T
Tee Showah
När jag gick till affären med mina barn idag fick jag en så härlig bild av vad ledarskap handlar om.
Min yngste son sprang framför mig och brorsan helt plötsligt och utropade: Jag är ledaren! Och argumenterade att "den som går först är ledaren". Snart gick båda barnen framför mig och den yngre försäkrade sig hela tiden om att vi andra låg bakom honom. På kul avvek jag från vägen och upp på en kulle, varpå båda killarna - utan att ens ifrågasätta mitt val av väg - följde med upp på kullen och sedan ner igen! Jag sade inte ett ord till dem - bara gick där bakom dem.
Jag skrattade och frågade vem som var ledaren. Min yngste son svarade självklart - jag, för jag går först!
Ibland när man läser om ledarskap här på NH har många bilden av att vara ledare är något som handlar om att enbart dominera och gå före. Att man kan utropa sig till ledare och sedan bara agera som sådan. Sådana tänker som min yngste son. Och kan råka riktigt illa ut om man "dominerar" fel häst.
Men när någon är en naturlig ledare för sin häst blir följsamheten inte av tvång eller underkastelse (vilket många tycker att NH nästan uteslutande producerar...) Det blir ett naturligt ledarskap där hästen och människan lever i ett tagande och givande precis som relationen mellan föräldrar och barn fungerar i en familj. Och är man en naturlig ledare för sin häst blir den följsam så som mina barn visade sig vara (för dagen i alla fall... )
Min yngste son sprang framför mig och brorsan helt plötsligt och utropade: Jag är ledaren! Och argumenterade att "den som går först är ledaren". Snart gick båda barnen framför mig och den yngre försäkrade sig hela tiden om att vi andra låg bakom honom. På kul avvek jag från vägen och upp på en kulle, varpå båda killarna - utan att ens ifrågasätta mitt val av väg - följde med upp på kullen och sedan ner igen! Jag sade inte ett ord till dem - bara gick där bakom dem.
Jag skrattade och frågade vem som var ledaren. Min yngste son svarade självklart - jag, för jag går först!
Ibland när man läser om ledarskap här på NH har många bilden av att vara ledare är något som handlar om att enbart dominera och gå före. Att man kan utropa sig till ledare och sedan bara agera som sådan. Sådana tänker som min yngste son. Och kan råka riktigt illa ut om man "dominerar" fel häst.
Men när någon är en naturlig ledare för sin häst blir följsamheten inte av tvång eller underkastelse (vilket många tycker att NH nästan uteslutande producerar...) Det blir ett naturligt ledarskap där hästen och människan lever i ett tagande och givande precis som relationen mellan föräldrar och barn fungerar i en familj. Och är man en naturlig ledare för sin häst blir den följsam så som mina barn visade sig vara (för dagen i alla fall...
)
