Rasistiska stereotyper och temafester

Någonstans handlar det om vad som är ok. Norgehistorier? Bellmandito? Jag tyckte ju Ikeas svenska midsommar som snurrade runt för många år sedan var idiotiskt kul.
Men det kanske är för att det drev med Sverige som en nation som alltid är rättrådig, inte utsatt för förtryck osv som sådant är ok.
Parodier på Trump, Putin? Får vi gå på fest och uppföra oss som Trump?
 
Jag tycker att utklädnad är att ta i. Man hör det på ordet, också. Att "klä ut sig" till mexikan... som om de vore disneyfigurer.
Men mat, musik och dekorationer tycker jag att man kan ha, men då ska det inte vara stereotypt det heller utan gjort efter grundlig research.

Tänk själv om en fest med Sverigetema skulle ha surströmming, köttbullar, saltlakrits och absolut vodka att äta och dricka. Musiken är uteslutande ABBA och så står det dalahästar överallt.
Extremt få av oss skulle nog ta illa upp, eftersom vi svenskar i allmänhet inte tar då allvarligt på "svensk" kultur. Men vi skulle väl bli lite irriterade över att det alltid bara ska handla om surströmming och köttbullar när den svenska husmanskosten är så trevlig. Vi har också en fikakultur som vi gärna delar med oss av osv.

Samma blir det ju när man säger att man ska ha mexikotema och drar fram tequila och (ofta svenskifierade) tacos. Men undersöker man istället vad som faktiskt räknas som mexikansk "husmanskost" och hela den grejen så tycker jag absolut att det är okej. Inställningen "jag är nyfiken på vad som är mexikanskt" snarare än "nu ska vi leka mexikaner". Typ.
 
Jag håller helt med. Jag har bara svårt att förstå vad som anses vara "på andras bekostnad" och vad som bara är en trevlig temafest utan att det är på bekostnad av någon. Att ha ett tema kan ju också innebära att man intresserar sig för/tycker mycket om en viss kulturs mat/dryck/musik/kläder. Utan avsikt att "göra sig rolig på bekostnad av" eller förlöjliga. Men jag vet inte.

Håller med om att det kan vara svårt med gränsdragning ibland! Tex så beror det ju också på personerna som kommer på festen. Värden kan ju ha en helt annan syn på festen än deltagarna som kommer till den!

En trevlig temafest kan ju tex vara att man äter och dricker vin/mat från ett specifikt ställe, lyssnar på musik därifrån, kanske klär sig lite inspirerat av stället (dock ej nödvändigt?). Tänker att det är kanske lättare att välja en plats att inspireras av istället för en hel "kultur" eller "folkslag"? :)
 
gTdbQfi.jpg
 
Hm, alltså jag tycker att ni överproblematiserar det här litegrann... Hur många av er känner sig kränkt av bilden på snubben med IKEA-kassan? Eller av konseptet "klä dig typiskt svenskt" på ett party?

Så länge syftet inte är att förlöjliga eller trakassera någon, utan bara att ha det roligt ihop med sina vänner så bör det vara helt okej med mexicanskt eller indiskt eller liknande tema på sociala samankomster tycker iaf jag.

Klart att någon KAN komma till att känna sig kränkta, men så är det nästan alltid oavsett vad man gör.... vissa känner sig t.ex. kränkta av att två killar holder varandra i handen på gatan med, men inte ska killarna behöva låta bli pga det?!

Som sagt, jag tror att man riskerar att skapa onödiga problem om man lägger för mycket fokus på hur någon möjligtvis kan komma till att uppfatta en helt oskuldig sak. Lite svårt att formulera exakt hur jag menar, men jag tänker att man faktiskt är med på att skapa spänningar emellan olika kulturar om man ska "gå på tårna" sinsemellan för att inte risikera att någon blir stött.

Så som det beskrivs här tycker jag utan tvekan är helt okej:
Att ha ett tema kan ju också innebära att man intresserar sig för/tycker mycket om en viss kulturs mat/dryck/musik/kläder. Utan avsikt att "göra sig rolig på bekostnad av" eller förlöjliga.
 
Hm, alltså jag tycker att ni överproblematiserar det här litegrann... Hur många av er känner sig kränkt av bilden på snubben med IKEA-kassan? Eller av konseptet "klä dig typiskt svenskt" på ett party?

