Rida ut själv

[Kiira]

Har nu haft min nya foderhäst ( ) i snart en månad och har problem med att rida ut själv. Jag rider på banan själv, men den är nära stallet och hagarna. Har också ridit ut med andra hästar och då går vi gjärna först och är glada, men själv går det inte .

Jag vet att han inte är van vid att ridas ut själv på men...jag måste ju göra det för att kunna få upp honom i kondition. Det finns inte alltid folk att rida med. Jag har gjort ledarskaps övningar med honom och varit ute och gått med honom i skogen. Efter mycket om och men så går det. Han är nu heller inte lika upprörd att tas in i stallet själv.
Men så fort jag sitter upp och ska rida bort från stallet så tar det stopp. VI kommer en bit, men inte mera. Han bråkar inte eller så, bara stannar och vänder på huvudet för att kolla efter de andra hästarna.

Jag tror inte att han vill bråka eller var dum. Misstänker att han inte känner sig trygg med bara mig (vilket kan förstås eftersom vi inte kännt varandra så länge)

Men vad är nästa steg? Ska jag promenera mera med honom i skogen? Och vad ska jag göra när han stannar? Vill inte stå och slita i linan. Nu så flyttar jag på bakdelen och då brukar han gå några steg, men sen så stannar han igen. Efter typ 15 upprepningar av detta verkar han ge upp och så går vi en sväng utan problem.

Men nästa gång är det samma sak . Förväntar jag mig att han ska lära sig för snabbt?

Alla råd och tips på.... ja, allt godtages tacksamt!

/kiira

 

[babsan]

det låter som om du fått tag på en sällskapssjuk häst. köpte du honom från en ridskola, eller?
prova med att tänka positivt och framförallt: fokuserat.
fundera ut i förväg den rutt som du ska rida. bär med dig bilden i huvudet och du ska se att det går lättare för hästen att lita på dig när han märker att du vet vart ni ska och att du tycker att det är kul.

 

[Kiira]

Han har stått på en kursgård, men varit privatägd. Ägaren tycker inte att det är kul/bra att rida ut själv... så det har nog inte blivit så mycket med det.

Det känns bara inte som att jag kommer någonvart... Vet inte hur jag ska förklarar för honom att det är ok och att jag har betsämt att vi ska gå... Han är mycket kännslig och reagerar bara man tittat på bakdelen eller höjer handen lite. Flyttar på sig och går några steg, men sen stannar han igen. Suck.

Har inte alls samma kontroll när jag sitter på. Ber snällt med skänklarna men sitter och bankar efter ett tag... han tar så några steg, jag slutar och berömmer och han stannar. Helt fastvuxen. Det värsta är att han ser så olycklig ut

Men jag antar att det kanske ger med sig av sig själv efter ett tag, om jag är ute och går med honom och vänjer honom mer och mer vid att vara själv med mig. Vi var ute och plockade blåbär härom dagen och det tyckte han om.

Jag kämpar på, men om någon har tips så tackar jag och tar emot.

/kiira

 

[Kiira]

Ingen som har några förslag på hur jag ska göra?
/kiira

 

[AnnaochHvida]

Jag kanske låter hård, men jag hade nog helt enkelt bestämt talat om att han skall gå framåt, och absolut inte gett med mig. Även om det så tar timmar. Hästar är inte dumma och lär sig att de slipper om de får utdelning av trilskandet. Detta råd ger jag därför att det verkar som att du redan försökt den trevliga och mjuka vägen, utan resultat. Att sitta och tycka synd om honom för att han ser olycklig ut ger ju inte mycket. Hoppas du inte tar illa upp, svårt att förklara i skrift. Menar inte att du gjort fel, men att det tydligen inte funkar och då kanske man måste vara hårdare. Lycka till!

 

[AnetteJT]

Jag tycker inte alls att du redan nu skall trappa upp och börja bli hård.
Det verkar vara en fin pålle och du verkar vara en förstående matte.
Fortsätt på samma sätt, handskas med han mer, ut o plocka bär o.s.v.

Men prova inte att rida ut han om han måste få vinna.
Bestämm dig i förväg för att skall ni ut en sväng så måste det bli genomförbart.

Att trappa upp och bli hård tycker jag som sagt var inte är ett bra sätt att bli vän med han, det är det sämsta tänkbara!!!

Rid mycket i paddock eller nåt annat han tycker är tråkigt så han till slut ser fram emot era turer i skogen eller dylikt.

