A
Angely
Måste bara skriva av mig lite
Är så himla glad för tillfället på min kära lilla ponnyskrutt. Större delen av hösten har framför allt jag varit inne i en svacka, ridningen har inte gått så bra och jag har verkligen känt mig urkass. I hoppningen har ponnyn funkat hur bra som helstupp till en meter, efter det har han ibland fått för sig att vägra, och då är det jättesvårt att få över honom sen.
Men så var jag på sista specialidrottshoppningen för terminen. Han hade gått som en klocka tpp till 1,05, sen vägrade han på 110. Jag kämpade och kämpade, men icke. Ingenting hände. "Nu jävlar" tänkte jag och gasade på, och hör och häpna! Han tar det som ingenting, inte den minsta antydan till att vägra! Höjer sen upp till 120, och ponnykräket tar det lekande lätt!
Jag fick verkligen en "aha" upplevelse under den där lektionen. Vi har hela tiden sen vi köpt honom (sommaren 2005) kämpat med hans gallopp i ffa dressyren, att den ska vara balanserad och kontrollerad, samlad och fin. Likadant har jag ridit i hoppningen, samlad, fin gallopp. Och det har ju funkat upp till en meter, men sen har jag bara inte fattat varför han vägrat.
Svaret på det hela var helt enkelt en så enkel grej som att jag behövde "speeda" upp det hela, inte komma i så samlad gallopp på de lite högre hinderna. Vilken lycka, allting bara lossnade! En så underbar känsla att känna att allting bara stämmer, wonderbart! Nu vet jag hur jag ska rida min ponny i hoppningen ordentligt, han måste få sköta sig själv lite mer, vilket han inte har kunnat göra innan.
Så nu är jag lycklig. Att lösningen på våra problem kunde vara något så enkelt som att "speeda på" lite. Great!
Är så himla glad för tillfället på min kära lilla ponnyskrutt. Större delen av hösten har framför allt jag varit inne i en svacka, ridningen har inte gått så bra och jag har verkligen känt mig urkass. I hoppningen har ponnyn funkat hur bra som helstupp till en meter, efter det har han ibland fått för sig att vägra, och då är det jättesvårt att få över honom sen.
Men så var jag på sista specialidrottshoppningen för terminen. Han hade gått som en klocka tpp till 1,05, sen vägrade han på 110. Jag kämpade och kämpade, men icke. Ingenting hände. "Nu jävlar" tänkte jag och gasade på, och hör och häpna! Han tar det som ingenting, inte den minsta antydan till att vägra! Höjer sen upp till 120, och ponnykräket tar det lekande lätt!
Jag fick verkligen en "aha" upplevelse under den där lektionen. Vi har hela tiden sen vi köpt honom (sommaren 2005) kämpat med hans gallopp i ffa dressyren, att den ska vara balanserad och kontrollerad, samlad och fin. Likadant har jag ridit i hoppningen, samlad, fin gallopp. Och det har ju funkat upp till en meter, men sen har jag bara inte fattat varför han vägrat.
Svaret på det hela var helt enkelt en så enkel grej som att jag behövde "speeda" upp det hela, inte komma i så samlad gallopp på de lite högre hinderna. Vilken lycka, allting bara lossnade! En så underbar känsla att känna att allting bara stämmer, wonderbart! Nu vet jag hur jag ska rida min ponny i hoppningen ordentligt, han måste få sköta sig själv lite mer, vilket han inte har kunnat göra innan.
Så nu är jag lycklig. Att lösningen på våra problem kunde vara något så enkelt som att "speeda på" lite. Great!
