Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

[Curtis]

Hallå!

Detta är en tråd där jag vill beskriva hur jag upplevde ridpasset i går. Slutet av ridpasset betedde sig min häst mycket motsägelsefullt. Förhoppningsvis kan ni hjälpa mig att reda ut det och tillföra någonting klokt. Vi befinner oss i startgroparna med att skola om från ren tävlingsdressyr till ett mer klassiskt-franskt förhållningssätt,(tror jag väl att det är. ) Läs det gröna om du har ont om tid!

Började med skritt ut i naturen ca 10 minuter, sedan galopp i lugnt tempo där hästen självmant sökte sig framåt-nedåt. Då red vi runt ett härligt fält. Skritt 10 minuter tillbaka till ridbanan.

På ridbanan började jag med att strecha halsens sidor uppsuttet, genom att locka huvud och hals att nosa på min fot. Detta gillar han. Ibland räcker det att klappa på halsen för att han ska böja åt det hållet. Han håller dock huvudet lite högt, i jämnhöjd med min fot så att det kommer lite på sned.

Sedan skritt i låg form där jag ser till att han är vaken med framåtbjudning, varvat med halter för sätet. Om inte säteshjälperna räcker höjer jag handen en aning, samtidigt som jag drar axlarna tillbaka och då brukar det fungera. Han stannar jämnare och mer distinkt när jag höjer handen ca 5 cm. Tar jag bakåt blir han lite seg i munnen och vill hela tiden ta ett extrasteg efter eftergiften. Hittills har vi bara varit på eller strax innanför fyrkantspåret. Så långt känns allt bra även om det finns massor att fila på.

Dags för trav. Även i trav börjar jag med låg form och lätt sits tills han hittar takten, sedan lättridning. I början tänker jag främst på att handen ska vara följsam så han kan sträcka sig när han vill. Det fungerar bra, även om han gärna ångar på lite för mycket. Är såå arbetsvillig. Gör mycket övergångar till skritt och han kommer upp i formen av sig själv. Jag håller honom i den formen som han själv valt något halvt varv och ber sedan om sträckning framåt-nedåt. Sedan övergång och så jobbar vi på längs fyrkantspåret med skrittpauser på lång tygel något varv och sen jobb igen.

Nu till det knepiga. I den självvalda högre formen lyckas vi få till en fantastisk övergång från skritt till trav, där jag riktigt känner bakbenen komma under och upp i igångsättningen. Sedan en kort sträcka trav och tillbaka till skritt. Även i avbrottet så är allt så där super. Lätt i handen, bakbenen känns i sätet och jag är såå lycklig. Men, nästa igångsättning så släpper han bettet och går in bakom lodplanet. Det underliga är att jag återigen får samma känsla av bakbenen i sätet. Sträcker ut honom genom drivning och halvhalter med överliv och sedan övergång igen. Han gör några övergångar på detta sätt, där han kryper bakom, men ändå jobbar under sig.

Jag avslutar ridpasset med att åretigen strecha halsen uppsuttet. Nu söker han sig självmant åt sidan och ner mot marken och det märks att han strechar sig själv. Sedan skritt avsuttet utanför ridbanan.

Nu undrar jag lite över detta.

Känner någon igen sig?
Har du upplevt detta?
Vad tycker du om sättet jag jobbar min häst på?
Hur jobbar jag vidare?

Vill gärna ha tips, idéer och annat ni kan komma på.

Mvh Monika

Ps. Testade rakt bett på ridbanan för första gången, men vill ju inte att det skall urarta i någon slags utrustningstråd. Det ska ju handla om riiiidning. Ds.

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Det låter ju bra öht. Lite problem har man ju alltid.

Hästen ser nog inget problem i att både sätta under sig och krulla in sig. Hästar kan göra alla möjliga saker med sina kroppar. Dock så är det nog som följer:

Om du hade sett honom från marken så hade du antagligen sett hans framben luta en aning längre bakåt i de övergångar då han krullade. Detta överför lite mer vikt på frambenen trots att bakbenen böjer och kliver under bak och att ryggen är rundad. Han hade räknat ut att det var "det där baktill" som du ville ha, och sen löste han belastningsfrågan på ett eget, enligt honom smart, sätt. Därför kommer du att vara tvungen att parera detta, annars lär han sig att ställa frambenen bakåt istället.