Så länge syftet inte är att förlöjliga eller trakassera någon, utan bara att ha det roligt ihop med sina vänner så bör det vara helt okej med mexicanskt eller indiskt eller liknande tema på sociala samankomster tycker iaf jag.

Klart att någon KAN komma till att känna sig kränkta, men så är det nästan alltid oavsett vad man gör.... vissa känner sig t.ex. kränkta av att två killar holder varandra i handen på gatan med, men inte ska killarna behöva låta bli pga det?!

Som sagt, jag tror att man riskerar att skapa onödiga problem om man lägger för mycket fokus på hur någon möjligtvis kan komma till att uppfatta en helt oskuldig sak. Lite svårt att formulera exakt hur jag menar, men jag tänker att man faktiskt är med på att skapa spänningar emellan olika kulturar om man ska "gå på tårna" sinsemellan för att inte risikera att någon blir stött.

Så som det beskrivs här tycker jag utan tvekan är helt okej:

Jag svarar på det fetade. Det är ju en ganska orimlig jämförelse i och med att svenskar inte är, och inte har en historia av att vara förtryckta.
 
Jag tycker att denna diskussion är otroligt intressant och jag är medveten om att jag sitter på en hög av privilegier, men för mig handlar det mycket på HUR man går tillväga.

Den fråga jag tänkt på den senaste tiden är om jag ska våga mig på att sy min egen kolt (samisk). Är intresserad av hantverk och har funderat på om jag ska ta ett år på Samiskt utbildningscentrum i framtiden för att fördjupa mig just inom samiskt hantverk. Det jag håller på med nu är mest historiskt hantverk (vikingatid och medeltid) och här lånas det högt och lågt från världens alla hörn till dessa fantastiska dräkter. Min kolt kommer då vara inspirerad och ett hopplock av vad jag tycker är snyggt. Är det okej? Är det inte okej eftersom det faktiskt är starkt kopplat till en grupp av människor som fortfarande utsätts för förtryck eller är det okej eftersom jag vill göra det så snyggt som möjligt, ta reda på tekniker, mönster, dess betydelser osv osv?

För mig är det okej att klä upp sig OM man är medveten kring den situation eller sammanhang dräkten är ifrån. Klä dig i typiska kläder för att matcha temat men inte för att driva eller förlöjliga. Kolla upp, var påläst och driv inte.
Som mitt exempel, läs på om kolten (tekniker, textilier, mönster etc), var införstådd i samers situation, använd dräkten MEN använd inte en stereotypisk karaktär och driv/förlöjliga (gå runt och fejk-jojka och bryta på någon slags dialekt). Jag är inte tillräckligt påläst för att veta om fjäderkronor ens är en grej hos Amerikas ursprungsbefolkning, men istället för att köpa en i plast och springa runt och "slå handen mot munnen", läs på hur den görs och gör din egen. Ta till dig kulturen, utforska och inspireras, driv inte med den och gör halvtaskiga kopior som något företag tjänar pengar på.

Förstår ni hur jag tänker?
 
Ett bra riktmärke kan ju vara att tänka på hur man skulle reagera om det visade sig vara någon sådan som man klär ut sig till på den festen. Eller rättare sagt: finns det någon chans i världen att den jag klär ut mig till också är på festen? En person med afrikanskt eller sydamerikanskt påbrå skulle du kunna stöta på. En talande gurka kommer du med hundra procents säkerhet inte ramla in i.
Jag har aldrig upplevt någon diskriminering på grund av min rödhårighet, ändå tyckte jag inte det var jättelustigt när Harry Potter var som störst och folk klädde ut sig till karikatyrer av rödhåriga (Weasleys) med orangea peruker och påskkärringfräknar. Det kändes som att det var så folk såg på mig, som en knasig avart. Tänk då hur det måste kännas för någon som faktiskt upplevt förtryck i hela sitt liv och i generationer bakåt.

