S
Spöket
Då jag inte kan rida pga skada (på mig) försöker jag arbeta hästen från marken. Det har avslöjat vissa, ska vi säga, svårigheter i våran relation. Longerade hästen härom dagen och det gick väl bra. Fick för mig att jag skulle köra lite flytta för tryck. Det gick också skapligt, men inte så lätt som jag skulle önska. Till saken hör att vi inte är jätteduktiga på att köra flyttningar från marken eller markövningar öht. När jag ansåg mig färdig gick jag med hästen lös mot banans grind. Stannar innan grinden för att byta några ord med kompisen utanför. Då reser sig hästf*n rakt upp med öronen strykna bakåt. 
Blir inte förvånad eg eftersom hon har rest sig någon gång tidigare vid varvbyte i longering.
Jag gick tillbaka och backade henne och när jag backade henne spände hon halsen och blåste upp sig. Gick ifrån henne igen och samma visa följer. Öronen är kraftigt bakåtstrukna och hon reser sig när jag stannar. Då blir jag förbannad och vänder mig om och vevar med longerlinan och ryter åt henne. Flyttar henne igen bakåt och går ifrån henne. Denna gång "nöjer" hon sig med att blåsa upp sig och ha öronen bakåt när jag stannar. Nöjer mig med det eftersom jag "bara" har hjälm och inte säkerhetsvästen på mig samt är skadad och har ej full rörlighet.
Igår tog jag på henne repgrimman och gick ut på grusvägen för att skritta igång henne inför longering. Denna gång iförd hjälm OCH säkerhetsväst! Samma visa nu. Hon följer med mig bakom, men gillar det INTE! Halsen är spänd i en båge och öronen är bakåtstrukna. När jag stannar reser hon sig! Då vänder jag mig och och backar henne mkt bryskt genom att gunga grimskaftet fram och tillbaka. När jag slutar stannar hon och söker kontakt med öronen normala. Berömmer henne och gosar med henne. Går en bit igen och ser att hon är lika förbannad. Stannar och hon reser sig! Samma visa. Jag använder grimskaftet och backar henne tills jag tycker att det är nog. Då stannar hon och söker kontakt. Vi gosar en stund och vänder mot "rundcorallen". När hon ser den ändrar hon kroppspråk helt och slappnar av.
Väl inne i corallen flyttar jag rumpan, bogen och backar henne. Det går bra och hon vänder huvudet en aning mot mig för att hålla koll på mig. Bra, tycker jag. Släpper henne lös för att löslongera henne lite. Fungerar bra i vänster varv men när jag ska vända henne till höger vänder hon mot mig och reser sig upp. Jag blir urförbannad och driver iväg henne kraftfullt på sin väg bort ifrån mig kickar hon mot mig, träffar tack o lov inte, och jag driver ännu mer! Hon får galoppera på en bra stund runt mig och varje gång HON vill bryta driver jag på henne igen.
Avbryter drivandet och bjuder in henne. Hon kommer in med öronen bakåt och halsen spänd, men kommer fram och får gos och beröm.
Ut på spåret igen och samma visa. Går bra att vända höger till vänster med vänster till höger så reser hon sig och kickar. Jag driver för allt jag är värd och när jag bjuder in henne kommer hon, denna gång med mindre spänn på halsen men öronen bakåt. Hon får gos och kel och ut på spåret igen. Denna gång kan jag vända henne vänster till höger UTAN att hon reser sig/kickar och när hon kommer in gör hon det fullständigt normalt. Inga bakåtstrukna öron eller spänd hals. Vi avslutar omedelbart!
Bevisligen har jag problem med ledarskapet! Jag tror inte på några vägar att hon INTE kommer att resa sig nästa gång jag leder henne (t o r hagen är inte några problem). Jag tror att vi är kvar på ruta 1 även om det kändes lite som att jag fick igenom något vid löslongeringen.
Jag har tagit kontakt med tränare i "NH" och kommer att få professionell hjälp eftersom jag känner att detta är över min förmåga. Fram tills vi ska åka iväg kände jag bara att jag ville "ventilera" mitt problem och kanske få några tips på vägen.
Spöket
Blir inte förvånad eg eftersom hon har rest sig någon gång tidigare vid varvbyte i longering.
Jag gick tillbaka och backade henne och när jag backade henne spände hon halsen och blåste upp sig. Gick ifrån henne igen och samma visa följer. Öronen är kraftigt bakåtstrukna och hon reser sig när jag stannar. Då blir jag förbannad och vänder mig om och vevar med longerlinan och ryter åt henne. Flyttar henne igen bakåt och går ifrån henne. Denna gång "nöjer" hon sig med att blåsa upp sig och ha öronen bakåt när jag stannar. Nöjer mig med det eftersom jag "bara" har hjälm och inte säkerhetsvästen på mig samt är skadad och har ej full rörlighet.
Igår tog jag på henne repgrimman och gick ut på grusvägen för att skritta igång henne inför longering. Denna gång iförd hjälm OCH säkerhetsväst!
Samma visa nu. Hon följer med mig bakom, men gillar det INTE! Halsen är spänd i en båge och öronen är bakåtstrukna. När jag stannar reser hon sig! Då vänder jag mig och och backar henne mkt bryskt genom att gunga grimskaftet fram och tillbaka. När jag slutar stannar hon och söker kontakt med öronen normala. Berömmer henne och gosar med henne. Går en bit igen och ser att hon är lika förbannad. Stannar och hon reser sig! Samma visa. Jag använder grimskaftet och backar henne tills jag tycker att det är nog. Då stannar hon och söker kontakt. Vi gosar en stund och vänder mot "rundcorallen". När hon ser den ändrar hon kroppspråk helt och slappnar av. Väl inne i corallen flyttar jag rumpan, bogen och backar henne. Det går bra och hon vänder huvudet en aning mot mig för att hålla koll på mig. Bra, tycker jag. Släpper henne lös för att löslongera henne lite. Fungerar bra i vänster varv men när jag ska vända henne till höger vänder hon mot mig och reser sig upp. Jag blir urförbannad och driver iväg henne kraftfullt på sin väg bort ifrån mig kickar hon mot mig, träffar tack o lov inte, och jag driver ännu mer! Hon får galoppera på en bra stund runt mig och varje gång HON vill bryta driver jag på henne igen.
Avbryter drivandet och bjuder in henne. Hon kommer in med öronen bakåt och halsen spänd, men kommer fram och får gos och beröm.
Ut på spåret igen och samma visa. Går bra att vända höger till vänster med vänster till höger så reser hon sig och kickar. Jag driver för allt jag är värd och när jag bjuder in henne kommer hon, denna gång med mindre spänn på halsen men öronen bakåt. Hon får gos och kel och ut på spåret igen. Denna gång kan jag vända henne vänster till höger UTAN att hon reser sig/kickar och när hon kommer in gör hon det fullständigt normalt. Inga bakåtstrukna öron eller spänd hals. Vi avslutar omedelbart!
Bevisligen har jag problem med ledarskapet!
Jag tror inte på några vägar att hon INTE kommer att resa sig nästa gång jag leder henne (t o r hagen är inte några problem). Jag tror att vi är kvar på ruta 1 även om det kändes lite som att jag fick igenom något vid löslongeringen. Jag har tagit kontakt med tränare i "NH" och kommer att få professionell hjälp eftersom jag känner att detta är över min förmåga. Fram tills vi ska åka iväg kände jag bara att jag ville "ventilera" mitt problem och kanske få några tips på vägen.
Spöket
Vi kommer vidare!
