Ridtravare

[kkristoferson]

Jag har haft min kallblodstravare i tre år nu och på senare tid har vi börjat komma någonstans i utbildningen (han är min första häst, kanske inte så smart att ta en outbildad som första, men det var kärlek vid första ögonkastet....).

Mitt problem är att han är tokhet, det funkar någorlunda bra när vi rider ut med andra (ensamma är bara träning på att vara ensamma, sällan njutbart, han gör inga dumheter men vill bara skynda sig hem).

Men det är på ridplanen vi har de största problemen. För ett halvår sen kunde han inte vara ensam med mig på ridplanen, men vi har jobbat stenhårt på det, med mycket lösarbete och nu är han rätt cool. Så länge jag är på marken. När jag sitter upp är det oftast en kamp, han vill bara mot utgången, HELA TIDEN. Nu har jag lyckat få honom att gå på volt, vänster varv rätt okej och vi har till och med travat på volt med sänkt huvud.

Så min fråga är:

Hur får jag honom att dra ner på tempot och att söka sig framåt, neråt?
Har ni några tips? Har aldrig använt någon sorts inspänningar på honom, men det kanske är dags?

 

[MaRomer]

Sv: Ridtravare

Ta hjälp av en duktig tränare, träning, träning och åter träning. FInns inga genvägar tyvärr!

 

[kkristoferson]

Sv: Ridtravare

Ta hjälp av en duktig tränare, träning, träning och åter träning. FInns inga genvägar tyvärr!

Jag har planer på det, men tänker att det behövs nog kanske att jag åker med honom under ett par veckor till någon och det blir inte förrän till sommaren.
Sist jag red för tränare fick jag pengarna tillbaka för hästen var helt galen på ridplan, gick inte att få något vettigt gjort. Men det var innan vi tränade på att vara ensamma där. Nu kanske det skulle gå bättre.

 

[Totola]

Sv: Ridtravare

Hästar är ju individer, vi människor likaså, därför är det bästa att ha hjälp på plats IRL av tränare/hästkunnig bekant.

Det jag kan tycka generellt om kallblod (som såklart inte alltid stämmer) är att de egentligen är väldigt känsliga och lyhörda hästar men som "stänger av" när kommunikationen inte fungerar eller de så att säga känner sig missförstådda, eller när man pressar dom för mycket. Försöker man köra över dom kommer man stöta på problem, lyckas man förstå sig på dom och hitta en kommunikation så är de känsliga och lyhörda och gör allt för sin ryttare när denne förtjänar det.

Tyvärr kan det ibland ta tid att lära om när man väl kommit in i en ond cirkel så det gäller som du säkert förstått att ha tålamod och motivation, och reflektera över hur man själv gör, inte bara hur hästen reagerar. Jag upplevde att min var så ganska länge i början, kan såklart ha varit för att man inte lärt känna varandra ännu också och inte hittat knapparna, kändes som att hästen "stängde av" och körde sitt eget race. Gällde att vara försiktig med att inte överträna och liksom överskatta hästens kondition (kallbloden kan ofta upplevas mer pigga/stressade för att de är trötta, och har man råkat köra slut på dom många gånger blir det säkert en ovana), försöka hålla hjärnan sysselsatt med enkla övningar, körde t ex mycket slalom mellan koner/hinderstöd/bommar i början för att kunna hålla igång kommunikationen och fokuset utan att behöva ge jättestora hjälper eller tjata. Inte hamna i en "fight" med hästen utan fortsätta fokusera väldigt hårt på det man vill och försöka få det fokuset smitta av sig på hästen, inte göra så stor grej av det om hästen inte gör exakt som man vill men försöka se till att förutsättningarna är bra så man t ex rider inom inhägnat område och det inte är massvis med hästar där samtidigt som man måste väja för, hyfsat underlag osv.

Sen så tycker jag att långsiktigt har balansen stor betydelse, att man inte sabbar hästens balans utan tvärtom strävar efter att bygga upp hästens egen balans genom övningar (tränare är nästan ett måste, och en tränare som fungerar för hästen - inte alla som förstår sig på den typen av häst) och sökning framåt/nedåt inte att man bryr sig om hästens huvudposition i början utan långsiktigt bygger upp formen och sökningen. Det tycker jag hänger ihop, för ju starkare och mer balanserad hästen blir desto mindre behöver den halsen för att balansera sig. Ingen större idé att försöka "ta ner" huvudet om inte balansen finns där då brukar det kunna bli ännu mer "rinna iväg framåt"-syndrom. Hitta balans och sökning, så brukar det komma av sig själv, och först då hitta kontakten, koncentrationen och kommunikationen som förutsättning att kunna jobba på resten.