I tonåren var jag väldigt inne på östasiatisk populärkultur, gick på konvent osv. Det tycker jag är ett bra exempel på hur man kan ta del av och uppskatta en främmande kultur utan att förlöjliga eller exotifiera den. Mycket kretsade kring att just lära sig mer om kulturen. Däremot tycker jag inte det hade varit okej om kulturen det handlade om varit en förtryckt kultur som t ex den amerikanska ursprungsbefolkningens. Deras historia och nutid är som ett öppet sår och det finns en så stark "tradition" av att förlöjliga och radera dem att det helt enkelt inte går att låna och plocka godbitar ens om det är i det bästa av syften. Surt men man får helt enkelt backa och hålla sig till att lära sig mer om utan att själv ta del av kulturen i det fallet.
 
Ett bra riktmärke kan ju vara att tänka på hur man skulle reagera om det visade sig vara någon sådan som man klär ut sig till på den festen. Eller rättare sagt: finns det någon chans i världen att den jag klär ut mig till också är på festen? En person med afrikanskt eller sydamerikanskt påbrå skulle du kunna stöta på. En talande gurka kommer du med hundra procents säkerhet inte ramla in i.
Jag har aldrig upplevt någon diskriminering på grund av min rödhårighet, ändå tyckte jag inte det var jättelustigt när Harry Potter var som störst och folk klädde ut sig till karikatyrer av rödhåriga (Weasleys) med orangea peruker och påskkärringfräknar. Det kändes som att det var så folk såg på mig, som en knasig avart. Tänk då hur det måste kännas för någon som faktiskt upplevt förtryck i hela sitt liv och i generationer bakåt.

I tonåren var jag väldigt inne på östasiatisk populärkultur, gick på konvent osv. Det tycker jag är ett bra exempel på hur man kan ta del av och uppskatta en främmande kultur utan att förlöjliga eller exotifiera den. Mycket kretsade kring att just lära sig mer om kulturen. Däremot tycker jag inte det hade varit okej om kulturen det handlade om varit en förtryckt kultur som t ex den amerikanska ursprungsbefolkningens. Deras historia och nutid är som ett öppet sår och det finns en så stark "tradition" av att förlöjliga och radera dem att det helt enkelt inte går att låna och plocka godbitar ens om det är i det bästa av syften. Surt men man får helt enkelt backa och hålla sig till att lära sig mer om utan att själv ta del av kulturen i det fallet.

Väl rutet!

Själv tar jag vanligtvis inte illa upp av karikatyrer av svenskar, utan tycker mest det är roligt. Men "bimbo-svenskan" har jag aldrig tyckt är särskilt kul. Kanske för att jag känner igen mig i det blonda, yppiga utseendet och är rädd för/trött på att folk ser mig på det viset. Så det är väl som du skriver, och då är vi inte ens i närheten av det förtyck som andra etniciteter fått uppleva.
 
En aspekt av det är så klart det som tex @lilstar är inne på. Om någon tar illa upp av min utklädning, så är det min utklädning det är fel på, helt enkelt. Man får gärna ha roligt, men hur roligt är det om andra tar illa upp?

En annan aspekt, som jag egentligen tycker är intressantare, handlar om av utklädningen säger om hur den som har klätt ut sig ser på det den klär ut sig till. Och hur vi överhuvudtaget ser på kulturer och på andra människor. Om vi klär ut oss till "latino", (eller "same" eller "mexikan") vad säger då det om vårt förhållande till andra kulturer? Vill vi verkligen förhålla oss så? Och om vi vill det, så varför? Menar vi verkligen att en kultur är något en person kan klä ut sig till, att vi själva kan klä ut oss till en sorts grupp?
 
Blackface behöver man väl inte ens diskutera? Givetvis är det fel. Geisha skulle jag aldrig klä ut mig till, inte taliban heller. Indian, menar du då ursprungsbefolkningen? Det går fetbort tycker jag.

Eftersom jag helt missade att svara på detta tidigare så vill jag bara förtydliga - Ja, jag håller såklart med dig. Jag ville ställa frågan öppen för att få in er åsikter men givetvis går dessa alternativ fetbort även för mig.
 
Som mitt exempel, läs på om kolten (tekniker, textilier, mönster etc), var införstådd i samers situation, använd dräkten MEN använd inte en stereotypisk karaktär och driv/förlöjliga (gå runt och fejk-jojka och bryta på någon slags dialekt). Jag är inte tillräckligt påläst för att veta om fjäderkronor ens är en grej hos Amerikas ursprungsbefolkning, men istället för att köpa en i plast och springa runt och "slå handen mot munnen", läs på hur den görs och gör din egen. Ta till dig kulturen, utforska och inspireras, driv inte med den och gör halvtaskiga kopior som något företag tjänar pengar på.

