Jag gör iof oftast tvärtom, skolar in hästen på bett, efter att ha grundskolat den på bettlöst. Då rider jag med dubbla tyglar ett tag och för succesivt över kommunikationen på det andra "bettet".
Hur det än är så är det ju lite olika känsla för både häst och ryttare, tom olika bettlösa verktyg känns och verkar lite olika, likaså olika bett. Så bra att du tänker att du kanske behöver ge hästen (och dig själv) en introduktionsperiod.
Mitt tips är i alla fall, rid med dubbla tyglar en period, med lite längre tyglar till det bettlösa i början, inte för långa, men tillräckligt långa så att bettet tar i först om du behöver ta kontakt. Sen kortar du den bettlösa tygeln mer och mer, tills du rider med lite längre tyglar på bettet så att det bettlösa får kontakt först. På så vis får hästen succisivt lära sig känslan av det nya verktyget och lär sig koppla ihop det med din övriga ridning. Sen har du ju då alltid bettet kvar under denna övergångstid och kan gå tillbaks till det när/om hästen inte riktigt förstår.
Sen beror det ju på vilken typ av bettlöst du har tänkt dig. Det bästa är att byta till ett bettlöst som "tekniskt" är snarlikt tränsbettet, tex det am. hackamoret (bosal/repgrimma) eller sidepull, eller bettlösa träns (finns ju några på marknaden nu) som ju också är snarlika sidepull rent tekniskt (tyglarna fäster i nosdelen på sidorna). Dom bettlösa träns som "drar åt" under hakan skulle jag undvika, likaså det engelska hackamoret, dom ger en helt annan inverkan än ett bett och kan nog förvirra en hel del om man själv inte är helt säker på vad man gör.
Om du inte vill rida med dubbla tyglar, börja om från början, tänk att det är en unghäst du rider in. Gör alla grundövningar noggrant, visa och förklara minsta lilla detalj för hästen vad denna nya känsla har för betydelse. En del hästar går det lättare för, andra tar mer tid på sig. Beror förstås också på hur välriden hästen är för övrigt och hur rutinerad du är själv.