 

[_Amazing_]

Sv: Ridtravare

Tycker du ska börja träna för en kunnig och duktig tränare . Hör dig runt lite vad som finns att erbjuda där du bor.

 

[kkristoferson]

Sv: Ridtravare

Hästar är ju individer, vi människor likaså, därför är det bästa att ha hjälp på plats IRL av tränare/hästkunnig bekant.

Jag förstår ju så klart att jag måste det, men tänker att jag kan jobba på lugnet ett tag till, så att vi har en liten grund att stå på.

Det jag kan tycka generellt om kallblod (som såklart inte alltid stämmer) är att de egentligen är väldigt känsliga och lyhörda hästar men som "stänger av" när kommunikationen inte fungerar eller de så att säga känner sig missförstådda, eller när man pressar dom för mycket. Försöker man köra över dom kommer man stöta på problem, lyckas man förstå sig på dom och hitta en kommunikation så är de känsliga och lyhörda och gör allt för sin ryttare när denne förtjänar det.

Det här stämmer så väl på min häst, han är extremt känslig och lyhörd och när han inte är stressad/skärrad/irriterad så funkar det mesta hur bra som helst, jag skulle kunna skriva en tjock roman om våra tre år tillsammans. Men kort: i hantering, från marken, i stallet och på ridplan och i skogen, är han idag oftast en ängel, och det slår jag mig i ryggen för


Tyvärr kan det ibland ta tid att lära om när man väl kommit in i en ond cirkel så det gäller som du säkert förstått att ha tålamod och motivation, och reflektera över hur man själv gör, inte bara hur hästen reagerar. Jag upplevde att min var så ganska länge i början, kan såklart ha varit för att man inte lärt känna varandra ännu också och inte hittat knapparna, kändes som att hästen "stängde av" och körde sitt eget race. Gällde att vara försiktig med att inte överträna och liksom överskatta hästens kondition (kallbloden kan ofta upplevas mer pigga/stressade för att de är trötta, och har man råkat köra slut på dom många gånger blir det säkert en ovana), försöka hålla hjärnan sysselsatt med enkla övningar, körde t ex mycket slalom mellan koner/hinderstöd/bommar i början för att kunna hålla igång kommunikationen och fokuset utan att behöva ge jättestora hjälper eller tjata. Inte hamna i en "fight" med hästen utan fortsätta fokusera väldigt hårt på det man vill och försöka få det fokuset smitta av sig på hästen, inte göra så stor grej av det om hästen inte gör exakt som man vill men försöka se till att förutsättningarna är bra så man t ex rider inom inhägnat område och det inte är massvis med hästar där samtidigt som man måste väja för, hyfsat underlag osv.

Du har väldigt bra tips och vinklar. Tack!
Jag har ju haft sånt galet tålamod med allt annat så jag måste backa när det gäller ridningen.
Idag red jag ut med ett annat ekipage och koncentrerade mig varje steg han tog, han fick inte dra iväg en endaste gång (från skritt till takt, eller öka farten alls) och han blev bara bättre och bättre, tillslut galopperade vi sakta över en stor äng, på hemväg. Stort! Jag köper mer tålamod! I morgon ska jag testa ensam på ridplanen.


Sen så tycker jag att långsiktigt har balansen stor betydelse, att man inte sabbar hästens balans utan tvärtom strävar efter att bygga upp hästens egen balans genom övningar (tränare är nästan ett måste, och en tränare som fungerar för hästen - inte alla som förstår sig på den typen av häst) och sökning framåt/nedåt inte att man bryr sig om hästens huvudposition i början utan långsiktigt bygger upp formen och sökningen. Det tycker jag hänger ihop, för ju starkare och mer balanserad hästen blir desto mindre behöver den halsen för att balansera sig. Ingen större idé att försöka "ta ner" huvudet om inte balansen finns där då brukar det kunna bli ännu mer "rinna iväg framåt"-syndrom. Hitta balans och sökning, så brukar det komma av sig själv, och först då hitta kontakten, koncentrationen och kommunikationen som förutsättning att kunna jobba på resten.

