Mitt mål inom ridningen är att aldrig behöva bli trött (men så hoppar/markarbetar(cavaletti)/konditionsrider jag sällan utan mest "ren" dressyr och uteritter i skritt på långa tyglar).
Just för att när hästen går i bra balans med självbärighet så ska det nästan bara behövas tanke och lite känsla i kroppen - småå hjälper för att få den göra som jag vill. Det ska inte vara svårt, varken för mig eller hästen, däremot kan det vara jobbigt - för hästen!
Men det är som sagt målet. För att komma dit kan man behöva ta till större/mer hjälper för att lära hästen innebörden och för att den inte hunnit få så bra grunder att man kan finlira.
Att "jobba" med hästen behöver inte vara fysiskt, snarare ser jag mer upp till de som aldrig blir trötta eftersom det betyder att de har så vältimade och effektiva hjälper som möjligt.
På lite lägre nivå än så tycker jag inte det nödvändigtvis är DÅLIGT att bli trött av att rida, nu när jag försöker träna upp sitsen t ex kan mage och rygg bli mycket trötta för att det är ovant, men när ridlärare t ex uppmuntrar elever som är helt sjöblöta av svett och helt slut efter ett ridpass för att man kämpat bra, då tycker jag något känns fel
(har varit med om det själv, och just i det fallet kände jag mig snarare misslyckad).
