Ruttet

Jag har blivit uppsagd helt och hållet från mitt jobb. Anledningen sägs vara arbetsbrist.

När coronan slog till uppstod en massa krishantering på jobbet. Alla på kontoret hade hur mycket som helst att göra för att reda i röran som uppstod. Själv satt jag och hade knappt något att göra alls.

När den mest akuta krisen lagt sig fick jag veta att jag var tvungen att jobba på huvudkontoret framöver. Det var jag tvungen att säga nej till. Jag kan inte flytta tillbaka till Stockholm och veckopendling är också uteslutet. Så jag blev uppsagd.

I förhandlingen med facket ville fackombudet få mig arbetsbefriad under uppsägningstiden. Han menade på att är det arbetsbrist så finns inget att göra, annars är det inte arbetsbrist. Tyvärr lyckades han inte. Jag måste jobba under uppsägningstiden. Denna tid blev 5 månader lång då jag jobbat mer än 6 år på företaget. Det kommer att bli de längsta 5 månaderna i mitt liv. I mitt anställningsavtal stod att jag har 3 månaders uppsägningstid, men lagen säger alltså att det ska vara 5 månader. Jag kan ju alltid hoppas på att få ett annat jobb under uppsägningstiden, så jag kan gå tidigare, men tror inte chansen är så stor.

Det här har lett till att min arbetsmotivation har sjunkit som en sten. Det känns ruttet att jobba trots att det är arbetsbrist.

För övrigt så ska det här inlägget och jag som person inte diskuteras i slutna chattforum, så som har skett. Det är så jävla lågt att göra så, och att sen dessutom hoppa in här och läsa lusen av mig. Till ingen nytta alls. Snarare tvärt om. Det är så fruktansvärt jävla elakt. Men det är väl så att har man en gång varit mobbad så blir man mobbad resten av livet. Det är bara olika personer som genomför mobbingen.

 

[åke]

@Magiana jag kan verkligen inte sitta på händerna längre. Jag blir verkligen inte klok på dig.

Det är inte det att vi inte har förståelse för psykisk ohälsa. Många av oss som skrivit i tråden har någon gång upplevt någon form av psykisk ohälsa. Vi vet hur det känns och hur jäkla skitjobbigt det kan vara.

Det vi inte har förståelse för däremot, är ditt otacksamma sätt att bemöta folk på. Ditt sätt att dra på dig offerkoftan så fort inte allt går PRECIS som du vill och ditt sätt att behandla alla som någonsin försökt hjälpa dig här på Buke. Du måste väl förstå att folk tröttnar någon gång? Du har själv sagt att du inte har hur mycket tålamod som helst att vänta på den perfekta medryttarhästen, nya jobbet osv. Vi andra har inte heller hur mycket tålamod som helst, när det kommer till att hjälpa någon som har på sig offerkoftan i varje tråd, varje inlägg och hela tiden (outtalat) skriker ut att det är mest synd om sig själv.

ALLT, precis ALLT är ju i din mening omöjligt. Allt som inte är/blir 100% och lite till, som du vill. Det går inte. Du kräver och räknar med att folk ska hjälpa dig, men du däremot kan (vill) inte hjälpa dem när de behöver hjälp så länge du inte kan vinna något på det. Förstår du inte att folk har tröttnat/tröttnar?

Du kan inte under några omständigheter tänka dig att pendla mer än 30min per dag, men du bor i urskogen. Hur får du ihop den ekvationen när ingen annan får ihop den? Jag personligen skulle nog inte ens vilja kalla 30min för pendling... speciellt om man, som du påstår dig göra, bor i urskogen.

Det är också omöjligt att flytta. Alltså, kom igen nu. Du är inte centrum av universum, jobben, städerna, sjukvården, apoteken och whatever kommer inte flytta till dig. Vill du ha nära till allt så får du bo någon stans som inte är urskogen, förslagsvis närmare/i en stad.

I mina ögon så ställer du helt omöjliga krav på allt och alla runtomkring dig eller som någonsin haft med dig att göra. Så för att vara helt ärlig förstår jag varför folk skrivit som de gjort i den här tråden, varför folk inte längre orkar hjälpa dig IRL och varför din bekantskapskrets IRL minskar.

