S
Spider84
Kommer ni ihåg alla diskussioner och frågor som jag och andra kommit in på om min lilla häst när det gäller tränsbett?
En liten summering:
Jag har ridit på tränsbett tidigare, men det har aldrig varit en höjdare på min häst. Hon ogillar det helt enkelt.
Juli 2001 började jag med AR och fick då rida på hacket trots protester från min stackars tränare.
Då gällde det bara att få kontakt med Ami, som stängde av psykiskt så fort något som kunde tänkas vara dressyr uppenbarade sig. Innan när jag haft henne har hon bara gått i skogen och varit hoppad. Ingen dressyr alltså.
Ungefär 1,5 år efter att vi börjat med AR provade vi tränsbettet igen = katastrof. Det var ännu värre än tidigare. (lånat bett)
Vi provade även stången, vilket funkade över förväntan just för att hon fick något som låg helt stilla i munnen. Vi försökte även kombinera den med kapsonen, vilket funkade av och till.
Sen i höstas har jag nästan bara jobbat Ami vid handen och just nu håller vi på med rehab efter en gammal skada som gjort hennes bäcken snett och med det skapat låsningar. Återigen; tack Jen80 för att du lyckades se det alla andra missat!!
Under den tiden har hon mest gått på kapson, lite varvat med stången. Ute i skogen har hon gått på lite varierna; kapson, stång, hackamore. Vill helst ha råd att köpa ett sidepull som hon kan gå på ute...
I vilket fall. Idag bestämde jag mig för att prova tränsbettet igen. Vi skulle inte göra nåt avancerat. jag får inte lägga någon direkt vikt på Amis bakdel..en ryttare är i princip max så vi sitter och försöker lära oss att rida med "bara" höften. Så vi skulle bara göra halter och igångsättningar till skritt, vilket inte funkade allt för bra idag, men vi kämpar på.
Nåja tränsbettet åkte in och hon pillade runt med det som hon brukar göra även med stången och la det till rätta. Jag hade förväntat mig det vanliga = "ut med skiten för helvete".
När jag satt in det såg jag att det var 1-1,5cm för långt...
Nåja det var ju bara denna gången så hon fick gå på det. Ute i paddocken provade jag att göra halt, svänga och försiktigt be om lite böjning endast med tyglarna bara för att kolla reaktionen. Hon verkade tycka att det var helt okej med bettet och jag var mäkta förvånad.
Nu medan vi kör "rehab" får hon gå på bettlöst och så får jag skaffa mig ett kortare tredelat bett till hösten eller så och se vad vi kan åstadkomma på det.
Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort det nu är okej. Om det är att hon blivit bättre i kroppen (olyckan, som gav skadan, hände ett halvår innan vi började med AR) eller om det är att jag är lugnare i handen (det var ett jäkla fipplande på mina händer i början) eller om hon bara tycker det är mer okej nu.
Det var i alla fall flera som ville få en rapport efter att jag provat att rida med det igen. Jag kommer även att plåga er med en låång rapport om allt som hänt med equiterapeuten och Ami till hösten och då får jag prova tränsbettet igen och berätta hur det har gått.
En liten summering:
Jag har ridit på tränsbett tidigare, men det har aldrig varit en höjdare på min häst. Hon ogillar det helt enkelt.
Juli 2001 började jag med AR och fick då rida på hacket trots protester från min stackars tränare.
Då gällde det bara att få kontakt med Ami, som stängde av psykiskt så fort något som kunde tänkas vara dressyr uppenbarade sig. Innan när jag haft henne har hon bara gått i skogen och varit hoppad. Ingen dressyr alltså.
Ungefär 1,5 år efter att vi börjat med AR provade vi tränsbettet igen = katastrof. Det var ännu värre än tidigare. (lånat bett)
Vi provade även stången, vilket funkade över förväntan just för att hon fick något som låg helt stilla i munnen. Vi försökte även kombinera den med kapsonen, vilket funkade av och till.
Sen i höstas har jag nästan bara jobbat Ami vid handen och just nu håller vi på med rehab efter en gammal skada som gjort hennes bäcken snett och med det skapat låsningar. Återigen; tack Jen80 för att du lyckades se det alla andra missat!!

Under den tiden har hon mest gått på kapson, lite varvat med stången. Ute i skogen har hon gått på lite varierna; kapson, stång, hackamore. Vill helst ha råd att köpa ett sidepull som hon kan gå på ute...
I vilket fall. Idag bestämde jag mig för att prova tränsbettet igen. Vi skulle inte göra nåt avancerat. jag får inte lägga någon direkt vikt på Amis bakdel..en ryttare är i princip max så vi sitter och försöker lära oss att rida med "bara" höften. Så vi skulle bara göra halter och igångsättningar till skritt, vilket inte funkade allt för bra idag, men vi kämpar på.
Nåja tränsbettet åkte in och hon pillade runt med det som hon brukar göra även med stången och la det till rätta. Jag hade förväntat mig det vanliga = "ut med skiten för helvete".
När jag satt in det såg jag att det var 1-1,5cm för långt...
Nåja det var ju bara denna gången så hon fick gå på det. Ute i paddocken provade jag att göra halt, svänga och försiktigt be om lite böjning endast med tyglarna bara för att kolla reaktionen. Hon verkade tycka att det var helt okej med bettet och jag var mäkta förvånad.
Nu medan vi kör "rehab" får hon gå på bettlöst och så får jag skaffa mig ett kortare tredelat bett till hösten eller så och se vad vi kan åstadkomma på det.
Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort det nu är okej. Om det är att hon blivit bättre i kroppen (olyckan, som gav skadan, hände ett halvår innan vi började med AR) eller om det är att jag är lugnare i handen (det var ett jäkla fipplande på mina händer i början) eller om hon bara tycker det är mer okej nu.
Det var i alla fall flera som ville få en rapport efter att jag provat att rida med det igen. Jag kommer även att plåga er med en låång rapport om allt som hänt med equiterapeuten och Ami till hösten och då får jag prova tränsbettet igen och berätta hur det har gått.