Relation som upprör.

[No1]

En kompis (utan barn) träffade för några år sedan en kille med ett barn på "varannanvecka basis".

De har en fördelning i sin relation runt det praktiska och ekonomiska runt barnet som upprör väldigt många i bekantskapskretsen och utanför den.
Själva är de nöjda, vilket torde vara viktigast.
Min personliga åsikt är att jag tycker deras uppdelning är totalt ok och att andra människor är intoleranta för oliktänkande.

Min bekant arbetar till 14 på dagarna och hennes partner, pappan, arbetar till 17.
Min bekant åker till hästen efter jobbet eller utför andra sysslor på egen hand.
Det innebär att barnet som går i ettan alltid går till fritids efter skolan (skolan slutar 13-15) och blir sedan hämtad av pappan.

Folk upprörs alltså väldigt över att min bekant, med ytterst få undantag, aldrig hämtar barnet så barnet måste vara på fritids istället för hemma.

Min bekant menar att krisar det så ställer hon alltid upp men att det inte är hennes barn, intresse eller yttersta ansvar.

Samma sak så betalar hon inte för barnet med samma motivering.
Hon har andra intressen, som bara är hennes, som hon inte vill göra avkall på bara för att hon måste betala för sin partners barn.
Hon är med och betalar halva hyran för ett större boende vilket hon tycker är självklart men att det gott och väl räcker.

När de inte har barnet så betalar hon all mat och varannan vecka då de har barnet så betalar pappan allt, på så sätt har de smidigt delat upp kostnaderna.

Min kompis och hennes kille har en toppenrelation och min kompis har även en mkt fin relation till hans barn, mkt för att hon får sin egentid och inte per automatik belastades med en mammaroll när hon gick in i relationen.
Trots detta så upprörs människor över att min kompis inte "adopterar" hans barn.

Upprörs Ni och varför/varför inte?

 

[Javan]

Sv: Relation som upprör.

Är de nöjda så räcker väl det? Folk ska lägga sig i en massa som de inte har att göra med.

Upprörd hade jag kanske varit om man far och rider och har barnet på fritids/förskola om det är ens EGET barn inte annars.

Hon verkar nöjd, barnet är nöjd och pappan är nöjd!

Finns ingen anledning att uppröras.

Javan

 

[millus]

Sv: Relation som upprör.

Nä, jag upprörs inte ett dugg. Jag tycker det låter väldigt smidigt och alla parter är nöjda!

Jag har tre egna barn och jag lever med deras pappa. Men om jag skulle träffa någon annan så skulle inte jag vilja att denne offrade "sitt liv" för mina barn. Jag tycker det är helt självklart att förälderna tar ansvar för sitt/sina barn.

 

[mimmipigg]

Sv: Relation som upprör.

Är de överens så fungerar det sen får väl omvärlden tycka vad de vill.
Det viktigaste är väl att hon är trevlig och snäll med barnet när de väl är tillsammans.
Kanske vill barnet vara med sina kompisar på fritids istället för att gå hem.

 

[ancan]

Sv: Relation som upprör.

Det verkar ju fungera kanon för dom.
Så varför skulle någon annan bry sig?

Antar att jag kanske skulle reagerat annorlunda om dom haft gemensamma barn också, och den hämtades tidigt från dagis men inte särkullsbarnet....

men i detta fallet - jag tycker dom ska vara lyckliga att dom hittat en lösning som verkar passa alla tre utmärkt.

 

[Snubbelfot]

Sv: Relation som upprör.

Nej, har svårt att bli upprörd. Att hon åker till stallet istället för att hämta barn är kanske ingen helt given prioritering, men inget att störa sig på heller. Den ekonomiska biten skulle däremot kännas mer tveksam för min del. Uppdelad kontra gemensam ekonomi har ju diskuterats rätt nyligen, och jag hör till förespråkarna av gemensam ekonomi i ett stabilt och långvarigt förhållande. Eftersom särkullebarn ju är en del av totaldealen hur man än ser det, så hade jag tyckt det vore mer naturligt (om än inte självklart) att man hjälps åt även ekonomiskt med den biten.
Föga förvånande har jag och min fru alltid sett hennes kostnader för hennes barn som delar av den gemensamma hushållskostnaden.

 

[chrysler]

Sv: Relation som upprör.