Förstår ni hur jag tänker?

Cultural appropriation är högst problematiskt, speciellt om du tillhör majoriteten vita privilegierade och därmed är en del av förtrycket. Det handlar om betydligt mer än att driva eller förlöjliga - det handlar om att ta andra kulturers symboler till sitt eget, vilket i mina ögon inte är okej även om gränsdragningen många gånger är knepig. Då väljer jag hellre att avstå. Hur vackra och välgjorda fjäderkronorna än är; är jag inte inbjuden eller en del av kulturen, så är det inte min symbol att ta.

http://www.rodeo.net/arkiv/festival-foerbjuder-besoekare-att-baera-traditionell-fjaederskrud-21090

https://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_appropriation
 
Oj, detta har jag aldrig tänkt på. Jo, att klä ut sig till nazist eller blackface - det hade jag reagerat på men att ha tema på New Orleans och sminka sig till cool jazzmusiker? Ja, det kanske inte heller är ok. Mexikansk fest med senoritas, ponchos, stor hatt o mustasch - det har jag varit på. Men det var ingen som var någon karikatyr utan bara kläder i stereotypisk stil.

Med cool jazzmusiker menar du blackface eller solglasögon, en klarinett på ryggen,hatt, kostym med blanka skor? Stor skillnad. Ettan, ja rasistiskt, tvåan helt ok.
 
I tonåren var jag väldigt inne på östasiatisk populärkultur, gick på konvent osv. Det tycker jag är ett bra exempel på hur man kan ta del av och uppskatta en främmande kultur utan att förlöjliga eller exotifiera den. Mycket kretsade kring att just lära sig mer om kulturen. Däremot tycker jag inte det hade varit okej om kulturen det handlade om varit en förtryckt kultur som t ex den amerikanska ursprungsbefolkningens. Deras historia och nutid är som ett öppet sår och det finns en så stark "tradition" av att förlöjliga och radera dem att det helt enkelt inte går att låna och plocka godbitar ens om det är i det bästa av syften. Surt men man får helt enkelt backa och hålla sig till att lära sig mer om utan att själv ta del av kulturen i det fallet.

Svarar lite på det (av mig) markerade.
Kan inte att plocka godbitar vara en ingångsport till just lära sig mer? För mig tillexempel när det gäller hantverk så skulle det vara ganska trist att läsa om hantverket utan att praktisera det. Jag fryser något så otroligt mycket under vinterhalvåret, varför inte vända mig till en grupp människor som utför ett sådant hantverk där människor har kunnat överleva under nästan alla tider i ett otroligt kallt klimat?
För mig handlar det mer om att ta lärdom av och inspireras snarare än att göra det till mitt eget. Om de gjort något som fungerat under en längre tid, varför inte lära?

Cultural appropriation är högst problematiskt, speciellt om du tillhör majoriteten vita privilegierade och därmed är en del av förtrycket. Det handlar om betydligt mer än att driva eller förlöjliga - det handlar om att ta andra kulturers symboler till sitt eget, vilket i mina ögon inte är okej även om gränsdragningen många gånger är knepig. Då väljer jag hellre att avstå. Hur vackra och välgjorda fjäderkronorna än är; är jag inte inbjuden eller en del av kulturen, så är det inte min symbol att ta.

http://www.rodeo.net/arkiv/festival-foerbjuder-besoekare-att-baera-traditionell-fjaederskrud-21090

https://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_appropriation
Jag hör vad du säger och är beredd att hålla med till en viss gräns. CA-diskussioner tycker jag är problematisk då jag inte känner att det finns en riktig gräns att dra. Får jag hålla på med nålbindning som är ett hantverk med grunden hos Vikingar, får jag garva mitt läder på sätt som Samer arbetat fram och så vidare?
Då skulle ingen i västvärlden få syssla med mindefullness eller yoga, jag skulle inte kunna hålla på med WE då den traditionen inte finns i Sverige, jag skulle inte kunna äta pizza eller ta del av någon annan matlagningskultur från någon världsdel, sushi är inte på tapeten.. Jag inser att jag, precis som jag skrev i mitt inlägg, har privilegier som gör att jag ser på saken på ett annat sätt, men för mig handlar det om att uppmärksamma, ta del av och visa på att "hallå, titta på detta. hur bra är inte det?".
Sen är jag inte alls inläst på fjäderkronor och liknande, därav att jag inte kan argumentera för hantverkets vara eller inte vara då jag inte känner till traditionen/användningen/bakgrunden.
 
