MaRomer
Trådstartare
Nu är hon borta...
Men den korta tid hon fanns hos mig stal hon mitt hjärta. Och hon tog en bit med sig i sitt sista andetag! Det skulle vara en vanlig dag men blev en mardröm...
Jag och min syster åkte till stallet på förmiddagen. Vi skulle fota och gosa med hästarna. Jag började fylla på vatten till dem och gick för att hämta grimman. Min syster (Heidi) sa att hon inte såg fölis. Jag sa att hon säkert låg bakom trädet. Så fel jag hade... När jag kom fram till hästarna såg jag direkt att något var fel. Tähti kom fram till mig och juvet var sprängfyllt. Redan då visste jag det fasansfulla som hänt. Hon skulle aldrig lämna sitt älskade föl om det inte hade dött. Jag visste det redan då men ändå hoppades jag, in i det sista.
I ren panik slängde jag grimma och grimskaft. Började kuta runt och skrek till min syster att jag skulle leta efter fölis. Hagen är stor, med bäckar runt om. Jag sökte febrilt i bäckarna, hoppades att hitta henne. Men ville inte hitta henne. Tähti kom springandes. Gnäggade men vände igen. Hon visste... Jag var på väg att ge upp, genom tårarna kunde jag knappt se något. efter en timmer letande hittade jag henne. Där låg hon. I det gröna fina gräset, Knappt synlig. Så fin, så orörd. Jag ville inte tro, ville inte veta. Jag skrek igen: "Jag har hittat henne. Hon är död!" Tårarna kom och jag skrek rakt ut! Varför??? Varför??? Jag grät, jag satt hos henne, ville inte lämna henne, hon kunde ju inte bara vara död??!! Men hon var så kall, mitt älskade föl! Kom tillbaka, lämna oss inte, inte ännu!
Tiden gick, jag grät och grät. Tog mig i kragen och lämnade henne. Lämnade henne ensam där i gräset. Jag ville inte göra det men var tvungen. Det finns en mamma, en mamma som behövde min hjälp mer. Tähti stod där och väntade på mig. Nosade på mina händer, hon visste att jag hittat henne. Hon gick med mig in i stallet. Nosade i boxen, åt lite havre. Sen stod hon där, stilla, ensam.
Hjälp kom för att flytta fölis. Hon låg fortfarande i gräset, stilla och kall. Man hoppades att det bara var en dröm, att hon skulle vakna. Vi tog upp henne till stallet. Tähti gnäggade när hon såg henne. Sitt föl, sitt älskade föl! Jag tog ut Tähti igen och hon sprang iväg, gnäggade men tystnade. Gick bort till de andra och började beta. Min Tähti, stora stolta Tähti!
Nu ligger fölis i sin viloplats. Där tittar hon på soluppgången i morgon. Hon spanar ut över de gröna ängarna. På sin mammas täcke och med en gul blomma mellan sina framben. Gul som solen. Hon såg så rofylld ut där hon låg. Lika fin som alltid! Nu får hon busa med Hero och jag vet att Intact tar hand om henne. Kanske får hon äran att träffa Sabine! Hon är inte ensam, det vet jag. De tar hand om henne. Min älskade!
Tähti betar åter igen ensam. Benen är våta av mjölk. Ett lugn råder i hagen. Inget bråk inget stoj. De vet vad som hänt. Tulla, Tesse och Wiskey tar hand om Tähti! Hero, Intact och Sabine tar hand om fölis.
Och idag fick fölis sitt namn. Tellun Ihme, Telluns Mirakel. För ett mirakel var och är hon. Tähris mirakel. Min lilla Ihme.
Må du få vila i frid! Tack för den tid vi fick med dig!
Tellun Ihme
* 5 Juli 2010
+ 20 Juli 2010
Varför hon dog vet vi inte och kommer inte att få veta. Hon var helt orörd. Inget blod inga brutna ben. Inget krafsande i marken där hon låg. Igår så full av liv idag död. Jag uppdaterar senare med de senaste bilderna. De sista bilderna på henne. De bilder vi skulle ha tagit idag, som vi tog. Men utan att hennes andetag hördes!
