Philosophia
Trådstartare
Det är inte lätt att fatta rätt beslut ibland. Min älskade hund ligger inlagd på djursjukhus sedan nyårsafton efter att ha blivit allvarligt biten .
Revben på båda sidorna om bröstkorgen är av - på ena sidan är det tom ett flail chest. Hunden som bet, bet ända in i bröstkorgen och lungsäcken (=gigantisk infektionsrisk, samt andningssvårigheter). Dessutom så har hon förmodligen även en bronkruptur. Detta är nu åtgärdat i måndags efter en 5-6 timmar lång operation (inte kul och ofarligt på en snart 12-årig vinthund med blåsljud).
Till saken: Innan operationen hade hon trots smärtstillande (Metadon) MYCKET ont och var tydligen väldigt svår att hantera. Efter operationen och första dagen på Fentanylplåster var hon dock "nöjd" och kontaktsökande.
Efter några dagar och när infektionsrisken hade lagt sig (tack gode gud om det finns någon, för vad gör man om hunden får en infektion i brösthålan...) så var det tänkt att hon kanske skulle få komma hem. I morse ringde veterinären och sa att vi kunde få hem henne, men att hon hade blivit väldigt bitsk igen=smärtorna var tillbaka (känsligheten för den typen av smärtstillande avtrubbas efter ett tag), alternativt att hon upplever djursjukhuset som en traumatisk plats att vara på (dock är allmäntillståndet nu gott och hon är lugn och sover när hon lämnas ifred, så det kanske inte är troligt). Dock kunde hon få stanna kvar för en effektiv smärtlindring tills på måndag. Vad gör man? Jag tror säkert att hon trivs bättre hemma, men jag satte faktiskt smärtlindringen framför hemkomst. Revbensbrott gör ju fruktansvärt ont. Som jag förstår det så är det enda hon vill just nu när hon har ont att vara ifred. Och när jag gör rent sår på henne och går ut med henne så är jag lika irriterande för henne som veterinärerna och djurvårdarna är. Samt att hon hemma inte skulle få lika potent smärtlindring som sagt.
Jag beslutade att hon skulle få vara kvar där till på måndag. Visst gör jag rätt som inte tar hem henne än? Eller gör jag fel? Min prioritet ett var att hon skulle överleva utan allt för stora smärtor och det tros hon göra (dock inga garantier - infektioner kan tillstötat och bronkrupturer gå upp). Nu är prioritet ett att hon ska få så bra smärtlindring som möjligt under tillfrisknandet.
Det som skulle tala emot - som en veterinär sa - är att hon förmodligen skulle repa sig snabbare i hemmet.
Svårt det här... Ge mig några stöttande ord och lite goda råd. Jag är säker på att flera av er har hundar som varit med om liknade trauman.
En annan sak som jag funderar över är hur hon kommer att fungera mentalt efter ett sådant här trauma - jag tänker framförallt efter "överfallet" som var helt oprovcerat. Rädsla för andra hundar m.m. Några erfarenheter?
Revben på båda sidorna om bröstkorgen är av - på ena sidan är det tom ett flail chest. Hunden som bet, bet ända in i bröstkorgen och lungsäcken (=gigantisk infektionsrisk, samt andningssvårigheter). Dessutom så har hon förmodligen även en bronkruptur. Detta är nu åtgärdat i måndags efter en 5-6 timmar lång operation (inte kul och ofarligt på en snart 12-årig vinthund med blåsljud).
Till saken: Innan operationen hade hon trots smärtstillande (Metadon) MYCKET ont och var tydligen väldigt svår att hantera. Efter operationen och första dagen på Fentanylplåster var hon dock "nöjd" och kontaktsökande.
Efter några dagar och när infektionsrisken hade lagt sig (tack gode gud om det finns någon, för vad gör man om hunden får en infektion i brösthålan...) så var det tänkt att hon kanske skulle få komma hem. I morse ringde veterinären och sa att vi kunde få hem henne, men att hon hade blivit väldigt bitsk igen=smärtorna var tillbaka (känsligheten för den typen av smärtstillande avtrubbas efter ett tag), alternativt att hon upplever djursjukhuset som en traumatisk plats att vara på (dock är allmäntillståndet nu gott och hon är lugn och sover när hon lämnas ifred, så det kanske inte är troligt). Dock kunde hon få stanna kvar för en effektiv smärtlindring tills på måndag. Vad gör man? Jag tror säkert att hon trivs bättre hemma, men jag satte faktiskt smärtlindringen framför hemkomst. Revbensbrott gör ju fruktansvärt ont. Som jag förstår det så är det enda hon vill just nu när hon har ont att vara ifred. Och när jag gör rent sår på henne och går ut med henne så är jag lika irriterande för henne som veterinärerna och djurvårdarna är. Samt att hon hemma inte skulle få lika potent smärtlindring som sagt.
Jag beslutade att hon skulle få vara kvar där till på måndag. Visst gör jag rätt som inte tar hem henne än? Eller gör jag fel? Min prioritet ett var att hon skulle överleva utan allt för stora smärtor och det tros hon göra (dock inga garantier - infektioner kan tillstötat och bronkrupturer gå upp). Nu är prioritet ett att hon ska få så bra smärtlindring som möjligt under tillfrisknandet.
Det som skulle tala emot - som en veterinär sa - är att hon förmodligen skulle repa sig snabbare i hemmet.
Svårt det här... Ge mig några stöttande ord och lite goda råd. Jag är säker på att flera av er har hundar som varit med om liknade trauman.
En annan sak som jag funderar över är hur hon kommer att fungera mentalt efter ett sådant här trauma - jag tänker framförallt efter "överfallet" som var helt oprovcerat. Rädsla för andra hundar m.m. Några erfarenheter?