Lycka till!!!

 

[Kiira]

Sv: Rida ut själv

Hmm... Ja, jag håller med om att det inte blir bättre av att jag tycker synd om honom, men samtidigt kanske det inte är så smart att sätta honom i situationer han inte klarar av än.

Han är mycket säkrare med mig på marken ledandes honom. Så jag får väl fortsätta med det. Funderar på att sätta på honom sadeln och träns och leda honom med det ifrån stallet och sedan sitta upp en bit bort. Då kanske inte dragningskraften från kompisarna blir så stor? Det är i början det är mest problem nämligen.

Vill ju komma igång att rida ordenligt!!!

Men jag tror att det ordnar sig med tiden...

/kiira

 

[kicki71]

Sv: Re: Rida ut själv

Köpte en sällskapssjuk flicka som inte heller gick att rida ut själv med. Idag 6 mån senare, rider vi ut ensamma, och hon beter sig som en hingst = hon tycker det är SKITKUL!!! Frustar och fnyser , har nacke i OS-form, smackar och suger på bettet. Det känns som att det bara är hatt och frack som saknas...

Vägen dit har varit lång, kan jag säga, men har löst sig utan större konflikter, oss emellan.
I början red jag alltid ut med någon och samma väg. Fick jag inte nån med mig så promenerade eller tömkörde jag, men alltid samma vända. Tillslut så lärde hon sig att den vändan ska vi gå. Det blev en sorts trygghet.
När sen den turen fungerade, att rida ut ensam utan bekymmer(hon visste ju precis vad vi skulle göra)så ändrade jag den eller om man förlänger turen. Men då fick man börja från början igen. Ha nån med sig eller jobba från backen.
Det har som sagt tagit tid. Tog väl 3-4 mån, men idag rider vi ut ensam utan problem, för hon har lärt sig att lita på mig och att så småning om kommer vi hem igen.

 

[Kiira]

Sv: Rida ut själv

Låter jättebra... Jag önskar att det blir så för mig med
Har varit ute med andra nu mycket och det går jättebra! Så det känns som att det går åt rätt håll...

Vill helst lösa det utan sörre gräl med hästen, jobbar på det.

Känns skönt att höra att andra har haft problem med detta och att det har löst sig.

tack för svaren

/kiira

 

[aker]

Sv: Rida ut själv

Jag har också gjort som "kicki" med min nu 6 årige häst som är lite vek och mesig. Började när han var 3 ½ med att promenera ut med honom. Han tvekade och gnäggade efter kompisarna men det gick bättre och bättre. Har promenerat de rundor som jag sen red honom på i början, först med sällskap och sedan själv. Idag kan jag rida honom överallt på lång tygel och han går villigt fram Om han tvekar så pratar jag med honom och talar om för honom hur duktig han är och då är det precis som om han blir jättemallig över att han vågar gå fram även om det är något läskigt !

Så ge inte upp ! Beröm mycket, det lönar sig så att hästen lär sig att den kan lita på dig ! Mig har det tagit 3 år att komma så långt så ha tålamod !
Mvh Aker

 

[ang]

Sv: Rida ut själv

Med min förra häst hade jag ungefär samma trassel - eller ja, han hade väl i sanningens namn problem med mig. Vi började promenera ensamma åt olika håll. När det kändes bra fick sambon ta cykeln och följa med och efter en tid började vi göra korta rundor själva. Den allra första soloturen var jättekort, målet var bara att vi skulle vara bekväma med vad vi gjorde.

Och visst tog det tid, men hästen ville nog helst ha en TRYGG matte med - oavsett om det är på ryggen eller bredvid/ framför. Jag tror inte att man alltid skall säga att hästen trilskas eller är osäker utan se till sin egen person och ens lugn, ledarskapsförmåga och lyhördhet. Det handlar inte om ledarskapsövningar för hästens skull, utan om din förmåga att i allt umgänge vara en respekterad vän för din följeslagare.

Efter den första "insikten" är det nog också i många fall lättare att jobba med sig själv och sina egna egenskaper - för du umgås ju med dig själv 24/7 ...

 

[tjoffsan]

Sv: Rida ut själv

Jag kan berätta hur jag gjorde med min tre-åring som jag har ridit in nu i sommar.

