Rang, hierarkier och fri lek

[Asa_S]

Som spinoff på min egen tråd om barn som leker fritt i skogen, insåg jag att det jag ser som den största nackdelen med oövervakad lek, är den hierarki barnen skapar mellan varandra, där den som "härskar" har oinskränkt makt. Detta är något jag tidigare försökt ta upp med dagmamman, men mötts av totalt oförstående, det har nu dykt upp i skolan i en annan variant, och jag gillar det inte alls, tycker att bara det i sig är en stark motivationsfaktor till vuxen rastvakt och övervakning av barnlek. När maktbalansen mellan barnen är fastställd, kan "kungen" bestämma fritt över de andra barnen utan att de öht ifrågasätter det.

Jag är helt övertygad om att detta försiggår i alla typer av grupper, människor är ju sociala varelser, frågan är vad man gör åt det? Hur tänker ni runt detta? Hur mycket ska man ingripa som vuxen?

 

[cirkus]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Rangordningen är den på enbart ont eller är det som i en hästflock ?

Jag vet inte hur mycket vi skall lägga oss i. Jag har sett smma fenomen när mina var yngre och även om man lägger sig så brukar det heta "att leken är så" även av de som inte har oinskränkt makt. Och att alla är med på det - däremot om någon störs eller blir ledsen av leken så är det vuxenansvar att gå in, men bara för att vi vuxna uppfattar leken som "pennalistisk" vetafan om vi skall gå in och bryta.

 

[break_a_leg]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Jag tycker nog att om man har sitt barn inom barnomsorg, skola eller fritidsverksamhet så räknar jag med som förälder att det finns kompetenta vuxna som ser till att barnens fria lek inte "går över styr"...(Tex att någon får makten över ett flertal barn)

Någonstans så är det ju under barndomen som man får sina egna normer och värden i livet, lär man sig inte från början att samspela socialt på¨ett schysst sätt som liten så kanske man inte blir så trevlig som vuxen heller?

Dock tycker jag inte att ALLT ska ligga på skolpersonalen, grunden till all uppfostran kommer från föräldrarna - helt ärligt så tycker jag faktiskt att många föräldrar nu för tiden låter sina barn komma undan med gräsliga beteenden.

/B_A_L, äkta surtant som både har egna barn och som träffar andras i yrket.

 

[break_a_leg]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Rangordningen är den på enbart ont eller är det som i en hästflock ?

Jag vet inte hur mycket vi skall lägga oss i. Jag har sett smma fenomen när mina var yngre och även om man lägger sig så brukar det heta "att leken är så" även av de som inte har oinskränkt makt.

Men hur många "vågar säga ifrån" till de som står högre på skalan? Inte barn iaf och inte alla vuxna heller för den delen, utan man finner sig i situationen för att det känns enklast.

Man kan se "maktlekar" redan i förskolan, det är då man som personal måste kunna gå in och bryta...

 

[cirkus]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

När är maktlekarna av ondo ?

Jag vet inte, jag vet bara hur jag uppfattat det när mina var yngre. Om de inte gillat leken så har de kommit till mig eller till sina lärare, om de inte haft några problem så har de sagt att "så här är leken och den är kul".

Att säga ifrån har aldrig varit ett problem varken för mig eller för de lärare som barnen har haft kontakt med. De har känt sig fullt trygga med det. Så det kanske är därför jag inte uppfattat detta som ett problem alls.

Maktspel är ju rätt intressant som fenomen.

 

[break_a_leg]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Om det alltid är samma barn som exempelvis får vara hund (små barn) så ska man ju börja fundera...

Jag tycker nog att maktlekar är mindre bra om det alltid är SAMMA barn som är högst i hierarkin - då ska man nog fundera över varför det är så...

Nu har jag aldrig haft några jätteproblem varken privat eller yrkesmässigt med detta, mina barn är nog som dina, de säger ifrån om det inte passar dem.

 

[Asa_S]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Visst, de är både intressanta och en del i uppväxten. Det jag märker är just att barnen accepterar sådant som inte är juste i vare sig deras eller mina ögon, men de har inte mognaden att förstå att saker kan vara annorlunda, så därför accepterar de men känner sig orättvist behandlade. Det kan vara sådana saker som att vissa alltid får vänta till sist, eller som nu då att en del bestämmer vilken färg som är OK att ha på sina äpplen. För alla dem som är "med" i detta blir det en normal regel, fogar man sig är man socialt accepterad, skickar mamma med fel färg på äpplet blir man utpekad. Det finns tydligen både kung, soldater och en princessa i det här sammanhanget, men hur pass etablerat det är vet jag inte, hörde om det av dottern först idag, detta i 6-årsgruppen på skolan.

Vad jag menar är att ingen behöver vara "elak" i den meningen, men för dem som står lägre på skalan blir det ändå inte bra. Och hur många barn som blir "kungar" har inställningen att det ska vara rättvist? Contradiction in terms, så att säga. Och där tycker jag att man som vuxen har ansvar att "fördela makten", så att säga. Men jag vet inte, jag kanske är för ideologisk?

 

[break_a_leg]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Och där tycker jag att man som vuxen har ansvar att "fördela makten", så att säga. Men jag vet inte, jag kanske är för ideologisk?

Nej, det tycker jag inte. Dock tror jag kanske att vi som har pedagogisk utbildning kanske ser "allvarligare" på dessa lekar än vad "vanliga" föräldrar gör.

Om du inte har tagit upp saken med personalen, gör det! (Vad har personalen i förskoleklassen för utbildning? Jag har med antalet ökade högskolepoäng insett att det ofta skiljer sig i tänkandet mellan barnskötare och ex fsk/f.pedagoger)

 

[cirkus]

Sv: Rang, hierarkier och fri lek

Om barnen inte tycker om leken eller känner sig orättvist behandlade så är det väl solklart att man skall lägga sig i ifall att de själva inte har mognad eller styrka att säga ifrån.

Miina barn har varit såna att de helt enkelt går därifrån om det inte är en kul lek. De har inte anpassat sig in i något som som senare gått överstyr.

Jag minns särskilt en gång - flickorna hade en kompis hemma, de var väl i 8-9 års ålder och de lekte häst. Kompisen ville vara ridlärare, men mina tjejer tyckte inte att hon var nån bra ridlärare, antagligen för att de själva red (och visste myyyycket bättre) , dessutom tyckte de att hon var för dominerande i leken. KOmpisen sa bara " Det är JAG som är ridlärare och det är JAG som bestämmer". Det tog inte mina flickor, då sa de att hon fick leta upp några andra elever för de slutade i hennes grupp... Hon var (är) dominant fortfarande, och hennes föräldrar är fullkomligt blinda för detta. Sen har de värsta tonårsproblemen också med tjejen.