JÄTTEBRA! Tack

 

[kkristoferson]

Sv: Ridtravare

kl

Mycket knäppt svar jag gjorde... ska försöka rätta till... sorry

 

[kkristoferson]

Sv: Ridtravare

Hästar är ju individer, vi människor likaså, därför är det bästa att ha hjälp på plats IRL av tränare/hästkunnig bekant.

Det jag kan tycka generellt om kallblod (som såklart inte alltid stämmer) är att de egentligen är väldigt känsliga och lyhörda hästar men som "stänger av" när kommunikationen inte fungerar eller de så att säga känner sig missförstådda, eller när man pressar dom för mycket. Försöker man köra över dom kommer man stöta på problem, lyckas man förstå sig på dom och hitta en kommunikation så är de känsliga och lyhörda och gör allt för sin ryttare när denne förtjänar det.

Det här stämmer så väl på min häst, han är extremt känslig och lyhörd och när han inte är stressad/skärrad/irriterad så funkar det mesta hur bra som helst, jag skulle kunna skriva en tjock roman om våra tre år tillsammans. Men kort: i hantering, från marken, i stallet och på ridplan och i skogen, är han idag oftast en ängel, och det slår jag mig i ryggen för, han var ett monster när han kom till mig

Tyvärr kan det ibland ta tid att lära om när man väl kommit in i en ond cirkel så det gäller som du säkert förstått att ha tålamod och motivation, och reflektera över hur man själv gör, inte bara hur hästen reagerar. Jag upplevde att min var så ganska länge i början, kan såklart ha varit för att man inte lärt känna varandra ännu också och inte hittat knapparna, kändes som att hästen "stängde av" och körde sitt eget race. Gällde att vara försiktig med att inte överträna och liksom överskatta hästens kondition (kallbloden kan ofta upplevas mer pigga/stressade för att de är trötta, och har man råkat köra slut på dom många gånger blir det säkert en ovana), försöka hålla hjärnan sysselsatt med enkla övningar, körde t ex mycket slalom mellan koner/hinderstöd/bommar i början för att kunna hålla igång kommunikationen och fokuset utan att behöva ge jättestora hjälper eller tjata. Inte hamna i en "fight" med hästen utan fortsätta fokusera väldigt hårt på det man vill och försöka få det fokuset smitta av sig på hästen, inte göra så stor grej av det om hästen inte gör exakt som man vill men försöka se till att förutsättningarna är bra så man t ex rider inom inhägnat område och det inte är massvis med hästar där samtidigt som man måste väja för, hyfsat underlag osv.

Du har väldigt bra tips och vinklar. Tack!
Jag har ju haft sånt galet tålamod med allt annat så jag måste backa när det gäller ridningen.
Idag red jag ut med ett annat ekipage och koncentrerade mig varje steg han tog, han fick inte dra iväg en endaste gång (från skritt till takt, eller öka farten alls) och han blev bara bättre och bättre, tillslut galopperade vi sakta över en stor äng, på hemväg. Stort! Jag köper mer tålamod! I morgon ska jag testa ensam på ridplanen.



Sen så tycker jag att långsiktigt har balansen stor betydelse, att man inte sabbar hästens balans utan tvärtom strävar efter att bygga upp hästens egen balans genom övningar (tränare är nästan ett måste, och en tränare som fungerar för hästen - inte alla som förstår sig på den typen av häst) och sökning framåt/nedåt inte att man bryr sig om hästens huvudposition i början utan långsiktigt bygger upp formen och sökningen. Det tycker jag hänger ihop, för ju starkare och mer balanserad hästen blir desto mindre behöver den halsen för att balansera sig. Ingen större idé att försöka "ta ner" huvudet om inte balansen finns där då brukar det kunna bli ännu mer "rinna iväg framåt"-syndrom. Hitta balans och sökning, så brukar det komma av sig själv, och först då hitta kontakten, koncentrationen och kommunikationen som förutsättning att kunna jobba på resten.

JÄTTEBRA! Tack

 

[Totola]

Sv: Ridtravare

Så lite så! Säg till om det är något du vill ha vidareutvecklat eller bättre förklarat!