Sadla om till yrke inom häst - huuur svårt ska det få vara?

[Mabuse]

Hästskötarexamen är nog ett rätt rimligt krav Vet iaf att inom travsporten kan man avlägga endast det provet under en dag.

Precis. Hästskötarexamen borde väl alla som hållit på med hästar ett tag kunna klara ganska enkelt? Det är ju liksom baskunskaper för ridhästhantering. Jag tycker det verkar vara ett rimligt förkunskapskrav för att utbilda sig till ridlärare. Vem vill rida för en ridlärare som inte kan rida själv, eller ens vet hur man longerar en häst?

Jag tänker att ridlärare ju är ett yrke. Det är rimligt att det krävs mer än att man ”läser nån rolig kurs” för att lära sig ett yrke.

 

[Roheryn]

Till saken hör även att jag har familj med rätt små barn och jag bor i Värmland, jag kan liksom inte riktigt börja veckopendla till Wången eller Vreta.

Hovslagare känns ärligt talat rätt kul (älskar hovnörderi, och det är en rätt spännande bransch som det händer en hel del kring just nu) men jag vet inte om jag skulle palla det rent fysiskt?

Min dotter går hovslagarutbildningen på Flyinge och den är ju på plats där, såklart (liksom de som är i Wången, Skara o Strömsholm, vet inte var du bor?) Men när hon började fundera på detta kollade vi även upp ytterligare en hovslagarutbildning som är kortare och på distans. Den måste därefter kompletteras med enstaka kurser på någon av riksanläggningarna eller BYS, men du får ju grundutbildningen och praktiken i alla fall! Kanske kan vara något om du klarar det fysiska och kan hitta en hovslagare nära dig att göra praktiken hos?

 

[Nahar]

Du skulle inte vilja/kunna starta eget i liten skala med privatlektioner och se var det bär hän? För mig personligen är det mycket viktigare att jag klickar med en tränare än att den har utbildning X eller Y, det märks ju fort om personen inte kan något. Du skrev att du gillar att jobba med npf-personer - har du någon utbildning/erfarenhet på den fronten?

 

[em-pirre]

Jag veeeeeeet inte vad jag bli egentligen.
Till saken hör att jag aktivt valde att inte utbilda mig inom häst eftersom jag "ändå alltid skulle ha det att falla tillbaka på", i och med att jag är uppvuxen i tävlingsstall, har jobbat som hästskötare, stallchef, beridare och tränare . Men det är ju drygt 10 år sedan nu och little did I know men tiderna har faktiskt förändrats en del.

Till saken hör även att jag har familj med rätt små barn och jag bor i Värmland, jag kan liksom inte riktigt börja veckopendla till Wången eller Vreta.

Hovslagare känns ärligt talat rätt kul (älskar hovnörderi, och det är en rätt spännande bransch som det händer en hel del kring just nu) men jag vet inte om jag skulle palla det rent fysiskt?

Jag är superbra på att lära barn att rida, jag älskar teoriundervisning (och har ärligt talat skapat eget teorimaterial till minst en bok), jag känner starkt engagemang när det gäller att kombinera npf-hjärnor och hästar och liknande projekt. Jag är inte särskilt intresserad av att rida själv. Jag har mer ekonomiskt kapital än vad jag har tålamod och tid när det gäller utbildningar, föredrar specifikt och intensivt framför brett och omfattande.

Jag har också två små ponnyer som går att använda i till exempel besöksverksamhet, men jag har ingen yrkeslegitimation inom vård/socialt arbete/skola så jag kan inte utbilda mig inom hästunderstödda insatser heller, även om det antagligen hade passat mig väldigt bra.

Tar gladeligen emot förslag på vad jag kan koka ihop av det här.

Jag tänker som @Nahar att kanske du kunde starta eget? Om du har stort intresse för npf så skulle jag skola in mig inom det och sen använda hästar som stöd i den verksamheten.

Jag jobbar med unga/barn med npf och använder ibland hund som stöd. Utbildningen var inte alls jättelång, men jätteintressant.

Men då har jag lång arbetserfarenhet från vården (akut psykiatri) samt pedagogik och npf i grunden.

 

[Islandshästryttare]

Hej gänget,
Jag har någon slags livskris och vill tillbaka till stallet, på arbetstid.
Och det verkar vara en helt orimligt slingrig väg?

Ponera att jag överväger att byta från mitt nuvarande yrke till ridlärare. Här är en länk till information om utbildningen.
Förutom grundläggande behörighet från gymnasiet ska jag dessutom vara Diplomerad hästskötare. ("Hästskötardiplom ska bifogas").

Okej, jag tittar på vad som krävs för att att bli diplomerad hästskötare.
Hästkunskap 1, verkar det som? Och ett godkänt yrkesprov. Alright. Så först behöver jag gå Hästkunskap 1 och sen avlägga ett yrkesprov för ett yrke som jag absolut inte kommer att jobba med och SEN kan jag söka utbildningen till ridlärare.

Eller vänta, va? Det finns tydligen en obligatorisk basutbildning också.
"Basutbildningen är obligatorisk och ett behörighetskrav för att gå Svenska Ridsportförbundets utbildningar till Ridledare och Ridlärare." Jag kollar upp Basutbildningen, och den arrangeras sporadiskt av distrikten inom SvRF så det är lite svårt att veta när den utbildningen startar.

Ungefär här har jag tröttnat totalt.
Tydligen skulle jag ha gjort det här som tonåring, för ingen vuxen person som redan är etablerad på arbetsmarknaden har tid med det här.

Jag tänker snarare att jag kan addera någon fristående kurs inom pedagogik till min redan ganska stora samling högskolepoäng. Finns det internationella alternativ? Det känns som att det borde finnas någon rolig kurs i England eller Tyskland med fokus på pedagogiken, kanske mer fokus på specialpedagogik eller hästunderstödda insatser för grundskolan?

Har du kollat på grundläggande pedagogik på hästsporten folkhögskola? Halvtid och distans augusti till december.

https://www.hastsportensfolkhogskola.se/utbildning/grundlaggande-pedagogik/

 

[fickan]

Vi renoverade klart det och sålde förra sommaren, men jag hade nog älskat jobba där.

En gammal klasskompis till mig som haft tjänsten fram tills nu. Hon gick precis srl2 och kommer jobba som ridlärare där istället. Så tror det är en bra väg att gå om man vill komma in i hästeriet igen. Förutsatt att du inte flyttat allt för långt bort