Först och främst måste man ju kunna leda hästen överallt så att hästen har förtroende för dig och lugt följer efter dig. Sedan gjorde jag så att jag ledde hästen en bit från stallet, sedan stannade och satt upp. Siktade från början bara på att hästen skulle gå fram ett par meter och satt sedan av och berömde jätte-mycket. Sedan ledde jag hästen en bit till och upprepade proceduren. osv.. Till exempel kan man ta sikte på ett träd eller en sten, och bestämma sig för att dit ska jag. Och sedan hoppa av och berämma. Efterhand som hästen blev tryggare förlängde jag ridsträckan allt mer och mer.

När hästen gick fram över allt i skogen började jag sitta upp från gårdsplanen och rida ifrån den hysteriskt gnäggande kompisen. För mig tog det nog 10 - 15 gånger uniefär innan jag gjorde det. Jag red samma runda varje gång, jag tror att det underlättar.

 

[Sussie918]

Sv: Rida ut själv

Om du har några korta mindre rundor (på drygt 5-15 minuter) så börja med att gå dem här rundorna.Om han stannar så börja "plocka" i grimskaften, hårdare tills han går framåt.Så fort han gör en ansats till att röra sig, släpper du efter helt.
Gå en och samma runda ofta, gärna varje dag.Börja att gå ut med all utrustning på och slutligen sitt upp i mitten av rundan.Sitt upp närmare och närmare stallet till du får honom att gå.
Att rygga en bit kan i bland vara en bra lösning

 

[Shaggy]

Sv: Rida ut själv

Jag har och har haft liknande problem som du nu har.
Min häst är en mycket envis madam och samtidigt är hon väldigt vek och rädd av sig. Det jag har gjort är att vara envisare än synden och samtidigt vänlig och förstående (vadå motsägelsefullt).
Våra problem började när vi skulle ifrån stallplanen det var tvärnit som gällde och sen var det bara att lura henne steg för steg frammåt (idag undrar jag hur jag orkade utan att tappa tålamodet fullständigt). När hon tog nåt steg frammåt var det klapp och beröm som gällde. De gånger hon verkligen vägrade att gå framåt satt jag av och ”tömkörde” henne förbi det äckliga stället (western tyglar), hon fick alltså aldrig chansen att vända pga att hon var rädd och envis. Jag har varit ute och gått med henne i skogen väldigt mycket och då använt en longerlina så att jag kunnat skicka henne framför mig. Har även tittat på mycket läskiga gamla grejer vi hittat i skogarna, gått genom trånga passager osv. Då vi varit fler ryttare har jag bett om att få gå först, i början på vägen hem men sedan även korta bitar på vägen bort (men detta hade du väl inte problem med).
Efter att ha haft hästen i 2 år så började hon fungera på uteritterna. Hon låser sig fortfarande ibland men då räcker det vanligen med att vänta några sekunder, stryka henne över halsen och säga att det är inte farligt tjejen matte är ju med och skyddar dig så går hon frammåt . De gånger hon låser sig totalt så har jag ett dressyrspö med mig som jag duttar (och jag menar verkligen duttar) henne lätt på rumpan med för att återkalla henne till verkligeheten. Det är fortfarande så att vi inte alltid tar oss fram i den gångart jag tänkt mig (blir hon orolig så blir det gärna skritt) men så länge vi rör oss frammåt så är det en vinst.
När jag köpte min häst tror jag inte att hon var riden i skogen ensam så mycket utan hon var nog van att få ”krypa” upp i svansen på hästen framför, att hon dessutom är väldigt rädd om sig rent fysiskt har ju inte gjort saken lättare.
Jag hoppas att du kan hitta några tips du kan använda men våra hästar är inte så lika i psyket verkar det som så det kanske blir svårt att använda några av mina erfarenheter.

 

[sante]

Sv: Rida ut själv

Har samma bekymmer här!pållen klarar inte att ridas ut ensam( inriden i våras), hon bara springer så att hon kan komma hem fortare, men i paddock går det hur bra som helst!
Min andra pålle som jag haft längre har jag tömkört mycket med i naturen, så jag tror att tack vare det så är det inga problem med att rida ut med mig på ryggen,( inriden i våras) hon känner sig trygg ändå och är det nåt farligt så stannar hon och vill att jag ska hoppa av och leda henne( särskilt vid stora dånande traktorer)...jag är lite pjoskig men snarare det än att hon rusar iväg och blir rädd!!Men hon blir duktigare och duktigare!!