Hästar är smarta djur. De vet att spara sig tills den sabeltandade tigern kommer och de måste springa som fan. Annars hade de vunnit Darwin awards, och försvunnit ur evolutionen.

För att motverka detta behöver du se till att han kommer ut mot bettet mer i övergångarna, samt antagligen att du varierar helt skilda övningar så att han inte kan förbereda sig på vad som kommer att hända, och då undgå belastning bak på sitt eget luriga sätt. Prova att göra dessa övergångar varvat med galoppfattningar, övergångar i öppna, högre och lägre form, rygga och trav, etc, övergångarna omedelbart efter 3 bommar på marken. Och var uppmärksam på trötthet hos honom. Om han märker att du börjar trötta ut honom kommer han att anstränga sig ännu mer att hitta sätt att komma undan. Tänk på att mycket handlar om hållningsmusklerna i magen och halsens nedre del. Dem känner man inte på samma sätt som benmusklernas arbete, när man är ryttare. Och de tar mycket längre tid att träna upp.

Bettet har nog inget inflytande på detta. Om han hade varit sned hade det varit en annan sak.

Tessan

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Kul att du tog dig tid! Precis som du skriver så funderade jag också över om det berodde på att han var trött, eftersom det dök upp först i slutet av ridpasset. Han gjorde det ju också efter att han verkligen tagit i och gjort två fina övergångar. Kan han verkligen bli så trött av det? Det är klart, han hade ju jobbat på ett tag innan. Antar att det skulle ha varit mest pedagogiskt att sluta efter det perfekta.

Men, jag tänkte:
"Nu så ska vi bygga och jobba, vad kul!"

Jojje tänkte nog:
"När jag äntligen anstränger mig och gör som hon vill, så kräver hon ännu mer."

Tack för tipsen på hur jag kan jobba vidare.

Kom igen ni andra!

Mvh Monika

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Såhär tycker jag (igen):

I dressyren kan övergångar och allt annat man gör kolla upp styrkor och svagheter, träna smidighet och balans och till en mindre del styrka. Skall du ha en stark häst (vad gäller att sitta på den) så skall du galoppera lugnt under längre sträckor i naturen. Detta stärker magmuskulaturen, ryggmuskulaturen och rumpan, vilket jag tror är vad som är jobbigt för honom i slutet av passet. Om han blir "trött" av att galoppera i naturen så blir han i alla fall inte sur på dig av det. Bara trött. Om han surnar för att han får göra jobbiga saker tills han blir trött på ridbanan så surnar han på dig och ridbanan. Det, vet jag, vill du undvika till varje pris.

galopp, galopp, galopp...

Tessan

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Idag ska jag rida ut och galoppera. Planerade det igår när jag såg att vägskrapan var igång på grusvägen. Det blir härligt underlag idag, nu när det regnat och allt.

Långa pass, skriver du. Tänkte rida en runda som tar ca 1 timme och 15 minuter. Då ingår 30 min skritt före och efter. Resten blir galopp varvat med skrittpauser och lite trav om han bjuder på låg form. Det brukar bero lite på hur tittig han är. Men inte heller ute får han bli alltför trött, tycker jag. Då visar han sin trötthet genom att "tappa bakben" och slå i sko. Fast, jag tycker att han generellt blir tröttare av att trava.

Mvh Monika

 

[Carmenzita]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Jag håller med Noir, fäst inte så stor vikt vid att näsan åkte in, om du känner att baken tar i. Hästar KAN jobba bra och ändå inte se optimala ut i nosplanet. Just då hada din häst inte koordinationen att gå med nosen i lodplan, det är inte mer med det.

Och det är väl inte hela världen?

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Ja, du måste ju känna efter själv när han blir trött. Vanligtvis blir hästar vingliga, flacka, hanger i handen, stumma, slår i sko, etc. Då skall man naturligtvis pausa. Vad blir det då 15 minuter galopp? Kan vara lagom, men som sagt, pausa, och tänk på underlaget.

