Hästen jag rider har varit extremt mörkrädd förut. När vi började träna för att kunna rida ute så började jag med att först rida hästen trött i ridhus (kanske finns det något annat sätt du kan göra hästen lite trött?) och sen gå en liten sväng ute i mörkret. I början gick vi bara några meter bort från den invanda vägen mellan stall och ridhus, och sen ökade vi med lite till och lite till efter varje gång.
När vi kunde gå en liten sväng runt om stället och gården i mörkret utan att han for i luften för mycket så satt jag upp och skrittade samma sväng. Gjorde ingen grej av att han var nervös och spänd utan skrittade bara på som ingenting, på långa tyglar för att avdramatisera. Gjorde sedan likadant många gånger tills han slappnade av och blev bekväm i situationen. Jag red alltid samma väg eftersom det gjorde det enklare för honom att spänna av, och först när han kunde slappna av där började vi variera lite.
Efter det så satsade jag på att inte låtsas om mörkret och bara rida som vanligt, men jag såg till att "vänja in" honom. Jag började med att rida när det fortfarande var ljust och red sedan en stund i skymning. Med tiden blev det ju skymning tidigare och tidigare, och efter ett tag blev det ju så att vi började i skymning och slutade i mörker, och tillslut så både började och slutade vi i mörker.
Jag upplever det som att denna invänjning gjorde mycket för honom, eftersom han då fick vänja sig, långsamt och gradvis, vid hur omgivningen förändrades i mörkret. Det blev inte heller ett så himla stort steg från dagsljus till nattmörker, och han hann bygga lite självförtroende och visste vad han skulle göra.
Viktigt också att själv vara lugn och inte göra någon grej av mörkret. Om du själv blir nervös kan det hjälpa att sjunga lite för sig själv, det har även hjälpt mig en hel del med hästen eftersom han, när han är spänd, går och lyssnar efter minsta lilla ljud att flyga i luften av. Om man då trallar lite så är tystnaden redan bruten och småljuden försvinner i bakgrunden. Fortsätt vara lugn och tygg även om hästen spökar, mjuk men stadig hand och visa vägen framåt men utan sparkar eller spö fungerar bäst på min. Alla hästar är olika men för min fungerar det bäst att om han stannar till och spanar på något så ger jag honom en liten paus där jag klappar om honom och sen ber honom gå fram igen efter det. Om jag direkt ber honom att gå fram blir han bara stressad och lägger i backen, men som sagt, det beror ju på hästen.
Jag kan också säga att jag har valt att rida utan pannlampa eftersom jag är ganska övertygad om att hästen bara kommer att bli rädd för skuggorna och ljusskillnaden. Men det kan ju vara värt att prova, för de flesta fungerar det ju bra
![Slightly smiling face :slight_smile: 🙂](https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png)