Förra veckan kantades av sömn och vila. Försökte komma ifas med mig själv men blev nästan bara mer stressad. Satte "höga" krav på mig själv som att idag ska jag handla, åka till stallet, tvätta bilen innan min man kommer hem. Helt galet dumt. Helgen lika så, hade massa roliga aktiviteter planerade men ihop blev det stressigt.
Så denna veckan började jag helt utan krav. Lämnade barnen på dagis och drog hem för att inte göra nåt. Vad mycket jag fick gjort idag då! Har plockat i ordning halva huset, lagat ett hästtäcke, städat, plockat disk och ändå hann jag med att ha en mysstund i sängen med bok och levande ljus. Jag fick till slut säga till mig själv på skarpen att nu måste jag ta det lugnt. Är det mina nya träningsbyxor som gör det eller uppskattar jag det jag gör mer för att jag hade noll förväntningar?
I torsdags var jag iväg och tränade WE. Eller det blev bara dressyr men det är där mitt problem ligger. Tränaren hoppade upp och red Zam och jäklar vilken häst man har. Hon fick loss honom riktigt fint! Sen när jag hoppade upp hade hon mer konkreta tips på hur jag ska jobba honom. Jag ska glömma det där med att gunga från sida till sida i skritt, tänka mer Michel Jackson. Sen jobbade vi på att känna in precis när Zam ska lyfta sina bakben, så jag ger skänkeln i rätt ögonblick. Och att göra en korrekt halt. Jäklar va bra han kändes till slut! Det svåra där är att sluta i rätt tid för det är den känslan man vill ha hela tiden!
Provade en ny hoppsadel igår. Den jag har är för liten för mina långa ben. Tycker den låg ganska skapligt på Zam men den kändes hård och platt att rida i. Undra om jag kommer våga hoppa med den? Hoppade över ett lågt hinder men det är ju inte riktigt samma sak. Har lånat den tills imorgon men inte bestämt mig än..