T

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Joo, jag vill nog fästa vikt vid det ändå. Han fortsatte hålla in näsan och blev inte lika lyhörd för sökningen framåt-nedåt. Så vill jag inte ha det! Hästen har alltid haft lätt för att göra så och jag ville nu ha lite tips på hur jag skulle tänka. Har givetvis full förståelse för att han ibland kommer att tappa formen på olika sätt under "styrketräningsperioden".

Mvh Monika

 

[Carmenzita]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Jag sa inte att det var nåt du skulle sträva efter. Men acceptera att det händer och gå vidare.

Jag har f ö sett många "barockekipage" som varit så noggranna med framåt/nedåtsökningen, men i detta totalt missat hur viktigt det är att hästen gör på rätt sätt och att det inte är ett sätt för att få extra semester. Jag håller givetvis med om att framåt/neråt ÄR viktigt, men jag har sett många ex på att det har blivit för viktigt. Detta även på hästar som ridits av "kändisar" inom barockeriet. En framåt/neråtsökning ska få hästen att växa ytterligare, få manken att komma ut, separera rygg- och halskotor och dessutom kolla munnens skolning. Allt för ofta ser man störtdykningar av hästen som lärt sig att det är en "belöning".

Detta behöver givetvis inte gälla dig!

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Jag håller med Noir, fäst inte så stor vikt vid att näsan åkte in, om du känner att baken tar i. Hästar KAN jobba bra och ändå inte se optimala ut i nosplanet. Just då hada din häst inte koordinationen att gå med nosen i lodplan, det är inte mer med det.

Carmenzita, det skulle jag nog aldrig säga. Vad jag snarare sade var att så sker för att han "fuskar" med hjälp av frambenen. Däremot behöver man ju inte få ångestattacker för att det inte går 100% superbra hela tiden, för så är det bara.

Att näsan åker in är tecken på något, om inte annat på att hästen använder underlinje-musklerna på halsen, och det skall hästen inte göra. Gör den det lär den sig fel, och får mer underhals än den skulle behöva ha. Värre är om den lär sig att luta frambenen bakåt för att avlasta bekbenen. Då blir det så här till slut:

Kan se flott ut för det otränade ögat, men det är cirkuskonster. Låtsaspiaff.

Man gör så här:
1 Låt det inte förstöra dagen, hästen jobbade ju finfint först!
2 Fundera ut vad det beror på, planera hur det skall jobbas bort
3 Lär av exemplet, bli berikad och kom framåt i din utveckling.
Bara positiva saker.

Tessan

 

[Carmenzita]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Det är lite olika beroende på vilken halsställning hästen har. I just det exemplet du tog, hade jag backat många steg ifall hästen började droppa näsan bakom lod. Men denna häst rids i hög form och man kan väl förutsätta att hästen brukar palla för samling.

En häst som är lägre utbildad och har halsen lägre KAN jobba bra även ifall nosen är något bakom lodplan. Jag säger inte att det är optimalt, och inte att det är något som man ska sträva efter. Jag menar mest att man ska acceptera och lita på sin rumpkänsla istället.

For the record: tog över en häst för 3 år sedan, då den gick både bakom lod och bakom hand. Mha tränare har jag lärt om långsamt, långsamt. I början gick han fortf bakom lod tidvis, men i en lägre form. Tränaren bad mig strunta i lodplanet så länge. Nu går han väldigt sällan bakom lod och aldrig bakom hand (med mig i tyglarna, med andra är det en annan sak). På vår första testtävling fick jag det allmänna omdömet "bra mun". Det var faktiskt det som gladde mig mest av allt, inte att vi var prydliga, välridande eller lydiga!

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Det är lite olika beroende på vilken halsställning hästen har. I just det exemplet du tog, hade jag backat många steg ifall hästen började droppa näsan bakom lod. Men denna häst rids i hög form och man kan väl förutsätta att hästen brukar palla för samling.

menar du att "exemplet jag tog" var Curtis häst? Och att "denna" är bilden på Master & Kyra?

