Fast tittar man på stammarna på hästarna de fött upp själv, så är det svårt att förstå exakt vad de menar. Det är samma prestationsstammar och samma hingstar som alla andra använder. Sankt Erik II - Blue Hors Rush Hour, Hip Hop - Nintender, Clever Hill Q - Bugatti Hilltop, Zafferano - Bugatti Hilltop. Säkert trevliga hästar allihop, men det är ju inte som att det inte går att köpa hästar men den typen av stam.
Håller med. Det är inte några stammar som skiljer sig från mängden. Trodde det skulle vara lite annan typ av hingstar de använde.
För mig som inte har minsta lilla koll på swb aveln - finns det andra hingstar att hitta? Finns det hingstar som godkänns som är mindre i storlek men kraftigare, med mindre/mjukare gångarter och med fokus på att hopptekniken ska vara mjuk att sitta på vid hinder på låg höjd snarare än att hästen ska kunna hoppa 130? Hingstar där fokus varit på temperamentet, att de ska kunna ridas av vem som helst, vara svårstressade etc.?
Har också undrat över det, godkänner de ens en hingst som har bra gångarter men inte spektakulära och är bara snygg och trevlig? Iofs man kanske kan använda tex en hopphingst på dressyrstammade ston och dämpa bådas toppar på det sättet?
Ja jag anser det finns andra hingstar som är mer riktade mot hobbyridning som passar hobby/amatörer bättre men det är inte så enkelt med avel att det bara är att ta ”en sån hingst”, det handlar ju om stoet och själva individen också.
Poängen var väl mer att det står i inslaget att de föder upp hästarna själva för att det inte går att få tag på den typ av häst de söker, men de hästar de föder upp har ju samma stammar som alla andra halvblod. Det finns massor av såna hästar att köpa. Zafferano t ex var väl en av förra årets mest använda hingstar? Sen att de kanske vill föda upp hästarna av andra orsaker - för att det är roligt, för att de vet vad hästen har gjort, för att de kan utbilda den rätt från start - det är ju en annan sak. Men då är det ju det som är orsaken, och inte att aveln är för prestationsinriktad.
Nu har jag inte ridit någon Zafferano själv men tycker att jag ofta ser att han rekommenderas att användas för att få fram allroundhästar. Han själv tar sig över småhinder har jag sett ngn gång men av 222 avkommor är endast en som tävlar i hoppning. Bara tänker att om han nu nedärver hoppgen så är det lite märkligt att endast en tävlar. Dom äldsta är födda 2017.Zafferano är väl typiskt en såndär hingst som man faktiskt kan tänka sig passa för att avla "schyssta hobbyhästar"?
I övrigt hade jag tyvärr inte valt SWB om jag skulle föda upp med inriktning mot okomplicerade hästar som funkar för många olika ryttare, utan jag hade tittat mer på hur man resonerar kring tex Irish sporthorse, och ponnyraser.
På en av ridskolorna jag jobbat hade man ett par väldigt trevliga Irish draught tex, att lägga en "lagom" varmblodshingst på en sådan hade mycket väl kunnat bli riktigt trevligt! Finnhästen finns ju också i liknande modell, stadigare men fortfarande klart en ridhäst med balanserade gångarter och robust temperament.
Mina egna favoriter är ofta connemara-korsningar. De kanske är lite för små för att matcha i storhästsegmentet, men de där 150-160 cm är onekligen rätt användbara just i lektionsverksamhet.
(När jag var liten fanns det ju några jättefina nordsvenskar och en och annan kallblodstravare på ridskolan, men vad jag förstått är nordsvenskar i avel såpass få idag att man inte direkt gör rasen en tjänst genom att använda bra ston till korsningsavel?)
Givetvis finns det gott om vettiga SWB också, men riktningen aveln tagit gör det svårare att hitta avelsmaterial där temperamentet passar lektionsverksamhet på bredden. Dessutom är många dressyrstammade rent bedrövligt svårhoppade (de behöver ju inte kunna hoppa högt, men det är banne mig inte enkelt att lära sig göra rätt på en häst som inte tycker hoppning är lätt och roligt), och många hoppstammade har en teknik som gör det svårt, åtminstone om man ska köpa in yngre hästar.
Äldre hopphästar som taggat ner lite i energi har varit väldigt uppskattade där jag varit, men de kostar ju därefter och som ridskola vill man ju inte chansa på att köpa en häst med en skadehistorik (vilket jag som lättklass-ryttare hade kunnat göra till mig själv).
Ja exakt?
Alla hästar kan hoppa en meter. Till och med en ko sägs kunna hoppa en meter. Hade hellre valt en hoppstammad med trevliga gångarter för ändamålet än en dressyrstammad häst som tagit sig över lite småhinder
Fast hästen ska kunna hoppa en meter på ett sätt som är lätt för ryttaren. Ridskolan i närheten har t.ex. en storhäst nu som är svår att hoppa för ryttaren. Hästen hoppar egentligen bättre än någon av de andra hästarna i stallet, och tog sig utan några problem över 130 i löshoppning när hon var ny och otränad. Men hon hoppar så stort och kraftigt att hon i hoppet även lyckats slänga av tillridaren som annars tävlar 130 till vardags.Alla hästar kan hoppa en meter. Till och med en ko sägs kunna hoppa en meter. Hade hellre valt en hoppstammad med trevliga gångarter för ändamålet än en dressyrstammad häst som tagit sig över lite småhinder
Precis. Alla hästar kan hoppa en meter med en elitryttare på ryggen, men på en ridskola behövs hästar som snällt hoppar 60 cm med en tung, rädd och obalanserad ryttare som med nöd och näppe avhåller sig från att ramla av i svängarna på ryggen, och det utan att vare sig bli för pigg eller för lat, och i princip helt utan stöd från ryttaren. Alla hästar behöver inte vara sådana, men man behöver några stycken i alla fall. Och det är väl de som är svåra att hitta. Att hoppa 60 m med en rutinerad, kunnig ryttare klarar alla hästar som inte är direkt livrädda för hinder enkelt, men det är ju inte det som är uppgiften alltid.
