L
Lintu
Måsta bara få gnälla av mig lite här nu... Två gånger har jag på ett stort välkänt djursjukhus bemötts av den stroppigaste veterinär med det sjukaste bemötandet jag hitintills stött på...
Gång ett: åker in med en 16 år gammal tik som i mina ögon antagligen fått en hjärnblödning, var helt borta i skallen o bara darrade. Jag ville avliva henne, min käraste älskling, eftersom hennes dagar var räknade i vilket fall som helst. Grät floder. Men vem skulle inte göra det i denna situation?
Veterinärens reaktion var mest att "du är inte redo" och "vi kan nog hjälpa hunden med lite stesolid o sen kan vi lägga in henne på undersökning" Hon gick så pass långt att påstå att "hunden kan bli så gott som återställd". Jag uttryckte min tvivel och sa bestämt att denna hund inte ska bli nått "provdjur" för neurologiska undersökningar, hon är 16 år och av en stor ras med medelålder på 8 år, hon är slut helt enkelt o låt henne sluta lida nu med lite ära i behåll... men icke... hon vägrade ta bort hunden, vi åkte hem, gav stesolid och hunden dog på morgonkvisten hemma. Kan fortfarande inte förstå hur en veterinär kan vägra ta bort en så gammal och dålig hund?
(hunden hade mått prima fram tills denna episod)
sen fall två: åker in med en ung tik på femton månader som varit risig i kistan en dag, spytt som en gris o försökt bajsa utan resultat. Hunden var pigg i övrigt. Ville ha en röntgen av magen, kontrast och vanlig, för att se att inget satt fast. Samma veterinär kommer in i rummet... redan här blir jag skeptisk. Men jo vars vi röntgar o kollar, o allt var grönt, dvs inga främmande kroppar i tarmsystemet, tas ett blodprov som snabbkörs o det var ok. Varav jag i princip vill tacka för oss, det är då bevisligen bara en vanlig magsjuka (efter alla prover), och hunden har bara varit dålig en dag, varav jag vill åka hem med henne o kurera, då vill veterinären lägga in hunden. Frågar varför, och svaret blir "hundar som kräks ska ALLTID läggas på dropp". Ställer mig frågande till detta o säger att jag tar hem hunden och håller ett öga på henne, blir hon sämre, eller ens lite hängig kan jag komma in med henne akut, no problems. Men icke sa nicke. Veterinären i princip vägrar låta oss åka hem, men till slut kommer det fram att djursjukhusets avdelning är full o hon remiterar oss vidare till ett sjukhus på andra sidan stan. Well tar alla papper o sen i bilen ringer jag det andra djursjukhuset och pratar med deras vet som anser att hunden INTE behöver läggas in.
Kan ju berätta att hunden var helt normal i magen dan därpå, och att hon aldrig lades in på nått dropp.
Men undrar bara lätt, har jag bara råkat ut för veterinären från helvetet eller finns det fler så nitiska veterinärer??? Så trist att behöva känna tvivel inför hela djursjukhuset pga just denna veterinär.
Gång ett: åker in med en 16 år gammal tik som i mina ögon antagligen fått en hjärnblödning, var helt borta i skallen o bara darrade. Jag ville avliva henne, min käraste älskling, eftersom hennes dagar var räknade i vilket fall som helst. Grät floder. Men vem skulle inte göra det i denna situation?
Veterinärens reaktion var mest att "du är inte redo" och "vi kan nog hjälpa hunden med lite stesolid o sen kan vi lägga in henne på undersökning" Hon gick så pass långt att påstå att "hunden kan bli så gott som återställd". Jag uttryckte min tvivel och sa bestämt att denna hund inte ska bli nått "provdjur" för neurologiska undersökningar, hon är 16 år och av en stor ras med medelålder på 8 år, hon är slut helt enkelt o låt henne sluta lida nu med lite ära i behåll... men icke... hon vägrade ta bort hunden, vi åkte hem, gav stesolid och hunden dog på morgonkvisten hemma. Kan fortfarande inte förstå hur en veterinär kan vägra ta bort en så gammal och dålig hund?
(hunden hade mått prima fram tills denna episod)
sen fall två: åker in med en ung tik på femton månader som varit risig i kistan en dag, spytt som en gris o försökt bajsa utan resultat. Hunden var pigg i övrigt. Ville ha en röntgen av magen, kontrast och vanlig, för att se att inget satt fast. Samma veterinär kommer in i rummet... redan här blir jag skeptisk. Men jo vars vi röntgar o kollar, o allt var grönt, dvs inga främmande kroppar i tarmsystemet, tas ett blodprov som snabbkörs o det var ok. Varav jag i princip vill tacka för oss, det är då bevisligen bara en vanlig magsjuka (efter alla prover), och hunden har bara varit dålig en dag, varav jag vill åka hem med henne o kurera, då vill veterinären lägga in hunden. Frågar varför, och svaret blir "hundar som kräks ska ALLTID läggas på dropp". Ställer mig frågande till detta o säger att jag tar hem hunden och håller ett öga på henne, blir hon sämre, eller ens lite hängig kan jag komma in med henne akut, no problems. Men icke sa nicke. Veterinären i princip vägrar låta oss åka hem, men till slut kommer det fram att djursjukhusets avdelning är full o hon remiterar oss vidare till ett sjukhus på andra sidan stan. Well tar alla papper o sen i bilen ringer jag det andra djursjukhuset och pratar med deras vet som anser att hunden INTE behöver läggas in.
Kan ju berätta att hunden var helt normal i magen dan därpå, och att hon aldrig lades in på nått dropp.
Men undrar bara lätt, har jag bara råkat ut för veterinären från helvetet eller finns det fler så nitiska veterinärer??? Så trist att behöva känna tvivel inför hela djursjukhuset pga just denna veterinär.