Visst kan det ibland vara bättre att hästen är låg och bakom lod än att den går och tittar i stjärnorna. Men vad jag förstår så är det så i Curtis fall att hästen först gjorde "bra" övergångar med näsan ut, och att de sedan blev "mindre bra" eftersom näsan åkte in. Det som man då kan förmoda är att, hästen har 1) blivit trött och avlastar sig på något sätt, eller 2) har räknat ut vad det är du vill, och fuskar genom att låtsas. Båda två är alltså en försämring under samma ridpass. Det skall man försöka akta sig för, ifrågasätta som Curtis gör, och åtgärda. Jag är säker på att galopp i naturen kommer att stärka hästen att orka fler övergångar innan han börjar krulla sig.

Jag tycker att man skall lita på helhetsintrycket, hur hästen känns under en, hur den ser ut, hur den svarar på hjälperna, allt.

Jag tvivlar inte alls på att du är duktig Carmenzita, det har inte med det att göra. Hästar som ridits vanemässigt krullade är svåra att räta ut, och det kan ta flera år och under tiden är ju hästen mer eller mindre bakom lod så fort man vill att den skall gå i form. Det är inte det. Jag har förstått att Curtis häst är mycket duktig på att sträcka sig lång och låg med näsan fram, förutom att han även lärt sig att en del förväntar sig kort-kort hals. jag tror han är smart.

Tessan

 

[Carmenzita]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Nej nej, jag tror vi talar förbi varandra!
Jag är 1) inte duktig, 2) långt ifrån ens halvlärd och det enda jag lärt mig under min omlärningsperiod är att man nästan aldrig kan säga "si eller så"!

Jag menar bara, att det är många som är så fokuserade på lodplan, att man glömmer bort allt annat. Att framåt/neråtsökningen har blivit något mantra som kanske inte alltid utförs på rätt sätt, men det bedöms så viktigt att man offrar nåt annat. Jag gjorde egentligen fel som uttalade mig om Curtis häst, för jag menade mer "allmänt", att jag inte tycker det är hela världen om hästen råkar hamna bakom lodplan då och då. (och att jag nämnde min egen häst, är bara för att jag har varit _så_ bekymrad själv för det här med lodplanet bitvis)

Om hästen aldrig gör det annars, kan det ju givetvis vara tecken på en rad olika saker.
- den koordinerar om
- den håller på att lära sig nåt nytt
- den är trött
- den försöker fly (om den flyr bettet samtidigt)
- kraften räcker för tillfället inte hela vägen fram
- den har en blockering någonstans
- munnen har inte skolats på rätt sätt
- ryttaren blir för hård eller stum i handen
- det kommer in någon i ridhuset och hästen flyr mentalt
- hästen trampar snett och spänner halsen
- hästen reagerar helt plötsligt på bettet då den ombeds göra något svårare och visar att den inte är klar
- det kan vara en slump
- en fjäril kan flaxa med sina vingar i japan...

Förstår du/ni vart jag vill komma? Jag vill bara rent allmänt varna för näsfokuseringen.

 

[nitus]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Hm, tänkte precis som Noir då jag läste tråden, att hästen blev trött. Upplever det så med mina att de släpper bettet och kryper bakom hand då de blir trötta och jag tagit det hela något för långt. Eller om de från början varit stela, slöa eller bara inte fixat att hålla ihop kroppen såpass att de gör övningen så bra som Curtis beskrev sin början av dressyrpasset.

Om man är van vid en dressyr där man nöter på en timme i taget och tror att hästen mjuknar då den eg är trött inser man kanske inte hur lite av en RÄTT utförd övning som krävs för att hästen ska bli trött.

Hästen på bilden ser inte kul ut!! Då en häst på sån nivå inte har styrkan till att göra en riktig piaff utan måste ställa under sig frambenen imponerar det inte! Oavsett resning och annat.

Jag skulle inte nöta på med min häst ihopkrullad i åratal utan göra anågot radikalt för att bryta mönstret. Huga vilken belastning för frambenen det blir att sakta sakta försöka rida bort ovanan att smita genom ihopkrullning. Inte lätt men jag skulle nog helt bryta invanda mönster och bara göra det den orkar göra riktigt.

