Ridskolehästen Pamela nära avlivas i brist på veterinär

Statliga styrda Distriktsveterinärerna ska säkerställa tillgänglig djurvård i hela landet. Men i Västerbottens inland är det semesterstängt i flera veckor.

 

[fejko]

Vad beror detta på? Utbildas det för få veterinärer? Beror det på att veterinäryrket har blivit kvinnodominerat och många jobbar deltid? Hur ser det ut i andra liknande länder, brist på veterinärer där också?

 

[Ainon]

Vad beror detta på? Utbildas det för få veterinärer? Beror det på att veterinäryrket har blivit kvinnodominerat och många jobbar deltid? Hur ser det ut i andra liknande länder, brist på veterinärer där också?

Arbetsmiljö och lön, särskilt det första om vi pratar distriktsveterinär.

I kombo med i detta fall att glesbygdskommuner i inlandet som Vilhelmina/Lycksele generellt har svårt att attrahera akademiker och har begränsat med arbetstillfällen. Likt många akademiker är många veterinärer tillsammans med andra akademiker och det är väldigt begränsat med attraktiva arbeten för medföljande partners. / Leg. vet. som jobbat i Norrlands inland på DV

 

[Asko]

Arbetsmiljö och lön, särskilt det första om vi pratar distriktsveterinär.

I kombo med i detta fall att glesbygdskommuner i inlandet som Vilhelmina/Lycksele generellt har svårt att attrahera akademiker och har begränsat med arbetstillfällen. Likt många akademiker är många veterinärer tillsammans med andra akademiker och det är väldigt begränsat med attraktiva arbeten för medföljande partners. / Leg. vet. som jobbat i Norrlands inland på DV

Vad tänker du på när du skriver arbetsmiljö? Bara nyfiken då jag tänkte att man får höja lönen för att göra det mera attraktivt men såg att du listade arbetsmiljön högre verkade det som.

 

[MissFideli]

Vad tänker du på när du skriver arbetsmiljö? Bara nyfiken då jag tänkte att man får höja lönen för att göra det mera attraktivt men såg att du listade arbetsmiljön högre verkade det som.

Djurägare är väl inte alltid så lätthanterliga, vad jag läst mig till. Veterinärer gillar nog lika lite som andra att bli hotade och uthängda. Verkar vara en stor del till att många slutar.

 

[Cattis_E]

Vad tänker du på när du skriver arbetsmiljö? Bara nyfiken då jag tänkte att man får höja lönen för att göra det mera attraktivt men såg att du listade arbetsmiljön högre verkade det som.

Säkerheten i arbetsmiljön spelar nog in. Långt ifrån alla (äldre) stall och ladugårdar är säkerhetsmässigt rätt utformade. Tänk bara på hur många stall som har smalare stallgångar än vad man får ha vid nybygge.
De är dessutom ute på väg och gårdar i alla väder (och tidpunkter när de har jour).
Och dessutom då djurägare som om de inte blir nöjda kan bli elaka osv.

 

[Brie]

Jag tänker också att man måste känna sig sjukt otillräcklig när man är ensam på jourtid med flera sjuka djur och många (!) mil emellan dem. Det skulle stressa åtminstone mig nå vansinnigt.

 

[Jeps]

Vad tänker du på när du skriver arbetsmiljö? Bara nyfiken då jag tänkte att man får höja lönen för att göra det mera attraktivt men såg att du listade arbetsmiljön högre verkade det som.

Mycket jour och ensamjobb.

 

[Ainon]

Vad tänker du på när du skriver arbetsmiljö? Bara nyfiken då jag tänkte att man får höja lönen för att göra det mera attraktivt men såg att du listade arbetsmiljön högre verkade det som.

Vissa saker har ändrats sedan jag jobbade till något bättre och är lite olika på olika distrikt men lite kort listat från när jag jobbade

* Korkade fenomenet beredskap (det normala folk skulle kalla ’jour’) där man var tillgänglig för telefonsamtal och utryckning en-två nätter i veckan (17.00-08.00) och var tredje-fjärde helg (17.00 fredag till 08.00 måndag) för ingen fast ersättning alls i princip om man inte behövde åka ut och fick provision. Ingen ersättning för alla, ofta onödiga telefonsamtal. Beredskapen låg i princip ovanpå (!) vanliga 40h arbetsveckan som i realiteten ofta blev högre. Även om det inte ringer är det en stress att veta att det kan ringa närsomhelst. Kunde vara allt mellan att inte behöva åka ut alls en helg (=18kr/h för att svara i telefonen som ringde mitt i natten) till att jobba dygnet runt.
* Hör ihop med ovan delvis, att behöva sätta sig i bilen och köra 5-10-20 mil till djurägare när du redan har jobbat 8-10-15-20h i sträck eller inte fått sova ordentligt senaste dygnet, två dygnen, tre dygnen. Kanske på dåliga vägar i dåligt väder dessutom.
* Ensamheten, du är själv och har begränsat med möjligheter att få hjälp och stöd jämfört om du jobbar på klink
* Otillräckligheten och svårigheten att säga nej. Det är inte så lätt att säga till djurägaren att de måste vända sig med sitt akut sjuka djur till kollegan i beredskap när denne befinner sig i en annan stad 12mil bort och kanske åt helt fel håll och upptagen med annat. Då jobbar man lätt över istället.
* Dålig arbetsmiljö ffa ute i häststallarna och dessa långa bilkörningar

Har däremot aldrig varit med om så gulliga och snälla djurägare, stor skillnad jämfört med att jobba vid kusten. De var väll tacksamma att det fanns någon som kunde komma öht

 

[fejko]

Det där med beredskap låter ju helt idiotiskt? Hur länge har det varit så?

