så trött på veterinärer ibland...

[Lintu]

Måsta bara få gnälla av mig lite här nu... Två gånger har jag på ett stort välkänt djursjukhus bemötts av den stroppigaste veterinär med det sjukaste bemötandet jag hitintills stött på...
Gång ett: åker in med en 16 år gammal tik som i mina ögon antagligen fått en hjärnblödning, var helt borta i skallen o bara darrade. Jag ville avliva henne, min käraste älskling, eftersom hennes dagar var räknade i vilket fall som helst. Grät floder. Men vem skulle inte göra det i denna situation?
Veterinärens reaktion var mest att "du är inte redo" och "vi kan nog hjälpa hunden med lite stesolid o sen kan vi lägga in henne på undersökning" Hon gick så pass långt att påstå att "hunden kan bli så gott som återställd". Jag uttryckte min tvivel och sa bestämt att denna hund inte ska bli nått "provdjur" för neurologiska undersökningar, hon är 16 år och av en stor ras med medelålder på 8 år, hon är slut helt enkelt o låt henne sluta lida nu med lite ära i behåll... men icke... hon vägrade ta bort hunden, vi åkte hem, gav stesolid och hunden dog på morgonkvisten hemma. Kan fortfarande inte förstå hur en veterinär kan vägra ta bort en så gammal och dålig hund?
(hunden hade mått prima fram tills denna episod)

sen fall två: åker in med en ung tik på femton månader som varit risig i kistan en dag, spytt som en gris o försökt bajsa utan resultat. Hunden var pigg i övrigt. Ville ha en röntgen av magen, kontrast och vanlig, för att se att inget satt fast. Samma veterinär kommer in i rummet... redan här blir jag skeptisk. Men jo vars vi röntgar o kollar, o allt var grönt, dvs inga främmande kroppar i tarmsystemet, tas ett blodprov som snabbkörs o det var ok. Varav jag i princip vill tacka för oss, det är då bevisligen bara en vanlig magsjuka (efter alla prover), och hunden har bara varit dålig en dag, varav jag vill åka hem med henne o kurera, då vill veterinären lägga in hunden. Frågar varför, och svaret blir "hundar som kräks ska ALLTID läggas på dropp". Ställer mig frågande till detta o säger att jag tar hem hunden och håller ett öga på henne, blir hon sämre, eller ens lite hängig kan jag komma in med henne akut, no problems. Men icke sa nicke. Veterinären i princip vägrar låta oss åka hem, men till slut kommer det fram att djursjukhusets avdelning är full o hon remiterar oss vidare till ett sjukhus på andra sidan stan. Well tar alla papper o sen i bilen ringer jag det andra djursjukhuset och pratar med deras vet som anser att hunden INTE behöver läggas in.
Kan ju berätta att hunden var helt normal i magen dan därpå, och att hon aldrig lades in på nått dropp.

Men undrar bara lätt, har jag bara råkat ut för veterinären från helvetet eller finns det fler så nitiska veterinärer??? Så trist att behöva känna tvivel inför hela djursjukhuset pga just denna veterinär.

 

[Alfakrulls]

Sv: så trött på veterinärer ibland...

Har varit med om samma sak, fast med hästen!
De va en så otrevlig veterinär som gjorde allt för att hästen skulle stanna på sjukhuset, fast han inte ens behövde de,.....

Och när vi lastat ut honom när vi kom va han lite skitig då han hade lagt sig ner i transporten rakt i en bajshög, och visst han va lite smutsig, erkänner de, och då fick vi värsta utskällningen och sa att så här får hästarna INTE se ut.....

Men herre gud, spelar roll då? Inte mitt fel att han råkat lägga sig ner i transporten....inget han någonsin har gjort.....

De va ju bara en liten smutsfläck på ena låret .....mer än så va de inte, men han blev jätte arg endå!!

 

[Novelette]

Sv: så trött på veterinärer ibland...

Be att inte få den veterinären någon mer gång.

Jag har inte råkat ut för en sådan veterinär men väl en...faktiskt två läkare...det sköna var ändå att jag kunde knäppa båda på näsan efteråt...
Den första trodde nämligen att jag bara var svullen i knät pga överansträngning(var friidrottare då) och han hävdade det trots att sänkan sköt i höjden allldeles jättefort...men så kom jag till en annan som kollade alla möjliga prover och konstaterade en tarmbakterie som hade satt sig på mina leder och gjorde att jag blev så dålig att jag inte kunde gå...detta var -02 och jag äter fortfarande medicin för att slippa ha ont...

Det dumma med den här läkaren var att han inte trodde på mig...han ville inte sjukskriva mig trots att jag hade två badbollar till knän...jobbade då som vårdbiträde...

