3
3Gringos
Min kastrerade hankatt på 1,5 år har det senaste halvåret, sen jag blev sambo, kissat inomhus. Soffa och fotöljer är förstörda och ett par mattor har fått gå i soporna. Vi har provat allt utan resultat. Ibland håller det upp en eller ett par veckor för att bli ännu värre än tidigare igen. Det ända vi inte provat är feliway. Orsaken är att ingen av veterinärerna häromkring säljer det. Jag har ringt och hört med alla. Och att ingen av veterinärerna trott på att det hjälper.
Dessutom har han blivit väldigt elak mot de andra katterna, leker jättehårdhänt så de skriker och det gjorde han aldrig innan.
Det håller inte att ha det såhär längre. Vi kan inte använda vår soffa och har ingen ekonomi att köpa en ny, speciellt inte som risken att även den ska fördärvas är ganska stor.
Vi har hört oss för på alla tänkbara och otänkbara håll om omplacering, men det är ingen som vill ha en katt. Det finns ju inte hem till alla kattungar och alla katter som bor på djurhem, så förhoppningen om att hitta någon som vill prova ha en vuxen katt (som dessutom kissar inne) är i psincip lika med noll.
Jag tror mer och mer att ända lösningen på problemet är att avliva honom. Jag vill verkligen inte, men jag vet inte vad vi mer kan göra.
Hans beteende föränringar vittnar väl om att han inte mår riktigt bra, och vi har inte ekonomi att byta ut allt som blir förstört, och inte heller vill vi leva utan att ha nånstans att kunna sitta.
Vad har ni får moraliska synpunkter på det hela? Är det rätt att avliva honom?
En annan fråga som jag kom på nu när jag satt och skrev. Han har börjat sutta på en av mina äldre honor, den som "adopterade" han och hans syskon när de var små. Varför gör han så?
Dessutom har han blivit väldigt elak mot de andra katterna, leker jättehårdhänt så de skriker och det gjorde han aldrig innan.
Det håller inte att ha det såhär längre. Vi kan inte använda vår soffa och har ingen ekonomi att köpa en ny, speciellt inte som risken att även den ska fördärvas är ganska stor.
Vi har hört oss för på alla tänkbara och otänkbara håll om omplacering, men det är ingen som vill ha en katt. Det finns ju inte hem till alla kattungar och alla katter som bor på djurhem, så förhoppningen om att hitta någon som vill prova ha en vuxen katt (som dessutom kissar inne) är i psincip lika med noll.
Jag tror mer och mer att ända lösningen på problemet är att avliva honom. Jag vill verkligen inte, men jag vet inte vad vi mer kan göra.
Hans beteende föränringar vittnar väl om att han inte mår riktigt bra, och vi har inte ekonomi att byta ut allt som blir förstört, och inte heller vill vi leva utan att ha nånstans att kunna sitta.
Vad har ni får moraliska synpunkter på det hela? Är det rätt att avliva honom?
En annan fråga som jag kom på nu när jag satt och skrev. Han har börjat sutta på en av mina äldre honor, den som "adopterade" han och hans syskon när de var små. Varför gör han så?