Någon här på buke hade ju hjälpt till med något. Men se det hade ju @Magiana ''glömt bort '' måste kännas väldigt tacksamt och hjälpa då....

 

[mackan]

Nu vet jag ju inte hur övriga som svarar mår. Men jag personligen tycker det är lite obehagligt att gå på som det görs i tråden mot en person som har självmordstankar.
Jag förstår inte hur man tror det hjälper. Eller om man faktiskt gör det för att hjälpa. Om det är för ens egen skull kanske man kan ventilera någon annanstans och låta bli att läsa.

Jag förstår att man kan bli frustrerad. Men för mig känns det här behovet av att säga ngt som eventuellt TS inte är rustad för att ta emot nu som lite too much.
Om man mår så dåligt måste man göra de förändringar som krävs för att man ska kunna må bättre. Men det finns ju skäl till varför inte psykvård skickar iväg någon med depression, panikångest, fobier etc och säger "låt det inte ta över/bara gör/skärp dig". Det funkar ju inte. Man måste jobba gradvis. Och det försöker ju ändå TS göra ihop med psykolog.

Är man inte frisk kan det vara för mkt med resväg på 40 min till jobb tex.

Sen fattar jag också att det kanske finns en hel del aktiva val att göra som hade underlättat på olika vis. Men är man sjuk så kanske man bara inte orkar. Speciellt inte om man ska leva helt själv.

Jag vill ju också ge råd, jag vill hjälpa etc. Men jag har ju ingen som helst rätt att tvinga en annan vuxen göra vad jag tycker är bra. Man kan försöka prata om det och man kan leverera "hårda sanningar" på olika sätt. Förmår man inte hålla det lite halvtrevligt så kanske man kan hoppa över diskussioner med folk som mår så himla dåligt.

Sen visst måste man jobba om man är arbetsför! Absolut!
TS kanske med nöd och näppe klarar av att jobba för att det är just ingen resväg eller vad det nu kan vara för andra skäl. Och att ta sig an uppgiften att lära sig söka jobb, söka jobb etc kanske känns övermäktigt och läskigt om man är så pass deprimerad.
Att bara monotont utföra vana sysslor kan ju kännas mkt mindre ansträngande än att lära in nytt, tolka massa intryck etc.
Visst ska man jobba och anstränga sig om man är arbetsför. Men frågan är väl hur stora ansträngingar en person är kapabel till och hur pass arbetsför man egentligen är.

Jag kan hålla med dig men jag förstår även det att folk reagerar. Och 90% av de som svarat i trådar är inte ”sura” vilket du var inne på i ett av dina andra inlägg, utan vill verkligen hjälpa och komma med stöttande reflektioner och råd.
Jag kan inte utifrån att ha följt och försökt stötta @Magiana i många långa dagböcker genom åren, förstå ekvationen i att hon enligt egen utsago, inte klarar sig utan att skriva på Buke (tydligt uttryckt flera gånger) , samtidigt som inte det är ok med svar annat än utifrån eget perspektiv.

Jag tror, till skillnad från dig tex att det INTE vid psykisk ohälsa , är gynnande att leta stöd på ett diskussionsforum , dvs att stöttande, medföljande förståelse sympati inlägg inte i sak bidrar till bättre mående eller hälsa alls. Snarare skulle jag vilja sticka ut nosen och säga att det tvärtom kan bidra till måendebilden då man får bekräftelse hela tiden. Det är ganska etablerat konstaterat i övrigt i vetenskapen att det kan bli kontraproduktivt.

 

[ginnies]

Snarare skulle jag vilja sticka ut nosen och säga att det tvärtom kan bidra till måendebilden då man får bekräftelse hela tiden. Det är ganska etablerat konstaterat i övrigt i vetenskapen att det kan bli kontraproduktivt.

Jag tänkte precis samma , det är/ blir ett självskadebeteende som förstärker egna tyckandet om det egna måendet.