Eftersom jag helt missade att svara på detta tidigare så vill jag bara förtydliga - Ja, jag håller såklart med dig. Jag ville ställa frågan öppen för att få in er åsikter men givetvis går dessa alternativ fetbort även för mig.
Men det är en intressant frågeställning. Särskilt som även ett genuint intresse kan ses som kränkande.

Under dagen har jag funderat kring teman. Jag skulle inte reagerar på t ex USA-tema eller Frankrike-tema. En sådan fest skulle jag nog kunna gå på. Trots att jag skulle ta väldigt illa vid mig om de tolkades som "indianer och vita" eller kolonialdrömmar. Jag riskerar nog att vara en av dem som tar en bit av Lindesberg tårta. Det är bra med trådar som får en att tänka.

Jag funderar också på min pappa och hans reaktioner på Hawellska. Han kom från samma skog som deras pengar
 
Jag hör vad du säger och är beredd att hålla med till en viss gräns. CA-diskussioner tycker jag är problematisk då jag inte känner att det finns en riktig gräns att dra. Får jag hålla på med nålbindning som är ett hantverk med grunden hos Vikingar, får jag garva mitt läder på sätt som Samer arbetat fram och så vidare?
Då skulle ingen i västvärlden få syssla med mindefullness eller yoga, jag skulle inte kunna hålla på med WE då den traditionen inte finns i Sverige, jag skulle inte kunna äta pizza eller ta del av någon annan matlagningskultur från någon världsdel, sushi är inte på tapeten.. Jag inser att jag, precis som jag skrev i mitt inlägg, har privilegier som gör att jag ser på saken på ett annat sätt, men för mig handlar det om att uppmärksamma, ta del av och visa på att "hallå, titta på detta. hur bra är inte det?".
Sen är jag inte alls inläst på fjäderkronor och liknande, därav att jag inte kan argumentera för hantverkets vara eller inte vara då jag inte känner till traditionen/användningen/bakgrunden.

Fast alltså, om du tror att CA handlar om att få äta pizza/utöva yoga eller ej är du så väldigt snett ute att jag ärligt talat inte riktigt vet vad jag ska svara? :confused:

Det handlar om kulturella symboler som vita urholkar genom att göra till sitt - vi klär ut våra barn till indianer, använder fjäderkronor på festivaler och gör bindis till fashion. Kolonialiseringen av Sapmí pågår fortfarande och vår förtryckande historia är purfärsk jämfört med flera andra. Ditt bärande av kolt blir därför problematisk eftersom det är vad CA handlar om. Att "plocka godbitar" ur förtryckta kulturer är, ja, jag vet inte. Lite vidrigt?

Om du decimerar kulturer till deras maträtter som deras viktigaste kulturella symboler så kanske du har en mer problematisk syn än du kanske vill inse. Vikingar är mig veterligen ingen nutida kultur och var inte heller förtryckta, så jag förstår inte ditt resonemang.
 
Senast ändrad av en moderator:
Svarar lite på det (av mig) markerade.
Kan inte att plocka godbitar vara en ingångsport till just lära sig mer? För mig tillexempel när det gäller hantverk så skulle det vara ganska trist att läsa om hantverket utan att praktisera det. Jag fryser något så otroligt mycket under vinterhalvåret, varför inte vända mig till en grupp människor som utför ett sådant hantverk där människor har kunnat överleva under nästan alla tider i ett otroligt kallt klimat?
För mig handlar det mer om att ta lärdom av och inspireras snarare än att göra det till mitt eget. Om de gjort något som fungerat under en längre tid, varför inte lära?


