Kom till stallet för min ordinarie ridlektion denna vecka och såg att jag hade hamnat på Arnica igen. Jaha. Det var väl inte så att jag jublade direkt, men OK, jag kunde väl sitta på henne om det nu måste vara så. Det kändes ju inte så himla kul, men allt kan väl inte vara kul jämt. Funderade över varför det är så att om jag får någon häst jag gillar så får jag minsann inte rida den flera gånger i rad, men om det är någon jag inte gillar så hamnar jag ofelbart på den igen. Så har det varit hela den här terminen på min ordinarie lektionstid. Konstigt.
Jag hade precis borstat klart Arnica och skulle börja sadla, när det kom en tjej som frågade om jag ville byta häst med henne och rida Coiette istället.
Vilken oerhört dum fråga!! Är jorden rund?? Bajsar björnarna i skogen?? – SJÄLVKLART ville jag hellre rida Coiette!!
Cojan är svår i dressyren. Jag har bara haft henne på hopplektioner hittills den här terminen, så jag har inte fått chansen att rida dressyr på henne. Jag vet att jag fick möjlighet att rida henne 6 lektioner på raken en termin sist jag red på ridskolan, och det var väl ungefär så lång tid det tog för mig att komma underfund med henne. Skulle jag kunna plocka upp den kunskapen och använda igen, såhär ett antal år senare?
Man kan väl inte påstå att det gick jättebra eller var särskilt snyggt, men jag hade roligt och det var väldigt intressant. Hon är svår! Man får fundera mycket, vara koncentrerad, arbeta hela tiden och ibland, eventuellt, kan det betala sig. Trots att hon inte ville gå riktigt i form, så var hon ändå förvånansvärt reglerbar. Slutor och galopp med tagen bakdel funkade faktiskt bra konstigt nog, även om hon inte gick i dressyrform. Hon gick att ställa och böja och hon lyssnade på alla mina hjälper. Och till och från så hamnade hon i mer eller mindre form i alla fall, så man kan säga att vi jobbade på det...
Hon sprang inte iväg från mig (vilket hon kunde göra åtminstone förr i tiden) och hon var inte helt avstängd och bet sig fast i bettet. Men hon gick ändå emot ganska rejält och ville inte riktigt gå framåt. Egentligen blev jag emellanåt alldeles för grov och hård i min ridning för min smak, men konstigt nog var det då mitt arbete betalade sig som bäst och hon kom någorlunda in i handen på mig och kändes inramad och i balans. Mjuknade jag så rann hon bara iväg, och då tappade vi helt balansen. Jag hamnade även en hel del i bakvikt, men fick inget skäll från ridläraren för det. Jag tycker att jag får en bra respons av Cojan när jag rider jättemycket med sätet och magen, och ibland blir jag så ivrig att jag lutar mig bakåt för att på sätt och vis ”förstärka” när inte magmusklerna räcker till. Och jag vet att jag inte ska göra det, men...
Ridläraren verkade i alla fall nöjd och tyckte att jag hade jobbat Coiette bra, och Cojan själv var svettig. Själv känner jag mig inte riktigt klar med henne – jag skulle gärna vilja fortsätta där jag slutade och dressyra på Cojan igen, för att nysta vidare på hur jag kan få henne i bättre arbetsform.
I alla fall så gick det ändå bättre än jag trodde att rida lektionen, trots att jag red två ridlektioner för bara två dagar sen. Kroppen funkade bra och orkade!
Förutom detta med ridsåren... Jag får nämligen ridsår nästan varje gång jag rider (har haft det problemet hela livet), och såren från måndagens lektioner blödde fortfarande, plus att jag fick några nya. Inte så skönt faktiskt.
Jag hade precis borstat klart Arnica och skulle börja sadla, när det kom en tjej som frågade om jag ville byta häst med henne och rida Coiette istället.
Vilken oerhört dum fråga!! Är jorden rund?? Bajsar björnarna i skogen?? – SJÄLVKLART ville jag hellre rida Coiette!!
Cojan är svår i dressyren. Jag har bara haft henne på hopplektioner hittills den här terminen, så jag har inte fått chansen att rida dressyr på henne. Jag vet att jag fick möjlighet att rida henne 6 lektioner på raken en termin sist jag red på ridskolan, och det var väl ungefär så lång tid det tog för mig att komma underfund med henne. Skulle jag kunna plocka upp den kunskapen och använda igen, såhär ett antal år senare?
Man kan väl inte påstå att det gick jättebra eller var särskilt snyggt, men jag hade roligt och det var väldigt intressant. Hon är svår! Man får fundera mycket, vara koncentrerad, arbeta hela tiden och ibland, eventuellt, kan det betala sig. Trots att hon inte ville gå riktigt i form, så var hon ändå förvånansvärt reglerbar. Slutor och galopp med tagen bakdel funkade faktiskt bra konstigt nog, även om hon inte gick i dressyrform. Hon gick att ställa och böja och hon lyssnade på alla mina hjälper. Och till och från så hamnade hon i mer eller mindre form i alla fall, så man kan säga att vi jobbade på det...
Hon sprang inte iväg från mig (vilket hon kunde göra åtminstone förr i tiden) och hon var inte helt avstängd och bet sig fast i bettet. Men hon gick ändå emot ganska rejält och ville inte riktigt gå framåt. Egentligen blev jag emellanåt alldeles för grov och hård i min ridning för min smak, men konstigt nog var det då mitt arbete betalade sig som bäst och hon kom någorlunda in i handen på mig och kändes inramad och i balans. Mjuknade jag så rann hon bara iväg, och då tappade vi helt balansen. Jag hamnade även en hel del i bakvikt, men fick inget skäll från ridläraren för det. Jag tycker att jag får en bra respons av Cojan när jag rider jättemycket med sätet och magen, och ibland blir jag så ivrig att jag lutar mig bakåt för att på sätt och vis ”förstärka” när inte magmusklerna räcker till. Och jag vet att jag inte ska göra det, men...
Ridläraren verkade i alla fall nöjd och tyckte att jag hade jobbat Coiette bra, och Cojan själv var svettig. Själv känner jag mig inte riktigt klar med henne – jag skulle gärna vilja fortsätta där jag slutade och dressyra på Cojan igen, för att nysta vidare på hur jag kan få henne i bättre arbetsform.
I alla fall så gick det ändå bättre än jag trodde att rida lektionen, trots att jag red två ridlektioner för bara två dagar sen. Kroppen funkade bra och orkade!
Förutom detta med ridsåren... Jag får nämligen ridsår nästan varje gång jag rider (har haft det problemet hela livet), och såren från måndagens lektioner blödde fortfarande, plus att jag fick några nya. Inte så skönt faktiskt.
