Provridit

Idag har jag varit iväg och provridit en häst som behöver medryttare, en 6-årig frieser. Provridningen gick bra. Hon var lika sympatisk och snäll som hon var vacker, men det var i alla fall bra att ägaren började rida, eftersom hon av någon anledning var lite spänd i början. Det brukar hon annars inte vara, enligt ägaren, men det släppte i alla fall efter en stund och då var det dags för mig att sitta upp.

Det är alltid lite nervöst vid provridningar. Tänk om jag inte kan rida? Tänk om hästen hittar på något tok? Tänk om ägaren tycker att jag är totalt kass? Det har förvisso aldrig hänt mig att en provridning gått åt skogen, men det vet man ju aldrig i förväg. Den här hästen var snäll och kändes okomplicerad, men traven var betydligt större än jag är van vid. Det vänjer man sig nog vid men skulle hon dra en repa bocksprång skulle jag nog sitta väldigt löst, eller mer troligt skulle jag få käka grus.

Just nu är hon inte i full kondition utan är under igångsättning efter fånganfall tidigare i år.

Vi kom överens om att jag skulle rida den 2 dagar i veckan och sedan utvärdera efter en månad. Hon är ju trots allt bara 6 år, inte så mycket utbildad och jag har ingen unghästvana. Enligt ägaren kan hon visst testa nya ryttare. Det hade hänt en gång tidigare, men ägaren trodde det berodde på att häst och medryttare inte passade för varann den gången. Vi får se om jag också blir testad av hästen.