Det är väl en utredning på gång, hoppas den leder till något konkret så att det inte bara slutar där. Ett i-land måste ha råd med välfärd även för djur?

 

[animalasia]

Vissa saker har ändrats sedan jag jobbade till något bättre och är lite olika på olika distrikt men lite kort listat från när jag jobbade

* Korkade fenomenet beredskap (det normala folk skulle kalla ’jour’) där man var tillgänglig för telefonsamtal och utryckning en-två nätter i veckan (17.00-08.00) och var tredje-fjärde helg (17.00 fredag till 08.00 måndag) för ingen fast ersättning alls i princip om man inte behövde åka ut och fick provision. Ingen ersättning för alla, ofta onödiga telefonsamtal. Beredskapen låg i princip ovanpå (!) vanliga 40h arbetsveckan som i realiteten ofta blev högre. Även om det inte ringer är det en stress att veta att det kan ringa närsomhelst. Kunde vara allt mellan att inte behöva åka ut alls en helg (=18kr/h för att svara i telefonen som ringde mitt i natten) till att jobba dygnet runt.
* Hör ihop med ovan delvis, att behöva sätta sig i bilen och köra 5-10-20 mil till djurägare när du redan har jobbat 8-10-15-20h i sträck eller inte fått sova ordentligt senaste dygnet, två dygnen, tre dygnen. Kanske på dåliga vägar i dåligt väder dessutom.
* Ensamheten, du är själv och har begränsat med möjligheter att få hjälp och stöd jämfört om du jobbar på klink
* Otillräckligheten och svårigheten att säga nej. Det är inte så lätt att säga till djurägaren att de måste vända sig med sitt akut sjuka djur till kollegan i beredskap när denne befinner sig i en annan stad 12mil bort och kanske åt helt fel håll och upptagen med annat. Då jobbar man lätt över istället.
* Dålig arbetsmiljö ffa ute i häststallarna och dessa långa bilkörningar

Har däremot aldrig varit med om så gulliga och snälla djurägare, stor skillnad jämfört med att jobba vid kusten. De var väll tacksamma att det fanns någon som kunde komma öht

Har en vän som nyligen är färdig vet och hon beskriver exakt samma som du, beredskapen på natten är värst.

 

[Whirlie]

Min upplevelse är att fenomenet inte är isolerat till enbart veterinärer, utan det är ett växande samhällsproblem att många yrekskategorier inte har tillräcklig täckning i förhållande till behovet. Några exempel är transportnäringen (lastbilschafförer t ex), vårdyrken, hotell och restaurang. Visst kan man argumentera för att lönen och arbetsförhållandena inom dessa yrken är dåliga, och att det är ett växande problem. Men det resonemanget hör nog till en annan tråd.

Problemet är ännu större i glesbyggd då väldigt många hittills velat bo i större eller mellanstora städer.

Dessutom blir vi färre och färre som är i yrkesverksam ålder, vilket gör att rekryteringsbasen för olika yrken blir mindre och mindre. Så i dagsläget har Sverige två val för att säkra personalbehovet inom väldigt många yrken de närmaste 10-20 åren. Antingen så digitaliserar man så det krävs mindre personal för att göra samma arbetsuppgifter, eller så importerar vi arbetskraft från andra länder.

 

[Habina]

En stor anledning till att jag flyttade söderut igen var just veterinärbristen och att den veterinär man kanske till sist fick tag på, inte hade hästkompetens. Det är väldigt tråkigt, speciellt som mellersta norrland (där jag bodde) har fantastiska möjligheter att ha tex avelsston och unghästar på lösdrift. Det skulle kunna bli så bra, men när nåt så enkelt som ett skärsår riskerar att leda till avlivning, för att "ingen kan komma ut" då känns det väldigt hopplöst.

 

[MayGrace]

Sedan det slog ihop vårt distrikt till ett ända stort över hela länet så utgår det i från vår stad men det kan vara över en timme bort .... Känner en som jobbar på distriktet och det har det inte värst roligt nu förtiden hos oss.

 

[ginnies]

Vad beror detta på? Utbildas det för få veterinärer? Beror det på att veterinäryrket har blivit kvinnodominerat och många jobbar deltid? Hur ser det ut i andra liknande länder, brist på veterinärer där också?

En stor anledning är att kvinnor har högre betyg och därför tar de flesta platserna på utbildningen.

Ett problem då en bunt av dem är teoretiker och inte praktiker. Generellt så finns där också fler små och muskelsvaga individer-passar säkert bra till marsvin men inte till ko med svårt felläge på kalv. De varken når eller orkar.