Men den korta tid hon fanns hos mig stal hon mitt hjärta. Och hon tog en bit med sig i sitt sista andetag! Det skulle vara en vanlig dag men blev en mardröm...
Jag och min syster åkte till stallet på förmiddagen. Vi skulle fota och gosa med hästarna. Jag började fylla på vatten till dem och gick för att hämta grimman. Min syster (Heidi) sa att hon inte såg fölis. Jag sa att hon säkert låg bakom trädet. Så fel jag hade... När jag kom fram till hästarna såg jag direkt att något var fel. Tähti kom fram till mig och juvet var sprängfyllt. Redan då visste jag det fasansfulla som hänt. Hon skulle aldrig lämna sitt älskade föl om det inte hade dött. Jag visste det redan då men ändå hoppades jag, in i det sista.
I ren panik slängde jag grimma och grimskaft. Började kuta runt och skrek till min syster att jag skulle leta efter fölis. Hagen är stor, med bäckar runt om. Jag sökte febrilt i bäckarna, hoppades att hitta henne. Men ville inte hitta henne. Tähti kom springandes. Gnäggade men vände igen. Hon visste... Jag var på väg att ge upp, genom tårarna kunde jag knappt se något. efter en timmer letande hittade jag henne. Där låg hon. I det gröna fina gräset, Knappt synlig. Så fin, så orörd. Jag ville inte tro, ville inte veta. Jag skrek igen: "Jag har hittat henne. Hon är död!" Tårarna kom och jag skrek rakt ut! Varför??? Varför??? Jag grät, jag satt hos henne, ville inte lämna henne, hon kunde ju inte bara vara död??!! Men hon var så kall, mitt älskade föl! Kom tillbaka, lämna oss inte, inte ännu!
Tiden gick, jag grät och grät. Tog mig i kragen och lämnade henne. Lämnade henne ensam där i gräset. Jag ville inte göra det men var tvungen. Det finns en mamma, en mamma som behövde min hjälp mer. Tähti stod där och väntade på mig. Nosade på mina händer, hon visste att jag hittat henne. Hon gick med mig in i stallet. Nosade i boxen, åt lite havre. Sen stod hon där, stilla, ensam.
Hjälp kom för att flytta fölis. Hon låg fortfarande i gräset, stilla och kall. Man hoppades att det bara var en dröm, att hon skulle vakna. Vi tog upp henne till stallet. Tähti gnäggade när hon såg henne. Sitt föl, sitt älskade föl! Jag tog ut Tähti igen och hon sprang iväg, gnäggade men tystnade. Gick bort till de andra och började beta. Min Tähti, stora stolta Tähti!
Nu ligger fölis i sin viloplats. Där tittar hon på soluppgången i morgon. Hon spanar ut över de gröna ängarna. På sin mammas täcke och med en gul blomma mellan sina framben. Gul som solen. Hon såg så rofylld ut där hon låg. Lika fin som alltid! Nu får hon busa med Hero och jag vet att Intact tar hand om henne. Kanske får hon äran att träffa Sabine! Hon är inte ensam, det vet jag. De tar hand om henne. Min älskade!
Tähti betar åter igen ensam. Benen är våta av mjölk. Ett lugn råder i hagen. Inget bråk inget stoj. De vet vad som hänt. Tulla, Tesse och Wiskey tar hand om Tähti! Hero, Intact och Sabine tar hand om fölis.
Och idag fick fölis sitt namn. Tellun Ihme, Telluns Mirakel. För ett mirakel var och är hon. Tähris mirakel. Min lilla Ihme.
Må du få vila i frid! Tack för den tid vi fick med dig!
Tellun Ihme
* 5 Juli 2010
+ 20 Juli 2010
Varför hon dog vet vi inte och kommer inte att få veta. Hon var helt orörd. Inget blod inga brutna ben. Inget krafsande i marken där hon låg. Igår så full av liv idag död. Jag uppdaterar senare med de senaste bilderna. De sista bilderna på henne. De bilder vi skulle ha tagit idag, som vi tog. Men utan att hennes andetag hördes!