Så mitt råd är helt enkelt att säga ifrån...jag är ledsen att duu behövde råka ut för en sån idiot bara...

 

[Gisburne]

Sv: så trött på veterinärer ibland...

Jorå, det där känns igen... Min första hund, en cavalier, skadade ett framben en söndag när vi var på landet. Hon kunde inte gå och hoppade bara omkring och skrek. Vi kastade in oss i bilen och åkte hem och mer eller mindre paniksprang in på veterinärmottagningen med henne. Väl där röntgades det och kontstaterades att hon hade en spricka i armbågen. Hon behövde ingen behandling, utan skulle bara ta det lugnt och bli buren in och ut för att kissa och bajsa. Eftersom hon inte hade fyllt ett år ännu så var prognosen god att hon skulle läka av sig själv. Vi gick därifrån med orden "Kan hon gå på fredag behöver ni inte komma tillbaka."

Hon hoppade på tre ben i flera dagar, men på torsdagen började hon stödja på benet och på fredagen gick hon på det även om hon var väldigt halt. Vi såg det som att vi inte behövde komma tillbaka till veterinären, eftersom hon hade blivit så mycket bättre på bara några dagar.

Hur det nu var så fortsatte hon halta, och när hon fortfarande inte var helt återställd efter ungefär en månad (hältan hade blivit gradvis bättre men inte helt bra) så åkte vi tillbaka i alla fall för en ny röntgen. Det första veterinären (samma som förut) chockade oss med var när vovven skulle sövas inför röntgen, då ropade hon ut i korridoren: "Kan någon ge en spruta?!" ungefär som om hon inte kunde det själv...? Hon hade liksom inte bråttom någon annanstans, så jag har aldrig fattat varför hon behövde en sköterska till det. Sen när röntgenplåtarna kom visade det sig att sprickan utvecklats till en fraktur, som glidit isär och läkt ihop fel, så nu skulle vovven behöva opereras. Vi fick en rejäl utskällning för att vi inte kom tillbaka med henne samma vecka som skadan skedde, och när vi försökte förklara att veterinären faktiskt hade sagt att vi inte behövde det om hon blev så pass mycket bättre, då kom det bara bortförklaringar och vi var minsann inte de högst uppskattade djurägarna på henne lista...

Jag kan ju bara gissa vad de pratade om när vovven låg på operationsbordet och de tvingades bryta upp frakturen och sätta ihop den rätt. Det gör mig så ledsen att tänka att de troligen pratade om hur dåliga vi var som hundägare, för det måste ju veterinären ha fört vidare till kirurgen...

Jag stötte på en sköterska som var "from hell" i höstas, när min nuvarande vovve satt i sig en hel chokladkartong. (Hon hade lyckats hoppa upp på diskbänken!) Hela tiden jag var på djursjukhuset med henne (åkte dit akut efter stängning) så pikade sköterskan mig med ord som: "Hundar ska inte äta choklad" och "Choklad och vindruvor är inte bra mat för hundar" med mera. Jag ville bara skrika "Jag VET, det är DÄRFÖR jag är HÄR, istället för att SKITA i att min hund har FÖRGIFTAT sig själv!!!" Vovven fick ligga med dropp över natten, och när jag kom tillbaka för att hämta henne nästa dag var samma sköterska där och kom med fler pikar, men jag blev för arg för att lägga dem på minnet. Det är liksom så ONÖDIGT att säga såna saker till en hundägare som faktiskt HAR gjort sig besväret att åka till en mottagning mitt i natten för att rädda livet på sin hund. Om hon vill vara bitsk mot de som INTE gör det så varsågod, men jag har ingen lust att bli bemött så när jag faktiskt gjort allt jag kunnat för att hunden ska bli bra!

 

[_moa_]

Sv: så trött på veterinärer ibland...

Vi har också råkat ut för en konstig veterinär. Vi åkte till veterinären för att ta en halsodling eftersom våran hund har halsfluss till och från, misstänkte att hon hade det igen. När veterinären kommer in tittar han inte ens åt hunden, hälsar kort på oss och ska ta en odling på hunden. Min hund är fullkommligt hysterisk hos veterinären, hon är livrädd. Han fick inte upp munnen på henne! Så hon fick stanna över dagen för att dom skulle söva henne så han kunde titta. Jag och min bror var jätte ledsna att vi var tvugna att lämna henne till den hemska människan!!

På återbesöket sa vi klart och tydligt att vi ville ha en annan veterinär, den vi brukar ha! Hon är underbar! Hälsar på hunden innan hon hälsar på oss, sätter sig på golvet och pratar med vovven och verkligen tar sig tid till hunden. När hon skulle kolla i munnen på henne fixade hon det med en gång! Nu säger vi att vi vill ha henne varje gång och det har vi nästan fått också!