Vi har haft en uppsjö av felbehandlingar och, kanske ännu värre- ingen behandling alls trots svårt sjuka djur. Jag har fått strida tom bråka för att få hjälp och då är det veterinär på plats som vägrar se eller hålla med och hitills med facit i hand har jag haft rätt. Jag har fått kontakta gård o djurhälsans veterinär, min privatveterinär, andra djurägare- för att få hjälp till hjälp. Ta en annan veterinär för att veterinär nr 1 är dålig.

 

[Nytant]

En stor anledning är att kvinnor har högre betyg och därför tar de flesta platserna på utbildningen.

Ett problem då en bunt av dem är teoretiker och inte praktiker. Generellt så finns där också fler små och muskelsvaga individer-passar säkert bra till marsvin men inte till ko med svårt felläge på kalv. De varken når eller orkar.

Vi har haft en uppsjö av felbehandlingar och, kanske ännu värre- ingen behandling alls trots svårt sjuka djur. Jag har fått strida tom bråka för att få hjälp och då är det veterinär på plats som vägrar se eller hålla med och hitills med facit i hand har jag haft rätt. Jag har fått kontakta gård o djurhälsans veterinär, min privatveterinär, andra djurägare- för att få hjälp till hjälp. Ta en annan veterinär för att veterinär nr 1 är dålig.

Låter varken sannolikt eller logiskt. Mest misogynt, faktiskt.

 

[Jordgubbkiwi]

Jag är förvånad över att det är beredskapen som är den delen som är jobbigast. Jag var så säker på att det var känsla av otillräcklighet och otrevliga möten med djurägare.

Jag jobbar 40h arbetsveckor, och utöver det dygnet runt jour mån-fre 2ggr/månaden + fre-sön 1ggn/mån. Året runt. Så det är inte så att jag är helt blåögd inför beredskapsjobb. (Men är inte veterinär obs obs)

 

[Whirlie]

En stor anledning är att kvinnor har högre betyg och därför tar de flesta platserna på utbildningen.

Ett problem då en bunt av dem är teoretiker och inte praktiker. Generellt så finns där också fler små och muskelsvaga individer-passar säkert bra till marsvin men inte till ko med svårt felläge på kalv. De varken når eller orkar.

Vi har haft en uppsjö av felbehandlingar och, kanske ännu värre- ingen behandling alls trots svårt sjuka djur. Jag har fått strida tom bråka för att få hjälp och då är det veterinär på plats som vägrar se eller hålla med och hitills med facit i hand har jag haft rätt. Jag har fått kontakta gård o djurhälsans veterinär, min privatveterinär, andra djurägare- för att få hjälp till hjälp. Ta en annan veterinär för att veterinär nr 1 är dålig.

Då skulle jag snarare tro att det helt enkelt är färre ungdomar nu för tiden som växt upp på lantgård och blir veterinär för att de kan och därför vill jobba med lantbrukets djur. Bonnsönerna som väljer att bli veterinärer i stället för att gå i pappas fotspår är väldigt sällsynta. Majoriteten av de djurintresserade i dag är i stället ungdomar som växt upp med sällskapsdjur i hemmet, eller mött hästar på en ridskola. Våra levnadsmönster kring djur har helt enkelt förändrats de senaste 100 åren, och ur det har en annan typ av veterinärer också vuxit fram.

 

[Asko]

En stor anledning till att jag flyttade söderut igen var just veterinärbristen och att den veterinär man kanske till sist fick tag på, inte hade hästkompetens. Det är väldigt tråkigt, speciellt som mellersta norrland (där jag bodde) har fantastiska möjligheter att ha tex avelsston och unghästar på lösdrift. Det skulle kunna bli så bra, men när nåt så enkelt som ett skärsår riskerar att leda till avlivning, för att "ingen kan komma ut" då känns det väldigt hopplöst.

Låter ju nästan som att man bör bli veterinär själv först innan man börjar med något sånt.

 

[Texaz]

Tror arbetsmiljö/belastning varierar mellan kliniker. Sen klarar olika veterinärer beredskapen olika bra, vi har t ex en veterinär som gärna jobbar beredskap, då är de flesta djurägare bara tacksamma över att de får besök.
Värst är annars hästägare, som ofta "vet" precis vad felet är, och hur det ska behandlas....
Många områden har anslutit sig till beredskapstelefonen där personal bedömer vilka fall som verkligen behöver veterinär, och endast de får prata med veterinär. Det har minskat arbetsbördan enormt då det redan där sållas bort djurägare som mitt i natten ringer för t ex foderrådgivning
Men håller med om att beredskapen är ruskigt dåligt betald, att stå till förfogande dygnet runt för en struntsumma känns nog lite surt.
Och ja, arbetsmiljön, främst i stall och särskilt vintertid hos folk med enbart ligghall, inte så trevligt för dem att jobba utan vantar i -20 grader. Bönder har i allmänhet bra ordnat med fixeringsboxar och är medvetna om risker i hantering.
Idag går många veterinärer till myndigheter (t ex Livsmedelsverket), även helt nyexaminerade.