Folk blir alltid upprörda hur man än gör, tyvärr.
Det där med att hon är i stallet direkt efter jobbet är ju bra för då får hon det avklarat & kan vara hemma med familjen på kvällarna istället för att behöva åka iväg då.

Det är så typiskt att folk blir upprörda för att din bekant(som såklart är kvinna, skulle det handla om en kille hade ingen tyckt det var konstigt alls) har egna intressen & inte har barn som största intresse & det tycker jag är acceptabelt eftersom hon själv inte har egna barn & hennes killes barn är killens ansvar först & främst.

Däremot kan man aldrig skita i andras barn bara för att det är ngn annans, & leva sitt eget liv i en parrelation eftersom det inte skulle komma att fungera så bra men det upplever jag inte att hon gör, på din beskrivning.

 

[Mustasukka]

Sv: Relation som upprör.

Jag upprörs inte.
Det låter ju jättebra att de har en så bra relation och alla är nöjda.

Jag är själv uppvuxen med en styvfar och har aldrig förväntat mig att han ska vara pappa åt mig.
Tyckte det var lite olustigt när min mamma pluggade och var borta mån-fre och min styvfar var hemma med mig och min bror.

Och jag förväntar mig inte heller att min yngsta sons pappa ska agera pappa åt min äldsta son.

 

[Nebraska]

Sv: Relation som upprör.

Jag är inte upprörd. Men om du menar att hon inte har något intresse av sin partners barn tycker jag det är sorligt.

 

[Apollo 13]

Sv: Relation som upprör.

upprörd?
tss, jag tycker dom har löst det hela på ett riktigt smart sätt!
men som någon skrev, hade de haft gemensamma barn hade man ju kanske börjat undra lite, men det är väll upp till dem hur de vill att deras relation ska se ut och jag kan bara säga att jag tycker dom är skit smarta som löst det så här om det är så dom vill ha det... vilket det uppenbarligen är.

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Jag är inte upprörd. Men om du menar att hon inte har något intresse av sin partners barn tycker jag det är sorligt.

Nej de åker på gemensamma semestrar, hittar på utflykter, har myskvällar med sällskapsspel, hjälps åt med barnkalas osv precis som vilken barnfamilj som helst.

Skillnaden är just att min bekant inte är med och betalar för sin partners barn samt att hon prioriterar sina fritidssysselsättningar och intressen framför att tex hämta barnet från fritids, läxläsning osv.

Min bekant visar tydligt på alla sätt att hon tycker om ungen men jag tror att mkt av den fina och friktionsfria relationen de har i den lilla familjen har berott mkt på att hon varit tydlig med hur hon vill ha det för att känna sig bekväm och att han haft full förståelse.

Hon har främst blivit påhoppad av människor som lever i relationer där bara en part har barn och den barnlösa hjälper till fullt ut med sin partners barn och prioriterar partnerns barn framför allt annat.

 

[Brandgul]

Sv: Relation som upprör.

Eftersom särkullebarn ju är en del av totaldealen hur man än ser det, så hade jag tyckt det vore mer naturligt (om än inte självklart) att man hjälps åt även ekonomiskt med den biten.

I många förhållanden så är mannen den som är högts avlönad, så kanske även i detta fall (?) Så att han skulle betala några kronor mer tycker inte jag är ett dugg konstigt.

 

[No1]

Sv: Relation som upprör.

Folk blir alltid upprörda hur man än gör, tyvärr.
Det där med att hon är i stallet direkt efter jobbet är ju bra för då får hon det avklarat & kan vara hemma med familjen på kvällarna istället för att behöva åka iväg då.

Det är så typiskt att folk blir upprörda för att din bekant(som såklart är kvinna, skulle det handla om en kille hade ingen tyckt det var konstigt alls) har egna intressen & inte har barn som största intresse & det tycker jag är acceptabelt eftersom hon själv inte har egna barn & hennes killes barn är killens ansvar först & främst.

Däremot kan man aldrig skita i andras barn bara för att det är ngn annans, & leva sitt eget liv i en parrelation eftersom det inte skulle komma att fungera så bra men det upplever jag inte att hon gör, på din beskrivning.

Nej, jag tror inte heller att någon hade sagt något om hon hade varit man istället.
Jag hör däremot ofta att män som hjälper/ställer upp för sin partners barn är så snälla.

