Perla
Trådstartare
Sitter och tittar på fälttävlan på Horse1 nu och har en del funderingar angående ryttarnas sits och hur de har tyglarna.
Kan börja att säga att jag kommer från dressyr/banhoppning/skogsmulle livet och har inte mycket erfarenhet av fälttävlan alls.
Majoriteten av ryttarna sitter med långa tyglar. De har händerna vid midjan och försöker de ta en förhållning så åker händerna ännu längre bak. Tyglarna glappar en hel del och dom flesta verkar ha problem med kontakten med hästen överlag.
Varför rider de med så långa tyglar?
Sen det där med sitsen. Många ser ut som en säck potatis på hästryggen och över hindren krullar de ihop sig ännu mer eller lutar sig bakåt och tappar balansen. Varför väljer ryttarna denna variant på sits i just terrängridningen?
Så fort ryttarna kommer in på vanliga hoppbanan så kortas tyglarna lite och sitsen blir bättre (men fortfarande väldigt flamsig om man jämför med vanliga hoppekipage).
I dressyr delen verkar dom åtminstone försöka få en bra sits.
Varför rider dom så här? Jag tycker det ser väldigt flamsigt ut och obekvämt för både häst och ryttare när ryttaren flamsar runt på ryggen och när dom tappar balansen tar i dom långa tyglarna för att få tillbaka balansen och kontrollen på hästen men misslyckas oftast.
Någon som kan förklara lite för mig varför vi är så olika när momenten är så lika varandra?
Är bara nyfiken
Kan börja att säga att jag kommer från dressyr/banhoppning/skogsmulle livet och har inte mycket erfarenhet av fälttävlan alls.
Majoriteten av ryttarna sitter med långa tyglar. De har händerna vid midjan och försöker de ta en förhållning så åker händerna ännu längre bak. Tyglarna glappar en hel del och dom flesta verkar ha problem med kontakten med hästen överlag.
Varför rider de med så långa tyglar?
Sen det där med sitsen. Många ser ut som en säck potatis på hästryggen och över hindren krullar de ihop sig ännu mer eller lutar sig bakåt och tappar balansen. Varför väljer ryttarna denna variant på sits i just terrängridningen?
Så fort ryttarna kommer in på vanliga hoppbanan så kortas tyglarna lite och sitsen blir bättre (men fortfarande väldigt flamsig om man jämför med vanliga hoppekipage).
I dressyr delen verkar dom åtminstone försöka få en bra sits.
Varför rider dom så här? Jag tycker det ser väldigt flamsigt ut och obekvämt för både häst och ryttare när ryttaren flamsar runt på ryggen och när dom tappar balansen tar i dom långa tyglarna för att få tillbaka balansen och kontrollen på hästen men misslyckas oftast.
Någon som kan förklara lite för mig varför vi är så olika när momenten är så lika varandra?
Är bara nyfiken