Men den första pållen vill inte alls...så frågan är om man ska ut och gå med henne eller om man ska rida henne i paddock och sen efter det rida lite korta rundor omkring...då kanske hon tycker att det inte var så farligt!!Jag testar som sagt!!



Lycka till med pållen och berätta hur det gått!!

 

[pewa]

Sv: Re: Rida ut själv

Hej

Jag är medryttare på en häst och hade liknande problem i början (och fortfarande). Inte riktigt lika eftersom den häst jag rider blev stressad och började lyfta när man pressade på henne framåt. Ibland startade det med ett "lyft-framfötterna-och-sväng runt".

Men det som hjälpte mig var att jag bestämde mig för att lyckas och det utan att ta någon strid (eftersom jag är en harig ryttare som inte tycker om att hästar reser sig...).
Manege/paddok ligger ca 15 minuters ridväh därifrån så mitt val var att gå dit med henne eller att få till ridningen. Ibörjan gick vi, det var en prövning bara det i början...
När jag väl började rida så fick vi tvärstopp efter ca 50 meter, första gångerna hoppade jag av och ledde. Men ville verkligen kunna rida så efter lite konfererande med folk så hade jag peppat upp mig själv till att försöka komma förbi de 50 metrarna.

Strategin var att inte stressa upp henne i onödan och att inte börja bråka, vilket hade stressat upp henne och ofelbart lätt till att hon började resa på sig.
Stoppet kom som väntat och jag avvaktade, försökte driva och frambenen började som vanlig åka upp. Började naturligvis misströsta men tog mig i kragen och tog ett djupt andetag :-) Bestämde mig för att bara avvakta. Det gick sådär... Minndes då ett råd att utnyttja det hästen vill, och gör ta överhanden/gör dig bestämmande till detta.
Så eftersom backen fungerade så testade jag det, och det ville hon gärna. Flytta framdelen fungerade det med, även bakdelen. Så vi vände om (glad häst nu pekade huvudet hemmåt *s*) och la in backen det fungerade säkert i 10 meter sedan började hon stressa. En halt och vänd om igen, framåt stop och lyft, nähää. Men en taskig bakdelsvändning fungerade (lät den gå mycket framåt) och så hade vi tagit oss några centimeter till, och en åt andra hållet.
När hon tossade till sig och började backa svänga runt så var bara mitt mål att lugnt "ta över" det hon påbörjade och avsluta den när jag kände att jag hade kontroll.

Första dagen jag försökte med detta så kände jag nog mig tveksam om det skulle fungera 10 meter tog ca 30 minuter... och det hade inte riktigt varit så lugnt och harmosikt att mitt självförtroende var på topp. Ganska många framben i luften och jag kan svänga fort på mina bakben. Men jag var nöjd med mig själv att jag hade tagit mig förbi "stenen" som var målet (hoppade av strax efter när jag fått 2 lugna sansade steg framåt och en halt som var min).
Dagen efter tog den nog bara 15 minuter och då kom vi nog 50 meter till, den gången hoppade jag av för då började jag bli rädd.

Efter 1-2 månader så tog vi oss till manegen utan problem, idag kan vi ge oss ut på skogsturer. Det dyker ofta upp hästätande stenar och farliga kvistar som man bara inte kaaaaan gå förbi. Fast det är sällan några stora problem numera, zick-zak och svängar och stigen brukar få det att gå framåt och plötslig är man förbi, det tar sin tid ibland men det går bättre och bättre. Jag märker att hon har mycket mer förtroende för min numera.

Mitt problem skiljde sig från ditt men jag tro ändå att tekniken med att inte gå "framåt" utan åt alla andra håll istället fungerar. Visst kommer man längre bort ibland när backen fastnar men det brukar gå att återställa. Fastnar han och inte vill gå fram ta ett ledande tygeltag åt sidan stoppa när han tagit ett steg, ledande åt andra hållet osv utnyttja den rörelsen som han accepterar.
Att behöva bonka och slå på sin häst skall inte behövas, det gäller att hitta ett sätt där man kan arbeta tillsammans.

Fast skall sanningen fram så får hon numera ibland ett litet bonk.... ibland tycker jag faktiskt att hon är för fjantig för att det skall vara sant. Vet inte men tror inte att alla hennes fjanterier är sanning :-) det brukar visa , men oj då skulle vi inte stanna här, eller AHHHAH blev du också stressad nu och så fick jag en häst som uppför sig som jag INTE är bekväm med :-)

Lycka till
pewa - fegis i sadeln