Raven_
Trådstartare
Nu fick det vara nog. Jag har gråtit hela dagen, och sitter nu med en klump i halsen och tårarna på gång igen. Fan, fan, fan....
Så här är det, min mamma har en urgo liten dvärgpudel på 5 år. På alla sätt helt underbar, hon sitter fast i mitt hjärta. När hon kom till mamma för 3 år sen (då 2 år) hade hon varit hos uppfödaren utan någon som helst social träning. Hon va livrädd, jag fick ont i hjärtat av att se henne så. Nu 3 år senare är hon som precis vilken annan liten hund som helst, sprallig och glad om än reserverad inför nya människor, mamma och min syster har verkligen gjort ett kanonjobb.
Till saken, när hon kom så hade hon fruktansvärt mycket tandsten. Det va sagt att uppfödaren skulle ta henne till vet (foderhund), men efter 3 år har det fortfarande inte hänt nåt. Jag har tjatat och tjatat på mamma att ta hunden till vet. själv, men hon har inte råd. Jag har bråkat, gråtit och varit förbannad. Men inget har hänt. Hon ser verkligen ut som skit i munnen, och luktar nåt fruktansvärt... Jag har sett länge att allt inte står rätt till. Jag har köpt specialfoder, tandskrapor och tandkräm, Plague off osv. Inget har hjälpt.
Nu i helgen fick jag nog. Jag va förbi och hälsade på, och öppnade munnen på hunden, det har blivit värre. Många tänder sitter löst. Jag tog med hunden hem, och ringde vet. Kosta vad det kosta vill, jag kan inte se på längre. Jag tog hunden ifrån min mamma. Jag tycker inte att det är okej längre. Nu fick det vara nog.
I morse var jag hos vet. och fick chockbeskedet. Jag hade redan ställt in mig på att det kunde vara illa. Veterinären sa "Oj." När hon öppnade munnen på henne. Hon har parodontit. Förmodligen riktigt illa.
På måndag ska vi dit igen för att först och främst ta blodprover för att se om det drabbat njurarna, och för att röntka och se hur det ligger till med käkbenet. Jag ställer in mig på att avlivning är det bästa alternativet. Att rensa tandsten och dra ut tänder hade jag haft råd med ur egen ficka, men det här landar förmodligen på betydligt mer. Och veterinären verkade mycket oroad.
Jag är så jävla arg, jag är arg på uppfödaren som lovade, jag är arg på mamma som skaffar hund utan att egentligen ha råd, och jag är arg på mig själv som inte agerat tidigare. Faaaaaaan!!!!!!!
Jag vet inte hur jag ska hantera detta, eller hur mycket jag ska lägga ner på hunden. Som förmodligen aldrig kommer bli bra, hon har haft ont tillräckligt länge.
Förlåt för att det blev långt, men jag va bara tvungen att skriva av mig.
Så här är det, min mamma har en urgo liten dvärgpudel på 5 år. På alla sätt helt underbar, hon sitter fast i mitt hjärta. När hon kom till mamma för 3 år sen (då 2 år) hade hon varit hos uppfödaren utan någon som helst social träning. Hon va livrädd, jag fick ont i hjärtat av att se henne så. Nu 3 år senare är hon som precis vilken annan liten hund som helst, sprallig och glad om än reserverad inför nya människor, mamma och min syster har verkligen gjort ett kanonjobb.
Till saken, när hon kom så hade hon fruktansvärt mycket tandsten. Det va sagt att uppfödaren skulle ta henne till vet (foderhund), men efter 3 år har det fortfarande inte hänt nåt. Jag har tjatat och tjatat på mamma att ta hunden till vet. själv, men hon har inte råd. Jag har bråkat, gråtit och varit förbannad. Men inget har hänt. Hon ser verkligen ut som skit i munnen, och luktar nåt fruktansvärt... Jag har sett länge att allt inte står rätt till. Jag har köpt specialfoder, tandskrapor och tandkräm, Plague off osv. Inget har hjälpt.
Nu i helgen fick jag nog. Jag va förbi och hälsade på, och öppnade munnen på hunden, det har blivit värre. Många tänder sitter löst. Jag tog med hunden hem, och ringde vet. Kosta vad det kosta vill, jag kan inte se på längre. Jag tog hunden ifrån min mamma. Jag tycker inte att det är okej längre. Nu fick det vara nog.
I morse var jag hos vet. och fick chockbeskedet. Jag hade redan ställt in mig på att det kunde vara illa. Veterinären sa "Oj." När hon öppnade munnen på henne. Hon har parodontit. Förmodligen riktigt illa.
På måndag ska vi dit igen för att först och främst ta blodprover för att se om det drabbat njurarna, och för att röntka och se hur det ligger till med käkbenet. Jag ställer in mig på att avlivning är det bästa alternativet. Att rensa tandsten och dra ut tänder hade jag haft råd med ur egen ficka, men det här landar förmodligen på betydligt mer. Och veterinären verkade mycket oroad.
Jag är så jävla arg, jag är arg på uppfödaren som lovade, jag är arg på mamma som skaffar hund utan att egentligen ha råd, och jag är arg på mig själv som inte agerat tidigare. Faaaaaaan!!!!!!!
Jag vet inte hur jag ska hantera detta, eller hur mycket jag ska lägga ner på hunden. Som förmodligen aldrig kommer bli bra, hon har haft ont tillräckligt länge.
Förlåt för att det blev långt, men jag va bara tvungen att skriva av mig.