Sv: Rätt att rida där?
En äng kan ju betyda olika saker. Är det odlad mark eller betesmark är det mycket troligt att man inte får rida där.
Här är ett utdrag ur allemansrätten.
Du får inte orsaka skada
Du får inte orsaka skada på marken. Det är därför förbjudet att rida/köra över tomtmark, trädgårdar, planteringar (även skogs planteringar), åkrar, vallar eller annan mark som lätt kan ta skada. Du får heller inte rida/köra på annan ömtålig mark, till exempel mjuka skogsstigar, ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker eller så att trädens rotsystem skadas. På vår och höst när markerna är blöta och mjuka är risken för markskador extra stor. Det gäller även mark som normalt tål ridning/körning, som skogsbilvägar och andra enskilda vägar som det i allmänhet är tillåtet att rida/köra på. Var rädd om dikeskanter och vägrenar. Ägaren till enskild väg kan begära ersättning för skador.
Rid/kör inte på vandringsleder, i motionsspår eller i markerade skidspår. Undvik att rida/köra även i andra uppåkta skidspår. Vandringsleder brukar markeras med orange band runt träd och stolpar. Motionsspår och skidspår har blåa, röda, gula eller gröna märken på träd eller stolpar. Men ibland kan spåren markeras på annat sätt. Ta reda på vad markeringarna betyder i det område du brukar rida/köra i. Vid ridning/körning får du inte använda gång- eller cykelbanor.
Vägar
Man skiljer mellan statliga vägar (allmänna vägar), kommunala vägar (gator), enskilda vägar med statsbidrag och enskilda vägar utan statsbidrag (privata), skogsbilvägar och ägovägar. Allmän väg och kommunala gator är till för allmänheten. Enskild väg, skogsbilväg och ägoväg ägs oftast av samfälligheter, privat eller av bolag.
Ridning eller körning på enskilda vägar går knappast att förbjuda eftersom en häst med ryttare eller kusk inte räknas som ett motordrivet fordon. Här gäller också allemansrätten, som ger alla rätt att beträda en enskild väg om denna inte skadas. Om skador uppkommer till följd av ridning har väghållaren möjlighet att kräva skadestånd enligt bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207). En förutsättning är bland annat att ryttaren/kusken orsakat skadorna genom vårdslöshet.
En enskild väghållare (med eller utan statsbidrag) kan inte förbjuda ridning eller körning på vägen. Däremot kan det finnas lokala trafikföreskrifter som förbjuder både ridning och körning där. Den enskilde väghållaren kan ansöka hos kommunen om utfärdande av lokala trafikföreskrifter. Men observera att stadsbidrag till underhåll vanligtvis förutsätter att vägen är öppen för all trafik.
Hästägare eller ansvarig för större verksamhet där ridning/körning i grupp förekommer regelbundet, bör alltid ta reda på vilka vägar de får använda. Att ta kontakt med ägaren av vägen och fråga om lov, är alltid det bästa sättet.
Visa hänsyn
Även om du är i din fulla rätt att rida/köra i ett område måste du alltid ta hänsyn till andra som vistas där. Visa alltid hänsyn mot gående och tänk på att många människor är ovana vid hästar och inte riktigt vet hur de ska uppträda när de möter hästekipage. Var noga med att alltid stänga bommar och grindar du passerat och du får aldrig skrämma boskapsdjur. Det är också förbjudet att störa andras hemfrid, det vill säga du får inte rida/köra så nära bostadshus att du stör dem som bor där.
Skyltar
Ibland försöker markägare på olika sätt skydda sig mot både häst- bil- och gångtrafik genom att sätta upp privata skyltar ("Privat område", "Tillträde förbjudet" etc.). Dessa skyltar får man inte sätta upp utan tillstånd av kommunen, utom när det är alldeles klart att allmänheten inte får passera.
Om någon satt upp en skylt på en plats där du brukar rida/köra eller där du anser dig få rida/köra, bör du ta kontakt med markägaren. Om ni inte kommer överens och du fortfarande anser dig ha rätt, kan du vända dig till din kommun. Förutom privata skyltar kan det finnas sådana som riktar sig särskilt till hästtrafik och som kommit till efter kommunala beslut. Dessa skyltar är det viktigt att du känner till och följer.