Jag förstår dig...jag föll av hästryggen under ett hoppningspass, hästen blev så rädd att den skenade iväg med mig på rygg, jag slog i hårt när jag träffade marken...tappade andan.. så efter den dagen var jag jätterädd att rida någon häst överhuvudtaget. Och som du säger så kan hästar känna av vår rädsla.
Men jag som du, vill hålla på med hästar och att detta skulle stoppa mig,nej... jag ville göra något åt min rädsla.
Jag kom i kontakt med en NH instruktör här i Skåne, en väldigt duktig dam med underbart snälla hästar(islandshästar). Jag som bara ridit på stora hästar kände att detta var lite tryggare och det är inte så långt till marken. ( efter att ha trillat av hästryggen, fick jag en skada i ryggens nedre del som håller på att läkas ut, men jag kan ha så ont ibland att jag inte vet vad)Så jag fick träna på min sits( som inte va så bra) Och träna balans och hon gav mig den tiden jag behövde, pressade inget under ridpasset, jag fick rida mycket i skritt. Så til slut efter att ha ridit ett tag, kom känslan tillbaka, jag ville mer jag hade bara skrittat och ville mer....jag lärde mig jätte mycket under tiden på bara skrittpass, fick lära mig hur hästen kropp fungerar och hur jag kan påverka den genom min kropp, jag kom in på akademisk ridning.
En dag frågade hon mig om jag ville prova att hoppa lite naturhinder i skogen med hästen, hästen var en vädigt trygg och säker häst...och han älskade att hoppa...och var jätte duktig!!Min självkänsla sköt i höjd och jag ville mer, jag vågade mer och jag blev starkare och starkare, min instruktör som även är min vän nu hjälpte mig så mycket...nu hjälper jag hennes med hennes unghästar och rider själv in en av mina hästar.
Så mitt tips är ...ge inte upp..hjälp finns
Kram
Sam