Jag hör vad du säger och är beredd att hålla med till en viss gräns. CA-diskussioner tycker jag är problematisk då jag inte känner att det finns en riktig gräns att dra. Får jag hålla på med nålbindning som är ett hantverk med grunden hos Vikingar, får jag garva mitt läder på sätt som Samer arbetat fram och så vidare?
Då skulle ingen i västvärlden få syssla med mindefullness eller yoga, jag skulle inte kunna hålla på med WE då den traditionen inte finns i Sverige, jag skulle inte kunna äta pizza eller ta del av någon annan matlagningskultur från någon världsdel, sushi är inte på tapeten.. Jag inser att jag, precis som jag skrev i mitt inlägg, har privilegier som gör att jag ser på saken på ett annat sätt, men för mig handlar det om att uppmärksamma, ta del av och visa på att "hallå, titta på detta. hur bra är inte det?".
Sen är jag inte alls inläst på fjäderkronor och liknande, därav att jag inte kan argumentera för hantverkets vara eller inte vara då jag inte känner till traditionen/användningen/bakgrunden.
... för att fortsätta @Masqueradee s resonemang, kan en nysvensk bära en folkdräkt? Och kan någon överhuvudtaget få tillverka en folkdräkt, som inte har många generationer bakom sig i en viss socken, vars folkdräkt man tänker sig att tillverka? Eller dansa i folkdräkt på midsommar? Eller lära sig svensk folkmusik.
Alla, som vill vara med och bevara ett hantverk, bör vara välkomna till att göra det. Sedan spelar det mindre roll om det handlar om näverarbete, nålbindning eller något annat hantverk där antalet utövare har minskat.

Samernas ställning är dock inte riktigt så enkel som det ibland verkar, även om det är så att samerna har (haft?) en annorlunda kultur än många andra. Många västgötar eller älvdalingarna har en längre historia i Västergötland eller i Älvdalen, än de flesta samer har i Lappland...
DNA ger märkliga inblickar i folkvandringar ibland.

Eller får man klä ut sig till stereotyp svensk bonnläpp (inklusive lantmännen keps) eller svensk raggare med brylcréme i håret?

Kulturell appropriering är minst sagt en problematiskt idé. Den fungerar bara ibland, på vissa utvalda fall, inom andra områden så blir det bara konstigt.

Gränserna för temaklädsel/utklädning måste gå någonstans vid "förlöjliga". Samtidigt som jag personligen alltid tyckt att det är lite märkligt att ha t.ex. en franskinspirerad fest, och klä ut sig till något slags stereotyp fransos?

Ha fest, äta mat från en viss region, kanske förundrat och inspirerat diskutera, landets/regionens litteratur eller sedvänjor är inte problematiskt, men varför klä ut sig?
 
Svarar lite på det (av mig) markerade.
Kan inte att plocka godbitar vara en ingångsport till just lära sig mer? För mig tillexempel när det gäller hantverk så skulle det vara ganska trist att läsa om hantverket utan att praktisera det. Jag fryser något så otroligt mycket under vinterhalvåret, varför inte vända mig till en grupp människor som utför ett sådant hantverk där människor har kunnat överleva under nästan alla tider i ett otroligt kallt klimat?
För mig handlar det mer om att ta lärdom av och inspireras snarare än att göra det till mitt eget. Om de gjort något som fungerat under en längre tid, varför inte lära?

Jag har egentligen inte tid just nu men ska försöka svara bäst jag kan. Med förbehåll för att jag inte tillhör någon förtryckt kultur så egentligen borde jag inte ha någon talan!
Skilj på får jag och bör jag. Det är ingen som kan förbjuda dig, men bör du verkligen? Måste du? Det finns massa andra hantverk att utöva som inte riskerar att kränka någon. Det finns massa andra sätt att hålla sig varm. Det är jättehärligt att både lära sig om och ta del av andra kulturer. Det är också berikande, faktiskt något som alla borde göra. MEN vissa kulturer har så öppna sår av förtryck att de måste få lämnas ifred och läka. Vårt eget ursprungsfolk samerna har förtryckts enormt. De har systematiskt fråntagits sitt språk, sitt land och sin kultur. Än idag behandlar Sverige samerna som skräp. Delvis en kuriosa, delvis ett krångel som man kan platta till genom att köra över några varv. Titta bara på Girjasmålet :cry:.

Om du verkligen är superintresserad av hantverket, kontakta t ex samiskt utbildningscentrum och fråga om det är möjligt och lämpligt för dig att lära dig utöva det. Men var beredd på att få ett nej och var finkänslig nog att backa isåfall!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp