Jag läser mest på forumet, men kände mig tvungen att skapa ett konto när jag läste den här tråden.
Jag har varit på safariresa i Kenya och Tanzania och jag känner SÅ igen mig i det som
@niphredil skriver. Det var en helt underbar resa, men jag kände som vit turist i dessa länder absolut av problematiken som kommer av det koloniala arvet. Kanske allra minst under själva safarin, dock - den lokala guiden var otroligt kunnig, han åt middag tillsammans med oss på kvällarna, bodde på samma lodger, han var välutbildad och beskrev sitt familjeliv och sin livssituation ungefär så som random svensk lever. Känslan var i mångt och mycket att han var precis som oss. Sen inser jag naturligtvis att safaris som sådana är en kolonial företeelse, och därmed faller in under samma problematiska paraply, men det fanns andra situationer som jag upplevde som mer direkt besvärande.
Vi gjorde även en walking safari med en lokal massajguide, och samt ett antal bärare och en kock. Här var det endast guiden som åt tillsammans med oss, kock och bärare skötte sig själva. Det tyckte jag var jättejobbigt - vi blev uppassade, fick maten lagad, tältet upprest och bordet dukat (med duk och en liten blomma som de släpade med sig på vandringen...) och gjorde inte ett jota när vi slog läger på kvällarna. Jag är van vid svensk fjällvandring där man bär sitt eget pick och pack samt hjälps åt med alla bestyr. Att fråga om jag kunde hjälpa till med något kändes liksom också fel - de gjorde ju sitt jobb och man vill inte "störa", eller att "hjälpen" mest är ett sätt att minska ens eget white saviour complex.
Det här med dricks var också svårt för mig. Vid ett tillfälle tyckte bärarna att vi gav för lite dricks (vi hade tagit ut lite för lite kontanter inför resan) och jag skämdes något så oerhört för detta. Att de inte får ordentligt betald utan att det krävs att jag som vit turist visar god vilja gentemot dem kändes helt enkelt fel (och ja, jag vet att t.ex. restaurangpersonal i många västländer också lever på dricks, men jag fick ändå en extra stor klump i magen av detta).
Så rent generellt ÄR safari just precis så fantastiskt som man får för sig att det är efter att ha sett lejonkungen, men jag tycker absolut att man bör ha öppna ögon och inse att det inte är "vilken naturresa som helst". Jag var personligen lite dåligt förberedd på att hantera både mina personliga känslor kring kolonialismens efterdyingar, så väl som hur strukturen påverkar människorna i länderna där denna typ av turism är så viktig för mångas försörjning.