 

[pepp]

Jag kan hålla med dig men jag förstår även det att folk reagerar. Jag kan inte utifrån att ha följt och försökt stötta @Magiana i många långa dagböcker genom åren, förstå ekvationen i att hon enligt egen utsago, inte klarar sig utan att skriva på Buke (tydligt uttryckt flera gånger) , samtidigt som inte det är ok med svar annat än utifrån eget perspektiv.

Jag tror, till skillnad från dig tex att det INTE vid psykisk ohälsa , är gynnande att leta stöd på ett diskussionsforum , dvs att stöttande, medföljande förståelse sympati inlägg inte i sak bidrar till bättre mående eller hälsa alls. Snarare skulle jag vilja sticka ut nosen och säga att det tvärtom kan bidra till måendebilden då man får bekräftelse hela tiden. Det är ganska etablerat konstaterat i övrigt i vetenskapen att det kan bli kontraproduktivt.

Det kan jag känna igen mig i, när jag varit som mest destruktiv har jag skrivit dagbok här (vilket jag ångrat och raderat några gånger.)
Jag ville ha bekräftelse, nån som tycker synd om mig.

Tack vare Buke, så hade jag nog inte tagit i mig själv.

 

[pepp]

Nu när jag mår bättre så märker jag att människor faktiskt vill vara med mig

Hjälpte en kompis med en hylla idag.

Vad fick jag ut av det? Sällskap och småprat.
Hon fick hjälp, var liksom 1-2 h av mitt liv.

 

[ginnies]

Nu när jag mår bättre så märker jag att människor faktiskt vill vara med mig

Att skära sig, ätstörningar, etc , då känner många direkt: självskada.
Jag tror att uppföra sig/ skriva taggigt, visa provokation, visa missnöje med allt nära på, som såklart får många att reagera också hör dit.

 

[Shaggy]

Varför skulle du inte kunna ha boendestöd och psykolog när du börjar jobba heltid tänker du?

Jag har varit i kontakt med ett stort antal personer som haft bådadera när de arbetat eller studerat heltid så det är absolut inte så att man inte får ha det när man är heltidssysselsatt.

Det kan handla om ork. Om man är helt slut efter en dag med heltid så är både boendestöd och psykolog helt meningslösa och snarare destruktiva eftersom de skär ner ytterligare på den redan mycket begränsade åtehämtningstiden.

 

[tuaphua]

Jag kan hålla med dig men jag förstår även det att folk reagerar. Och 90% av de som svarat i trådar är inte ”sura” vilket du var inne på i ett av dina andra inlägg, utan vill verkligen hjälpa och komma med stöttande reflektioner och råd.
Jag kan inte utifrån att ha följt och försökt stötta @Magiana i många långa dagböcker genom åren, förstå ekvationen i att hon enligt egen utsago, inte klarar sig utan att skriva på Buke (tydligt uttryckt flera gånger) , samtidigt som inte det är ok med svar annat än utifrån eget perspektiv.

Jag tror, till skillnad från dig tex att det INTE vid psykisk ohälsa , är gynnande att leta stöd på ett diskussionsforum , dvs att stöttande, medföljande förståelse sympati inlägg inte i sak bidrar till bättre mående eller hälsa alls. Snarare skulle jag vilja sticka ut nosen och säga att det tvärtom kan bidra till måendebilden då man får bekräftelse hela tiden. Det är ganska etablerat konstaterat i övrigt i vetenskapen att det kan bli kontraproduktivt.

De flesta brukar hålla god ton. Men det är inte alla som gör det.

Det är inte frågan om att inte vara av en annan åsikt. Det har jag skrivit. Jag har också skrivit att man kan säga samma sak på olika sätt.

Har man ingen live och inte orkar kan det väl vara bra att iaf ha någon på nätet medans man jobbar med vården och mår bra nog att söka kontakter live.

 

[mackan]

De flesta brukar hålla god ton. Men det är inte alla som gör det.

Det är inte frågan om att inte vara av en annan åsikt. Det har jag skrivit. Jag har också skrivit att man kan säga samma sak på olika sätt.

