L
ladystar
Jag är här för lite hjälp och tips.
Historien är följande
Jag red regelbundet mellan åldern 8 till 18 år. Hade en egen ponny på slutet som inte alltid var lätt att ha och göra med, men jag var aldrig rädd. Av olika anledningar slutade jag rida regelbundet, det blev alltmer sällan. 34 år gammal började jag rida igen för att min dotter hittat till stallet. I början var det pirrigt men jag kom över det började tycka att jag hade lite kläm på ridningen igen och tyckte det var superkul. Men efter ett halvår har jag blivit rädd, mest rädd för att det ska bli oroligt i gruppen att hästarna ska bocka/sparka osv. också rädd för att hästen jag rider ska bli rädd och hoppa iväg. Efter varje ridlektion kan jag nästan inte förstå vad jag är så rädd för, händer något kan jag nog hantera det och inget blir ju bättre av att jag sitter och spänner mig. Jag vill fortsätta rida och tycker det är roligt(när jag inte är rädd).
Har någon tips om hur jag ska tänka och gå tillväga för att komma över detta?
tack på förhand
Historien är följande
Jag red regelbundet mellan åldern 8 till 18 år. Hade en egen ponny på slutet som inte alltid var lätt att ha och göra med, men jag var aldrig rädd. Av olika anledningar slutade jag rida regelbundet, det blev alltmer sällan. 34 år gammal började jag rida igen för att min dotter hittat till stallet. I början var det pirrigt men jag kom över det började tycka att jag hade lite kläm på ridningen igen och tyckte det var superkul. Men efter ett halvår har jag blivit rädd, mest rädd för att det ska bli oroligt i gruppen att hästarna ska bocka/sparka osv. också rädd för att hästen jag rider ska bli rädd och hoppa iväg. Efter varje ridlektion kan jag nästan inte förstå vad jag är så rädd för, händer något kan jag nog hantera det och inget blir ju bättre av att jag sitter och spänner mig. Jag vill fortsätta rida och tycker det är roligt(när jag inte är rädd).
Har någon tips om hur jag ska tänka och gå tillväga för att komma över detta?
tack på förhand