Reaktiva hästar - utbruten ur Dressyrsnack 17

[JohannaB]

Apropå diskussionen om reaktiva hästar (jag har också haft en, det ÄR ganska märkligt för även om man är van vid reaktiva hundar så är hästar med dessa tendenser väldigt ovanliga så jag stod ofta förvånad ensam kvar när något hände innan jag började förstå henne) så något jag aldrig hade haft egna hästar med innan valacken jag har nu är TRIGGERSTAPLARE.

Min häst är rätt cool, eller lite introvert kan man också säga. Det kan hända rätt häftiga saker och han står stilla och bara iakttar. Problemet är att efter en eller två eller tre läskiga saker kan han sedan explodera helt utan att man upplever något slags trigger (det räcker med en stängselstolpe som han plötsligt kastar sig iväg för, efter att ha stått ut med en vägskrapa på vägen tio minuter tidigare).
På honom fungerar heller inte att låta honom ”pysa ut energi”, får han busa på lina eller att jag försöker galoppera av honom eller liknande så bygger det bara på mer energi. Han staplar triggers, reagerar inte så reaktivt som min andra häst utan är mer introvert och kan därför se ut som om han flyger i luften helt omotiverat ibland.

Det tog tid för mig, som var mer van vid den reaktiva hästen, att begripa mig på detta triggerstaplande (som också är en term jag lärde mig från hundvärlden) men nu när jag fattat det så är det till väldigt bra hjälp med att förstå honom.

Etologi är otroligt spännande, tänk om vi kunde få göra mentaltester på hästarna och lära oss mer om hur varje individ fungerar och vilka metoder som antagligen passar den bäst redan innan vi startar träningen av dem.

 

[Cattis_E]

Apropå diskussionen om reaktiva hästar (jag har också haft en, det ÄR ganska märkligt för även om man är van vid reaktiva hundar så är hästar med dessa tendenser väldigt ovanliga så jag stod ofta förvånad ensam kvar när något hände innan jag började förstå henne) så något jag aldrig hade haft egna hästar med innan valacken jag har nu är TRIGGERSTAPLARE.

Min häst är rätt cool, eller lite introvert kan man också säga. Det kan hända rätt häftiga saker och han står stilla och bara iakttar. Problemet är att efter en eller två eller tre läskiga saker kan han sedan explodera helt utan att man upplever något slags trigger (det räcker med en stängselstolpe som han plötsligt kastar sig iväg för, efter att ha stått ut med en vägskrapa på vägen tio minuter tidigare).
På honom fungerar heller inte att låta honom ”pysa ut energi”, får han busa på lina eller att jag försöker galoppera av honom eller liknande så bygger det bara på mer energi. Han staplar triggers, reagerar inte så reaktivt som min andra häst utan är mer introvert och kan därför se ut som om han flyger i luften helt omotiverat ibland.

Det tog tid för mig, som var mer van vid den reaktiva hästen, att begripa mig på detta triggerstaplande (som också är en term jag lärde mig från hundvärlden) men nu när jag fattat det så är det till väldigt bra hjälp med att förstå honom.

Etologi är otroligt spännande, tänk om vi kunde få göra mentaltester på hästarna och lära oss mer om hur varje individ fungerar och vilka metoder som antagligen passar den bäst redan innan vi startar träningen av dem.

Men vad gör du för att bryta triggerstaplingen då och bryta den innan det blir för många triggers?

Min ena häst ar reaktiv, men triggerstaplare anser jag inte han är.
Däremot kan han se och reagera på saker som inte jag uppfattar ibland.

Det larvigaste som återkommer då och då är att vissa lite större grå stenar lite läskiga. Och om ljus faller in fel på dem kan han i enstaka fall reagera väldigt starkt.
Det helt utan triggers innan.
Han har vad jag upplever bara mycket flykt i sig, och om något verkligen är läskigt flyr han hellre än att stanna och titta.
För det mesta är han däremot helt helt cool för det som skulle få många hästar att fly.

 

[prinsessfeminist]

Min iakttagelse är att det krävs erfarenhet att läsa av de små signalerna. Hästen kan se oberörd ut, men vet man att han eller hon iakttar olika "faror", så får man vara med i matchen.

Jag är inte alls så bra på detta, för risken är att man själv överför en del av att man också iakttar.

Det är inte en lätt ekvation.

Så, det kan hända att man hoppas på det bästa, att hästen med tiden, förstår sin omgivning och ser den som ofarlig.