Har man ingen live och inte orkar kan det väl vara bra att iaf ha någon på nätet medans man jobbar med vården och mår bra nog att söka kontakter live.

jag har aldrig emotsagt det. Jag tror du missat en hel del ang helheten här vilket är det många reflekterar över. Det är inte några enstaka inlägg/trådar du snappat upp på. Så utifrån det precis som jag reflekterade över, finns det mer komplexitet i svar än det du responderar på.

 

[Alexandra_W]

Det kan handla om ork. Om man är helt slut efter en dag med heltid så är både boendestöd och psykolog helt meningslösa och snarare destruktiva eftersom de skär ner ytterligare på den redan mycket begränsade åtehämtningstiden.

Psykolog brukar dock gå att ordna på arbetstid.

Men boendestöd så jag ser poängen och problemet. Men tänker samtidigt att om man inte orkar ta hand om t ex städ själv och inte orkar boendestöd om man jobbar heltid - då är man nog inte i form för heltid än?

 

[TinyWiny]

Med en dåres envishet vill jag påminna om att för att man själv har haft/upplevt/gått igenom/känt något och då har behövt/inte har behövt/velat eller inte velat något, klarat eller inte klarat något så innebär inte det att alla andra känner/upplever/fungerar likadant när de är där. Vi är olika och har olika behov. Vi har dessutom väldigt olika utgångspunkter och vi har väldigt olika sociala och familjära kontakter.

Att ge någon det man själv vill ha istället för att ge hen det hen faktiskt behöver är rent kontraproduktivt. Det hjälper inte någon.

Jag tycker att @Magiana är otrolig på så många sätt som orkar fortsätta skriva av sig här trots att folk blir arga när hon inte tar till sig av deras råd och gör som de säger och jag hoppas att det är bra för henne att hon gör just det, skriva av sig, och att det inte gör att hon dras ner än mer. Om det är bra eller inte för just henne vet jag inte men jag vet att det hjälper många att lämpa av elände för att på så sätt kunna släppa det om så bara för en liten stund. Hon vill inte ha råd. Hon vill inte ha tips. Kan vi kanske gemensamt lyssna på det istället för att ge råd vi själva kanske hade velat ha och behövde?

@Magiana är inte dum. Hon har överlevt en dysfunktionell barndom och hon har fått skador och men av det men dum är hon inte. Hon kanske inte tänker som de flesta gör, det gör inte jag heller och jag har många gånger funderat på om det är det som skiljer överlevare ifrån de som dukar under. Ibland eller ofta kan livet kännas skit och människor som är sjuka har en tendens att både bli egoistiska och glömska så kanske kan vi se det för vad det är? Andra kanske öser ut det över partner, barn eller djur, Magiana öser ut det här på buke. Låt henne göra det. Se det för vad det är. Känslorna pyser över. Ge råd när de efterfrågas, inte annars. Ibland behöver man bara få ösa ur sig för att det känns som att man kommer explodera annars och att då komma med råd och lösningar är inte att lyssna, stötta eller hjälpa, det är att tysta den som behöver få ur sig. Eller, jag hade tystnat iallafall. Magiana fortsätter.

 

[Shaggy]

Psykolog brukar dock gå att ordna på arbetstid.

Men boendestöd så jag ser poängen och problemet. Men tänker samtidigt att om man inte orkar ta hand om t ex städ själv och inte orkar boendestöd om man jobbar heltid - då är man nog inte i form för heltid än?

Det senare håller jag med om men sen ska ju fk köpa det och jag VET av egen erfarenhet att så inte alltid är fallet (och ja det stod klart och tydligt i sjukintyget att jag inte klarade av att sköta städning och disk pga mina problem)

 

[Gunnar]

Jag kommer nu trots att jag inte fått någon begäran från @Magiana låsa denna tråd.

Hon får gärna kontakta mig om hon vill ha den upplåst igen eller så kan hon skapa en ny tråd.

Hon får också som jag tidigare skrivit gärna rensa bort inlägg.

Hade detta inte varit en dagbokstråd där TS själv kan radera inlägg eller hela tråden så hade jag nog rensat en hel del.