Sv: Rädd/osäker häst.
Det är ju så här att hästen är 16 år, och kanske inte blivit riden på 10 år skulle jag tro. Så jag har bara ridit ut på honom några gånger, så jag vet ju inte än vad han är rädd för. Men jag kan ju gissa mig till saker som är främmande för honom. Envis som sjutton är han, så att lägga volter funkar inte tyvärr.. Det är precis som det är en vägg framför honom när han blir rädd, går inte att gå igenom. Jag antar att det bara är att kämpa på, att inte ge upp helt enkelt -fast det en evighet att komma förbi ett par ponnier. .
Det är här man gör fel, när man köper sig en äldre häst. Det var just detta jag satt och gjorde när jag red ut på min häst när jag köpte henne som 17-åring. Jag gissade vad hon skulle vara rädd för. Förra ägaren sa ljusa stenar. Men ljusa stenar passerade vi för jämnan utan problem. Men däremot, den där presenningen, den där papperskorgen, den där tunnan, den där brevlådan och den där, den där, den där... Till sist fick jag knappt hästen att lämna stallplan utan sällskap och då fick jag inse att jag var tvungen att slappna av själv.
Jag började då om. Jag började leda min häst vid hand de vanligaste smårundorna, nynnade och "tittade med mjuka ögon". Jag spände mig inte vid brevlådan. Jag hoppade inte till och grep panikslaget i tygeln när det stod en cykel där det inte brukade stå en, eller om vi mötte en häst i skogen. När jag kände att vi kunde gå längre och längre turer och hon även var avslappad när jag red ut med sällskap började jag rida småturerna ensam.
Man måste ha tålamod och räkna med att det tar tid. Strulade det vid en postlåda eller hage, ja. Då hoppade jag av och ledde henne förbi. Jag gjorde ingen större affär utan försökte kravla mig upp så fort som möjligt efter problemet. Och fortsatte så.
Jag sitter än idag, sjunger för, pratar med och smeker min häst på manken. Något som jag märker verkligen gör henne avslappad än idag när vi sysslar med något och jag har olika ton beroende på om det är rätt eller fel... Lugnande och berömmande ton, mörkt och långsamt.. "fel uppförande"-ton, först en morrning och om inte det åthörs kort och skarp ton - nej!, med omedelbar berömmande ton, eftergift och smekning, när hästen tar rättning.