Min bekant fick senast nu i veckan höra att hon borde lägga ned eller dra ned på hästeriet så hon kunde hämta ungen på fritids.
Min bekant hade då förklarat att det kanske hon hade gjort om det hade varit hennes egna avkomma men att hon inte känner att hon måste göra avkall på sitt liv för sin partners barn.

Hennes partner tycker också att dessa påhopp är jönsiga.
Han är jättebra, undrar om hans avslappnade hållning till hela grejen beror på att han var singel och ensam med dottern i tre år innan han träffade min bekant?
Han och dottern hade redan flytande rutiner och i samband med att de träffade min bekant så blev det ändå avlastning i form av städning, tvättning, matlagning och shopping.

 

[vindvissla]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det låter helt sunt. Min pappa har ungefär den relationen med sin flickvän och hennes dotter. Han har inget direkt ansvar men ger den kärlek han känner för. Måste också säga att hon ÄLSKAR att vara på fritids för alla kompisarna är där, så det är inget straff för henne att inte bli hämtad.

Min pv har en 16 årig dotter och jag skulle aldrig få för mej att göra avkall på mina intressen för att hämta henne eller spendera min tid med henne. Inte så att jag inte tycker om henne, och visst hjälper jag till om det behövs, men om hon har en bra mamma och en bra pappa, varför ska jag då behöva ändra mitt liv?

Huvudsaken är väl att pappan, barnet och flickvännen trivs med situationen och det verkar de ju göra.

 

[Mim]

Sv: Relation som upprör.

Jag skulle nog reagera om det var tvärtom. Att hon hämtade barnet och sen på kvällen fick åka till stallet när pappan kommit hem.

Tycker dom har hittat en bra lösning på sin vardag.

 

[skogsridmulle]

Sv: Relation som upprör.

Jag upprörs inte alls, tycker det verkaer vara sunt tänkande. Jag upprörs mer över folk som prackar på sina barn på en ny partner o som sen då o då byter partner.

Jag låter tom mina egna barn vara kvar lite längre på dagis ibland för att kunna göra hästgöra. De har mycket roligare med sina kompisar än att vara med i "stallet" o mocka m.m.

 

[pernilla_s]

Sv: Relation som upprör.

Jag blir inte upprörd då man gör som man själv vill. Jag tycker inte det finns något rätt eller fel så länge alla är nöjda.

Dock hade inte jag accepterat. Min pojkvän och jag ska ha gemensam ekonomi när vi flyttar ihop i februari, med andra ord kommer han betala lika mycket för min son som jag. Plus att han är som en pappa på alla sätt och vis till min (vår) son. Han är kanske inte den biologiska pappan men lika mycket pappa ändå. Jag hade inte accepterat något annat, då jag har en styvfar som inte har varit som en pappa för mig och jag mådde mycket dåligt över detta. Nu tycker tack och lov killen likadant som mig och han tycker det är hans son med även om det inte är biologiskt. Han älskar stoffe som en pappa ska göra.

 

[Poxz]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det låter som ett bra upplägg.
Jag har mindre förståelse för de som "offrar allt" för partnerns barn. Barnet har ju i regel två föräldrar redan, och behöver inte fler. Men det där är helt upp till var och en. De som trivs med DET upplägget ska förstås göra så!

Jag har t.ex. hämtat mina bonusbarn på fritids en enda gång. Iofs har vi bara barnen varannan helg, så det brukar inte bli aktuellt. Sambon och jag slutar dessutom samtidigt.

Däremot brukar jag skjutsa till ridningen om mamman får förhinder. Min sambo tycker inte om hästar.

Det där med ekonomin är en knepig punkt. Vi har valt att lägga underhållet "utanför budgeten" eller hur man nu ska säga. Vi får se hur det blir med det sedan om vi köper hus.

Min styvfar har gjort mer för mig än vad man någonsin kan begära. Ibland har jag nästan dåligt samvete för det... Även fast han valde det själv. Iofs var vi rätt gamla när han och mamma flyttade ihop, men ändå. Man var ju "omöjlig tonåring" där mellan varven...

 

[Mammadutt]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det lät som ett himla smidigt sätt att dela upp det på!

 

[havreflinga]

Sv: Relation som upprör.

Jag tycker det låter ganska skönt, men lite overkligt. Jag trodde man var tvungen att hämta barn från förskola/fritis när någon i hushållet inte jobbar, oavsett om man är biologisk förälder eller ej.