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

För det första: Jag rider inte AR, i betydelsen böjning a´la Bent,utan är precis som du "frilansare" och tar influenser där det passar. Senast läste jag om Anthony Paalmans bok "Träna hästen för hoppning", den bästa dressyrbok som jag ägt.

För det andra: Jag konstaterar att min femåriga häst har lätt för att krulla bakom hand och lod. Det är ingenting jag tänker ta lätt på. Tidigare är han riden en hel del i den formen (annan ryttare), och nu vill jag skola om. Därför är jag superuppmärksam på minsta tendens åt det hållet.

Jag förstår dock att du skriver dina åsikter i all välmening och sådant är alltid välkommet.

Mvh Monika

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Intressant att du förstått precis hur min häst fungerar via nätet. Visst är han smart. Du beskriver honom på pricken. Visst har han "lärt sig", vad man önskar i ridningen. I grunden är han lat, men ändå arbetsvillig, hur nu det går ihop???

Mvh Monika

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Nej, det är inte hela världen om näsan hamnar bakom lod då och då. Men i detta fallet är det viktigt att jobba bort och inte acceptera. Inte ens en mikrosekund om det kan undvikas. Det är därför jag vill ha råd.

Monika

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Om man är van vid en dressyr där man nöter på en timme i taget och tror att hästen mjuknar då den eg är trött inser man kanske inte hur lite av en RÄTT utförd övning som krävs för att hästen ska bli trött.

Det är precis det jag funderar på: Hur trött han blir alltså. Jag börjar inse hur lite jobb kan göra så mycket. Tidigare är jag skolad mer i nöta-på-stilen. Det gäller ju att lära känna sin häst så att man kan se skillnad på trötthet och leda. Det sistnämnda vill vi ju inte veta av!

Jag tycker att Noir's tips att rida ut var bra. Jag har alltid ridit ut mycket, men har aldrig tänkt på att det är roligare för honom att bli trött i skogen än på banan.

Mvh Monika

 

[Curtis]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Har nu varit ute och galopperat. Härligt! Körde sex lugna intervaller á ca 2 min. Sedan skritt på lång tygel ca 4 min. Han gillade det! Frustade och ville ånga på. Men kondisen är nog rätt usel, mycket flås så vi fick skritta hemåt i ca 30 minuter för att få ordning på andningen.

Det får nog bli två sådana pass i veckan ett tag.

Han hade i alla fall inte en tanke på att krulla ihop sig, det kan jag lova!

Mvh Monika

 

[Noir]

Sv: Rapport från ett ridpass/Är vi på rätt väg?

Ja, du ser!

Han är ingen ovanlig häst, det är därför jag kan räkna ut hur han är. Har dessutom ridit hur många Happy-hästar som helst och vet hur de är i temperamentet.

Ni beskriver på pricken det som väldigt många dressyrryttare (och hoppdito) gör, de nöter 1 timme på ridbanan, först med en häst som är stel och motsträvig, och sen med samma fast i trött format. Hur kommer det sig att hästen sen är stel igen nästa dag? Jo, man har alldeles själv byggt in detta motstånd genom att jobba hästen bortom trött!! Bortom trött kan hästen bli när den har visat upp sina busfasoner, att t ex bocka under uteritt. Då kan man rida den bortom trött och förklara att den skall spara på sig och inte hålla på sådär. På ridbanan skall det gå väldigt lätt att göra rätt, det skall belönas och kännas meningsfullt, för att inte skapa motstånd hos hästen.

Det skall gå fortare och fortare att värma upp en häst, vartefter träningen förbättras, inte som endel säger att det tar längre tid att värma upp mer muskler. Då har man byggt in motstånd och blandat ihop lösgjord och trött. Vältränade muskler värmer upp väldigt snabbt - de är vältränade på genomblödning också.

På hästar som krullar kroniskt brukar jag träna "lope" långsam galopp, cavaletti och studs. På ett magiskt sätt kommer näsan ut, halsen välver sig och allt rätas ut.

T