Sv: Reflektioner över pelhambett
Jag har ridit min häst på pelham, använder det nu också då och då men mest hänger det i skåpet. Normalt rids han med ett kimblewick (med tyglarna i stora ringen), som han trivs alldeles utmärkt på. Egentligen är det det enda bett han går att rida på, han avskyr delade bett (ingen skillnad mellan två och tredelade) och går inte heller bra på ett rakt tränsbett.
Provade pelhamet för att ha något bett att byta med ibland då jag fått rekommendationer om det av vet. som kollar hans tänder. Hästen gick okej med det, inget "wow!" men inte heller "usch, ta bort!" Anledningen till att jag inte rider så mycket med det längre är att jag inte lärt mej att rida med två tyglar än, och att jag inte riktigt gillar att rida med delta. Tycker också att det är lite för skarpt för att det ska kännas riktigt bra. Dock använder jag det när han är superladdad, för att kunna få stopp på honom utan att slita i honom. Jag "dressyrar" inte med det då, utan rider bara ut ganska kravlöst.