Jag vet varken ut eller in. Jag behöver råd eller nån att ventilera med anonymt.
Jag bor med min sambo tillsammans med min mamma och syskon i vårt hus vi bott i 3 år. Min sambo betyder allt för mig och familjen med. Min sambo har svårt att hantera sitt humör och går inte ihop med alla människor direkt. Han står i kö för utredning av Autism & ADHD. Jag älskar honom och gör allt för honom, det hände en grej där min sambo och min bror hamna i ett bråk som blev ett polisärende och var vapen inblandat. Båda har sina egna versioner, jag såg allt men var rätt chockad men jag minns de mesta men den enda version alla hör eller vill höra är min brors version
Jag har pratat mycket med min sambo om händelsen om vad som hände egentligen och vad de professionella säger så var detta nåt som troligtvis inte kommer hända igen
Min sambo har sökt vård efter detta med stöd av mig, Har kontaktat och bett om hjälp av professionella och bett om hjälp så snart som möjligt och gjort allt för att göra det rätta. Han har hållit sig borta trots att han lagligt har all rätt att komma hem men han har gjort det för familjens skull. Det ser inte min släkt heller att han bett om ursäkt och håller sig borta för att min bror bor här fortfarande
Men min sambo är inte välkommen längre av min familj. Förstår det absolut men nu har dem fått för sig att han är våldsam och att det kommer hända mig nått trots att detta som hände var perosnligt då de går inte ihop och det var triggat med spänningar länge så detta var mellan dem och fram provocerat
Min sambo är jätte ledsen över detta, han gör allt men nu står jag och han med att vi har ett hus ihop dit han inte är välkommen, vi älskar varandra och är förlovade och skulle ha gift oss men blev framflyttad pga covid19 och ingen av oss är beredd att släppa varandra.
Hans familj accepterar att jag kommer dit men min familj vill att all kontakt ska brytas och att jag ska släppa honom. Det vill inte jag och även om jag skulle göra det så står vi med ett hus ingen av oss har pengarna att köpa ur den andre och vi vill inte sälja heller.
Så både känslomässigt och praktiskt kaos.
Det som är tuffare just nu är att jag kan inte prata om honom hemma och kan inte prata med honom när jag inte är ensam i rummet . Detta är mannen i mitt liv och jag är beredd att göra allt likadant han för att rädda vår framtid men hur gör man det när ens familj tvingar mig att välja? Den som känner honom bäst är jag och han är en lugn person i vanliga fall, bryter inte mot lagen tvärtom har varit laglig i hela sitt liv och aldrig gjort nån illa innan. Han kan ha hetsigt humör men aldrig våldsam och mot mig är han aldrig otrevlig någonsin. Men han är ingen social människa, han är speciell och alla människor funkar inte med honom och min familj är också gnaska speciella människor. Hans familj o vänner accepterar mig men inte min sida. Jag har 2 personer i mitt liv jag kan prata om honom med.
Råd någon?
Någon som varit i nån liknande sits eller erfarenhet av att ens släkt inte accepterar den man älskar?
Jag känner mig så splittrad. Jag mår sämre psykiskt, sover inte och har ångest vela tiden och äter inte
(Är sjukskriven för psykisk ohälsa)
Så fort jag pratar med honom mår jag bättre för den lilla stunden sen kommer ångesten igen.
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag älskar min familj men de är svåra ibland likadant han. Men jag älskar dem båda, finns det nån chans att släkt kommer ändra sin åsikt? Eller finns det en lösning i detta kaos?
// desperat trasig tjej
Jag bor med min sambo tillsammans med min mamma och syskon i vårt hus vi bott i 3 år. Min sambo betyder allt för mig och familjen med. Min sambo har svårt att hantera sitt humör och går inte ihop med alla människor direkt. Han står i kö för utredning av Autism & ADHD. Jag älskar honom och gör allt för honom, det hände en grej där min sambo och min bror hamna i ett bråk som blev ett polisärende och var vapen inblandat. Båda har sina egna versioner, jag såg allt men var rätt chockad men jag minns de mesta men den enda version alla hör eller vill höra är min brors version
Jag har pratat mycket med min sambo om händelsen om vad som hände egentligen och vad de professionella säger så var detta nåt som troligtvis inte kommer hända igen
Min sambo har sökt vård efter detta med stöd av mig, Har kontaktat och bett om hjälp av professionella och bett om hjälp så snart som möjligt och gjort allt för att göra det rätta. Han har hållit sig borta trots att han lagligt har all rätt att komma hem men han har gjort det för familjens skull. Det ser inte min släkt heller att han bett om ursäkt och håller sig borta för att min bror bor här fortfarande
Men min sambo är inte välkommen längre av min familj. Förstår det absolut men nu har dem fått för sig att han är våldsam och att det kommer hända mig nått trots att detta som hände var perosnligt då de går inte ihop och det var triggat med spänningar länge så detta var mellan dem och fram provocerat
Min sambo är jätte ledsen över detta, han gör allt men nu står jag och han med att vi har ett hus ihop dit han inte är välkommen, vi älskar varandra och är förlovade och skulle ha gift oss men blev framflyttad pga covid19 och ingen av oss är beredd att släppa varandra.
Hans familj accepterar att jag kommer dit men min familj vill att all kontakt ska brytas och att jag ska släppa honom. Det vill inte jag och även om jag skulle göra det så står vi med ett hus ingen av oss har pengarna att köpa ur den andre och vi vill inte sälja heller.
Så både känslomässigt och praktiskt kaos.
Det som är tuffare just nu är att jag kan inte prata om honom hemma och kan inte prata med honom när jag inte är ensam i rummet . Detta är mannen i mitt liv och jag är beredd att göra allt likadant han för att rädda vår framtid men hur gör man det när ens familj tvingar mig att välja? Den som känner honom bäst är jag och han är en lugn person i vanliga fall, bryter inte mot lagen tvärtom har varit laglig i hela sitt liv och aldrig gjort nån illa innan. Han kan ha hetsigt humör men aldrig våldsam och mot mig är han aldrig otrevlig någonsin. Men han är ingen social människa, han är speciell och alla människor funkar inte med honom och min familj är också gnaska speciella människor. Hans familj o vänner accepterar mig men inte min sida. Jag har 2 personer i mitt liv jag kan prata om honom med.
Råd någon?
Någon som varit i nån liknande sits eller erfarenhet av att ens släkt inte accepterar den man älskar?
Jag känner mig så splittrad. Jag mår sämre psykiskt, sover inte och har ångest vela tiden och äter inte
(Är sjukskriven för psykisk ohälsa)
Så fort jag pratar med honom mår jag bättre för den lilla stunden sen kommer ångesten igen.
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag älskar min familj men de är svåra ibland likadant han. Men jag älskar dem båda, finns det nån chans att släkt kommer ändra sin åsikt? Eller finns det en lösning i detta kaos?
// desperat trasig tjej
