C
ChoCho
Sv: Ridskoleryttare 2012
Men så kanonroligt med en tråd för alla oss som inte står där med egen häst!
Jag är 27 år i år och rider på ridskola 1 gång i veckan, tidigare blev det 2 gånger i veckan men ekonomin sa stopp. Har ridit på ridskola i sammanlagt 12-13 år, men regelbundet ägnat mig åt hästar sen 10-årsåldern. Var på ridläger i 5 års tid som yngre och har sedan dess jobbat på samma ridläger varje sommar. Rider även en pigg liten arabflicka en gång varje vecka, vi busar runt i skogen och bråkar förtillfället mest om vem som bestämmer när vi ska vända hemåt
Rider för en fantastisk ridlärare som ser alla SMÅ detaljer och hon har hjälpt mig enormt. Min ridning har gått framåt med jättekliv tack vare hennes genomtänkta lektioner och hennes uppmuntrande ord. Mycket tacksam för det.
Imorgon ska jag hoppa. Det känns superpirrigt och nervöst eftersom jag ska hoppa en häst som jag tidigare kraschat riktigt ordentligt med. Det var förra våren, vi red ute för första gången och höll på att värma upp på ett räcke som ridläraren höjde allteftersom det gick bra för oss, så lägger hon upp det till en oxer och jag gasar lite extra för att vi ska komma över. Men hästen tar en konstigt språng och jag hamnar lite i obalans vilket gör att jag flyger med huvudet före när hästen så snubblar till när hon landar. Tog mig upp och red igen, men fick väldigt ont i nacken sen så åkte till sjukhuset för att röntga. Allt gick bra och jag hade väl änglavakt kan jag tro, men de psykologiska ärren läker inte så lätt.
Har under året kämpat som ett djur för att våga hoppa igen. Till saken hör att jag vid tidpunkten för avfallningen kämpat precis hela året innan med att försöka komma tillbaka och våga hoppa igen efter att inte ha hoppat på flera år. Så det var som att allt kom tillbaka.
Har en favorithäst som jag med glädje hoppar och det är otroligt roligt och nu på slutet har jag vågat byta till några andra hästar på prov när det varit dax för hoppning.
Och i torsdags så hade vi cavaletti och jag red den här hästen som kallas för Kakan. Hon är en otroligt trevlig häst, mjuk och snäll, har väldigt trevliga gångarter och är otroligt känslig. Hon är dock expert på att försöka smita undan arbete och går gärna i undertempo och slirar med bakkärran för att slippa arbeta som hon ska, ex när man rider på en volt så skjuter hon ut bogen eller slirar in med bakbenen innanför spåret. Känslan dock när hon går riktigt bra är magisk då hon bär sig själv otroligt fint. Vi passar jättebra ihop och jag älskar att rida henne.
MEN hon har taskig hoppteknik och kan ta rätt konstiga språng ibland då hon ofta kommer fel på hindren. Eftersom hon dessutom är så känslig så måste man vara jättelätt i handen, vilket känns svårt när jag är så skraj för att hoppa henne och av ren rädsla bromsar när hon suger tag i hindren.
Jag tog mig dock igenom lektionen och över studs och små upphöjda cavalettis i trav på henne och en gång i galopp över studsen. Visserligen gråtandes och med en känsla av panik inombords. Men jag gjorde det och jag gjorde det bra.
Försöker intala mig själv att min ridlärare har rätt, att min teknik och sits är mycket bättre i år och att allt sitter i huvudet. Hon frågade om jag ville byta häst men jag chansar, vill hoppa henne för att vinna över rädslan. Det får ta den tid det tar, får väl ta det i trav och väldigt lågt tills jag får tillbaka självförtroendet.
Den gamla ridskoletråden har fallit lite i träda, och därför tänker jag- nytt år, ny tråd och nya takter!
