Rädd för min valp

[Springer]

"Lugn inne, vild ute" har vi sedan fortsatt med. Det tycker jag är skönt, inte minst för att det dessutom gör det enkelt vid ensamhetsträning osv

Min tanke också. Skönt att om man absolut måste ta med hunden på en tillställning kunna ha hunden liggande på ett ställe och inte fjanta runt bland inte alltid så roade övriga gäster.

 

[Roheryn]

Tack för ditt svar. Jag blir så himla tacksam för att ni tar er tid.

När jag läst på om vad som liknar hennes beteende så tog jag till mig att inte leka med henne genom kamp/drag eller på minsta vis så hon skulle förknippa oss med leksak hon kan kampa med eller bita i. Leka/bita skulle hon göra själv utan vår medverkan. Nu när jag läser vad du skriver så känns det ju oerhört dumt av mig. Väldigt fint beskrivet att hon vill ha vårt engagemang, det slog an i mig. Det har hon inte fått i lek. Vi har inte vågat förvärra. Tack snälla.

Jag tror väldigt mycket på det @Red_Chili säger - att det är viktigt för valpen att hitta ett sätt att både få uppmärksamhet från er och att få utlopp för sin leklust på ett "godkänt" sätt, dvs ett sätt som varken har sönder alla era kläder eller ger er sår och blåmärken! Med det sagt så ÄR en del valpar pirayor och kan absolut bli trevliga hundar ändå!

 

[Efwa]

Det bästa hittills jag upplevt är att skrika till som om det gjorde ont, på hundvis. Alltså som om en hund skriker till när det gör ont. Ett kort skrik. Det brukar vara extremt effektivt och en hund bör/ska direkt sluta då.
Om de inte gör det, vilket händer när de är lite uppspelta eller stressade så tycker jag att man kan få bli bestämd.

Vi hade en schäfer på kurs en gång som tyckte det var extremt roligt att nypa ägarna HÅRT på insidan av låren högt upp i lek....tyckte den. Den var nog 2 år och de hade försökt allt. Inget fungerade.
Jag bad dem att skrika till som en hund i smärta när han gjorde det. Minen på hunden var fantastisk. Han slutade omedelbart och satte sig på rumpan och glodde.
Han trodde att det hela var en lek som alla tyckte var kul och att personerna klarade av mer hårdhänt lek än vad de egentligen gjorde. Han testade igen och samma sak hände.
De kunde sedan leka med hunden utan att riskera blodvite på de känsligaste delarna.

 

[Amaranthe]

Jag haft två sådana valpar (BC båda två) som varit alldeles extra vidriga med bitandet. Mycket, ofta, gärna och framför allt HÅRT.
Det har helt enkelt blivit så att jag till slut blivit rätt bra förbannad, tycker att även de värsta valparna blir lite spaka om man blir rätt arg röstmässigt o med kroppsspråk (att skrika som om det gör ont, putta undan etc har ju bara gjort dem mer taggade däremot).
Vissa gånger funkar det ju bra med avledning tycker jag, men de valparna har även fått stunder där de varit totalt ointresserade av diverse leksaker utan målet har varit att få en person att få så mycket blåmärken och sår som möjligt.

Gillar heller inte att stänga undan för mycket då jag tycker kontakten/hänget/umgänget är en väldigt stor del av valpens uppväxt och med barn i huset som valpen gärna sliter sönder så blir det lätt undanstängning i tid och otid, så jag har hellre valt att ta den striden ett par gånger faktiskt. Och givetvis stängt undan stundtals också, avlett, gett ben etc. Men några gränser tycker jag att jag vill ha även för en valp när det gäller att rycka håret av mitt barn.

 

[__sofia__]

Jag har bara haft en hund sedan valp, och hon var inte särskilt problematisk - men vi var också ute väldigt mycket (sommartid, med mycket tid som spenderades ute i trädgården, dvs mycket möjlighet för valpen att röra på sig, leka med de andra hundarna, aktivera hjärnan på olika sätt) och lekte mycket med olika leksaker (hon lärde sig snabbt att älska dragkamp med olika leksaker). Och jag har två äldre hundar som hjälpte till att uppfostra henne, där den ena hunden ställde upp som tuggleksak/lekkompis till valpen.