Och med det välkomnar jag alla ridskoleryttare här på Bukefalos, till en alldeles ypperligt trevlig tråd för alla som hänger på någon av alla ridskolor i detta avlånga land. Nybörjare, veteraner, knattar och storseniorer- känn er som hemma och dela med er av era upplevelser av lektioner, evenemang, tävlingar och dessa underbara hästar som vi har förmånen att få lära känna!
Men så kanonroligt med en tråd för alla oss som inte står där med egen häst!
Jag är 27 år i år och rider på ridskola 1 gång i veckan, tidigare blev det 2 gånger i veckan men ekonomin sa stopp. Har ridit på ridskola i sammanlagt 12-13 år, men regelbundet ägnat mig åt hästar sen 10-årsåldern. Var på ridläger i 5 års tid som yngre och har sedan dess jobbat på samma ridläger varje sommar. Rider även en pigg liten arabflicka en gång varje vecka, vi busar runt i skogen och bråkar förtillfället mest om vem som bestämmer när vi ska vända hemåt
Rider för en fantastisk ridlärare som ser alla SMÅ detaljer och hon har hjälpt mig enormt. Min ridning har gått framåt med jättekliv tack vare hennes genomtänkta lektioner och hennes uppmuntrande ord. Mycket tacksam för det.
Imorgon ska jag hoppa. Det känns superpirrigt och nervöst eftersom jag ska hoppa en häst som jag tidigare kraschat riktigt ordentligt med. Det var förra våren, vi red ute för första gången och höll på att värma upp på ett räcke som ridläraren höjde allteftersom det gick bra för oss, så lägger hon upp det till en oxer och jag gasar lite extra för att vi ska komma över. Men hästen tar en konstigt språng och jag hamnar lite i obalans vilket gör att jag flyger med huvudet före när hästen så snubblar till när hon landar. Tog mig upp och red igen, men fick väldigt ont i nacken sen så åkte till sjukhuset för att röntga. Allt gick bra och jag hade väl änglavakt kan jag tro, men de psykologiska ärren läker inte så lätt.
Har under året kämpat som ett djur för att våga hoppa igen. Till saken hör att jag vid tidpunkten för avfallningen kämpat precis hela året innan med att försöka komma tillbaka och våga hoppa igen efter att inte ha hoppat på flera år. Så det var som att allt kom tillbaka.
Har en favorithäst som jag med glädje hoppar och det är otroligt roligt och nu på slutet har jag vågat byta till några andra hästar på prov när det varit dax för hoppning.
Och i torsdags så hade vi cavaletti och jag red den här hästen som kallas för Kakan. Hon är en otroligt trevlig häst, mjuk och snäll, har väldigt trevliga gångarter och är otroligt känslig. Hon är dock expert på att försöka smita undan arbete och går gärna i undertempo och slirar med bakkärran för att slippa arbeta som hon ska, ex när man rider på en volt så skjuter hon ut bogen eller slirar in med bakbenen innanför spåret. Känslan dock när hon går riktigt bra är magisk då hon bär sig själv otroligt fint. Vi passar jättebra ihop och jag älskar att rida henne.
MEN hon har taskig hoppteknik och kan ta rätt konstiga språng ibland då hon ofta kommer fel på hindren. Eftersom hon dessutom är så känslig så måste man vara jättelätt i handen, vilket känns svårt när jag är så skraj för att hoppa henne och av ren rädsla bromsar när hon suger tag i hindren.
Jag tog mig dock igenom lektionen och över studs och små upphöjda cavalettis i trav på henne och en gång i galopp över studsen. Visserligen gråtandes och med en känsla av panik inombords. Men jag gjorde det och jag gjorde det bra.
Försöker intala mig själv att min ridlärare har rätt, att min teknik och sits är mycket bättre i år och att allt sitter i huvudet. Hon frågade om jag ville byta häst men jag chansar, vill hoppa henne för att vinna över rädslan. Det får ta den tid det tar, får väl ta det i trav och väldigt lågt tills jag får tillbaka självförtroendet.