Men utöver att leka med leksaker, så valpen vet att det är okej att bita i vissa saker och får möjlighet att ha kul etc. (och så att man får in en kul belöningsmetod för senare träning), så rekommenderar jag också höga skrik om något gör ont, som Efwa skrev, som liknar hur hundarna låter om de gjort sig illa. Skriker jag till på "det gör ont" sättet, så slutar leken direkt oavsett vilken av de tre hundarna det är, och de beter sig på liknande sätt som om det varit en av de andra hundarna (dvs går fram försiktigt och kollar hur det är).

 

[Migo]

Det bästa hittills jag upplevt är att skrika till som om det gjorde ont, på hundvis. Alltså som om en hund skriker till när det gör ont. Ett kort skrik. Det brukar vara extremt effektivt och en hund bör/ska direkt sluta då.
Om de inte gör det, vilket händer när de är lite uppspelta eller stressade så tycker jag att man kan få bli bestämd.

Vi hade en schäfer på kurs en gång som tyckte det var extremt roligt att nypa ägarna HÅRT på insidan av låren högt upp i lek....tyckte den. Den var nog 2 år och de hade försökt allt. Inget fungerade.
Jag bad dem att skrika till som en hund i smärta när han gjorde det. Minen på hunden var fantastisk. Han slutade omedelbart och satte sig på rumpan och glodde.
Han trodde att det hela var en lek som alla tyckte var kul och att personerna klarade av mer hårdhänt lek än vad de egentligen gjorde. Han testade igen och samma sak hände.
De kunde sedan leka med hunden utan att riskera blodvite på de känsligaste delarna.

De allra flesta valparna jag haft har svarat bra på det, men några går igång på det istället.

 

[Grazing]

Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på ett par dagar och säger alltid till när hon vill ut. Den perfekta lilla valpen så långt. Dag två hemma hos oss började hon bitas rejält, i händer, armar, ben och fötter. Ett par tillfällen även olyckligt i läpp/näsa.

Vi har testat oss fram men främst använt godis för att avleda. De gånger vi starkt markerat eldar det på henne och det blir ohållbart. Mina båda barn i yngre tonåren älskar henne, men är rädda för henne. Jag som spenderar dagarna med henne har sår och blåmärken som inte längre går att räkna. Vi kan endast ha tröjor, byxor, ytterkläder som redan är trasiga. Allt går sönder då hon hänger sig i ärmar och i byxben.

Vi har haft två hundar tidigare och ytterligare tre i min uppväxt. Ingen av dem högg mot oss så det blev blodvite. De här små attackerna kan räknas till 10-20 per dag och utlösas av att vi bara rör oss i hemmet. Vi vågar inte ha besök av vänner eller familj. Det blev inte som vi tänkt oss. Aldrig har jag känt mig så oerhört misslyckad och ledsen och ångestfylld. Vad hade ni gjort i vår situation?

Min förra hund var sådan, han använda munnen till allt och hade den konstant öppen så hans tänder nuddade oss hela tiden. Vi såg inte kloka ut någon av oss, sår och blåmärken och allt. Han bet och drog oss dessutom i håret på morgonen när han ville vi skulle gå upp. Fruktansvärd valp ärligt talat.

Men det la sig, det blev snabbt bättre när han blev lite äldre. Det bästa som fungerade var att ignorera då allting annat bara peppade honom ännu mera och han tyckte att allt var skitkul. Men det var jättesvårt och tog enormt med energi, men sen blev han världens goaste vovve. Det var bara valptiden som var fruktansvärd.

Den första hunden min familj köpte när jag växte upp var också en liten krokodil, hon högg och bet oss i fötterna hela hela tiden och jag var livrädd och gick runt på stolar och försökte hålla mig ovan mark där hon inte kom åt. Vissa valpar är sådana helt enkelt, det är en jobbig tid.

 

[cewe]

Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på ett par dagar och säger alltid till när hon vill ut. Den perfekta lilla valpen så långt. Dag två hemma hos oss började hon bitas rejält, i händer, armar, ben och fötter. Ett par tillfällen även olyckligt i läpp/näsa.

Vi har testat oss fram men främst använt godis för att avleda. De gånger vi starkt markerat eldar det på henne och det blir ohållbart. Mina båda barn i yngre tonåren älskar henne, men är rädda för henne. Jag som spenderar dagarna med henne har sår och blåmärken som inte längre går att räkna. Vi kan endast ha tröjor, byxor, ytterkläder som redan är trasiga. Allt går sönder då hon hänger sig i ärmar och i byxben.

Vi har haft två hundar tidigare och ytterligare tre i min uppväxt. Ingen av dem högg mot oss så det blev blodvite. De här små attackerna kan räknas till 10-20 per dag och utlösas av att vi bara rör oss i hemmet. Vi vågar inte ha besök av vänner eller familj. Det blev inte som vi tänkt oss. Aldrig har jag känt mig så oerhört misslyckad och ledsen och ångestfylld. Vad hade ni gjort i vår situation?

Har en blandning pudel/aussi. Vi hade ett helvete när han var valp. Tror inte jag hade ett par byxor utan hål i. När han blev större så var det armarna han tog tag i. Men det gick över så småningom.
Men som sagt vet inte hur många jackor och koppel han bet sönder första åren.

Det är en smart, intelligent, tuff och egensinnig vakt- och vallhund.

 

[Hellhound]

Min labbe var mer krokodil än hund i den åldern + en bra bit in i unghundsåldern och taggar dessutom till ännu mer av pip, skrik eller att man överhuvudtaget gör något ljud. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, typ. Jag har fått min beskärda del av både rispor och blåmärken innan jag lyckades lista ut vad som funkade.

Här är vad jag har gjort, i stora drag.

- Etablera tydliga regler kring hur man leker. Om en tand kommer i kontakt med mig så är leken slut, punkt. Om han lyckas att vara stilla en liten stund och inte stöka så kan vi fortsätta. Gör man detta konsekvent så brukar flesta hundar förstå att om man vill leka så måste man hålla käftarna i styr.

- Ha någonstans där det går att stänga undan hunden, han kan se och höra mig men inte komma åt mig. Har absolut använts som time out ibland, det är inte skadligt så länge man gör det på rätt sätt. Liten stund tills hunden har varvat ner och så får den komma ut igen.

- Bestämda sovtider. En del valpar blir rent helvetiska när de är övertrötta men har inte vett att själva gå och lägga sig, så då får man hjälpa till och natta dem. Min fick vara i valphage med något att tugga på, det blev ungefär som att stoppa napp i munnen på en människobebis och han somnade fort.

- Massor av tuggben och bitvänliga leksaker, överallt i hemmet. Helst ska det alltid finnas något inom räckhåll att avleda med, endera genom ett "nej, bit i den här istället" eller genom att ni leker något som inte är kamplek. Jag kunde t ex kasta iväg saker så att det blev jakt och apportering istället för bitande och brottningsmatch.

- Andas och ge det tid! Mycket av bitandet är garanterat valpfasoner och kommer försvinna allt eftersom valpen växer. När de är sådär små blir de lätt överstimulerade, och beroende på ras och individ kan även ett vanligt familjeliv vara mycket att hantera.

Idag så är krokodil-valpen snart 20 månader och är en helt normal snäll hund som inte biter på varken mig eller någon annan. Lugn inne och full fart ute. Kan ibland bli lite munnig när hans känslor är för stora men det tänker jag är något som kommer växa bort i takt med att han mognar mentalt.

 

[Pilot]

Här är en till vars valp var en krokodil!
Hon tyckte om att hänga sig i mitt hår och siktade på näsan om hon var nära nog.
Mina hundar får sova i sängen men det blev hage för henne första månaderna för att få lugn.

Du har fått råd redan så skippar det, men det blir hundar av krokodiler också så småningom.


Okej ett tips då, trix är ett trevligt sätt att göra saker ihop som oftast inte involverar tänder. Att ta godis från marken eller från en skål så slipper man att fingrarna blir successivt kortare.
Eller ha handskar på och var konsekvent med hur man tar godis (finns en del filmer på youtube).

 

[Tonto]

Här är en till vars valp var en krokodil!
Hon tyckte om att hänga sig i mitt hår och siktade på näsan om hon var nära nog.
Mina hundar får sova i sängen men det blev hage för henne första månaderna för att få lugn.

Du har fått råd redan så skippar det, men det blir hundar av krokodiler också så småningom.


Okej ett tips då, trix är ett trevligt sätt att göra saker ihop som oftast inte involverar tänder. Att ta godis från marken eller från en skål så slipper man att fingrarna blir successivt kortare.
Eller ha handskar på och var konsekvent med hur man tar godis (finns en del filmer på youtube).

Bog gick inte att gosa med förens han var typ 7 månader, han sover fortfarande i hage dock. Värsta valpen jag varit med om när det gäller bitandet.

 

[Nobody]

Har inte läst allt så det kanske redan har sagts ;
Det är inte så konstigt att en valp/ unghund i en intensiv period tas från sin (förhoppningsvis) uppfostrande mamma och sina (kanske) uppfostrande och lekande kullsyskon med stoj och lek dygnets alla vakna timmar till att vara ensam med nya människor som inte alls beter sig på samma vis .
Håller med om "aktiv ute/ passiv inne" och hjälpa hunden att förstå tillåtna sätt att kommunicera.

 

[Guldaskig]

Vår hund var korsning mellan krokodil och piraya när hon var valp. Allas byxor var trasiga och barnen kunde knappt gå över gräsmattan utan att hon kom och högg dem i vaderna Hon lugnade ner sig sen och är världens mysigaste nu

 

[prinsessfeminist]

Det är ju precis sånt här vi uppfödare finns till för, hade du varit min valpköpare hade jag blivit ledsen för att du inte har större förtroende för både mig o mitt kunnande .
Och valpar har nästan alltid mask, trots att dom flesta av oss maskar både mamman o valparna 3-4 ggr innan lev, jag ber alla mina köpare maska av igen innan nästa vacc.

Oj, avmaskar man så mycket? Det kände jag inte till.

 

[Grazing]

Oj, avmaskar man så mycket? Det kände jag inte till.

Min valp maskades av 2 gånger av uppfödaren och sen maskade jag en tredje gång hemma när han var 12 veckor..trodde det var det normala.

 

[Gnist]

Min valp maskades av 2 gånger av uppfödaren och sen maskade jag en tredje gång hemma när han var 12 veckor..trodde det var det normala.

Så maskar jag av mina och jag har i princip aldrig haft mask hos valpar.

Är tiken avmaskad innan valpning och juvren torkas av efter rastning, så är det rätt ovanligt med mask hos valpar.

Därmed inte sagt att mask hos valpar är ovanligt heller, eller tyder på att något är "fel" i miljön.

 

[prinsessfeminist]

Min valp maskades av 2 gånger av uppfödaren och sen maskade jag en tredje gång hemma när han var 12 veckor..trodde det var det normala.

Fast @dobbis sade tre, fyra gånger ovan leverans.
Jag trodde det var vanligast att uppfödaren avmaskade en gång.

 

[Grazing]

Fast @dobbis sade tre, fyra gånger ovan leverans.
Jag trodde det var vanligast att uppfödaren avmaskade en gång.

Huruvida uppfödaren maskar en eller två beror nog på när man hämtar hem valpen. Min uppfödare lämnade valpar vid 12 veckors ålder och därför så maskade hon dom två gånger och den tredje blev hemma hos köparen då.

 

[Gnist]

Huruvida uppfödaren maskar en eller två beror nog på när man hämtar hem valpen.

Mest beror det på olika rutiner, när valparna avmaskas första gången.

 

[prinsessfeminist]

Mest beror det på olika rutiner, när valparna avmaskas första gången.

Vad är brukligt? (Förlåt min okunnighet)