Så var jag alltså tillbaks på min gamla ridskola igen. Det kändes riktigt roligt!
Sedan jag bokade provlektionen så hade hoppschemat ändrats, och det innebar att det hade blivit hoppning den här gången. Snällt nog fick jag rida med ändå. Men det innebär att jag kommer få vänta längre på besked om jag får rida kvar eller inte. Ridläraren ville se mig rida dressyr, och helst på flera olika hästar, för att avgöra om jag skulle passa in i gruppen. Nu måste jag alltså se till att prestera ordentligt nästa gång...
...Eller så får jag väl börja på nån annan ridskola – igen.
Jag blev både förvånad och lite glad när jag såg vilken häst jag skulle rida. Det var fem år sedan sist jag satt på lilla Bukett, och jag mindes henne som knepig men snäll. Hon är ganska liten och tunn, och dessutom har hon ingen framdel. Eller jo, det är väl klart att hon har, men den är tunn. Så pass tunn att hon t.o.m. går med svanskappa på sadeln. Glad blev jag för att jag hade varit lite nervös för att jag skulle få rida en helt okänd häst såhär på hoppningen, men det slapp jag ju då.
Det var så himla trevligt att göra iordning henne! Man öppnar boxdörren, går in till hästen, hälsar, kliar och klappar, borstar och pysslar. Hästen står stilla, det är en lugn och avslappnad stämning i boxen. Inget bråk, inget slagsmål. Gud så underbart! (med tanke på hur hästarna var på förra ridskolan...)
Ridmässigt gick det inte särskilt bra alls. Jag rider nog inte särskilt bra längre, men konstigt nog känner jag mig inte särskilt störd över det faktiskt. Bukett är lite konstig. Jag vet inte om det är att hon är stoig, eller om hon pratar med älvor eller nåt... :-) Ibland gick det ganska bra, ibland gick hon inte fram alls. Ena stunden travade vi ganska trevligt på en volt, nästa stund gick hon plötsligt emot alla mina hjälper och skulle bara tvärvända, sen travade vi trevligt på volten igen. Och jag uppfattar henne inte som arg eller irriterad, hon bara får en helt annan idé helt plötsligt.
Och särskilt framåt är hon inte, snarare tvärtom. Men jag fick inte heller någon jättebra respons på min drivning, så jag fattade inte riktigt var hon hade knapparna. Vi travade över bommar i en serpentin, och några gånger gick det jättelångsamt, några gånger gick hon fint, sen tvärnitade hon bara mitt i bomserien en gång helt oförberett. :-D Inte sur, bara tvärnit. Älvorna sa väl åt henne att stanna. :-D
Sen skulle vi hoppa. Det var en rolig övning, lite lätt markarbete/hoppning med att hoppa två kryss i en åtta. Och eftersom hon inte svarade framåt för mina hjälper var jag osäker på om hon skulle hoppa, men det gjorde hon faktiskt riktigt trevligt och stabilt. Förutom ett språng. Plötsligt sa älvorna åt henne att hon inte skulle hoppa. Så hon tvärnitade, och sedan var det lögn att få över henne över hindret. Läraren la ner bommarna på marken, men älvorna sa till Bukett att hon inte skulle över, så hon gick bara inte över. :-D Tillslut tog ridläraren tag i tränset och DROG hästen över bommen, då blev hon jättestirrig och galopperade iväg med en himla rulle. I ett halvt varv. Sen hade älvorna slutat prata, för nästa gång vi red an mot hindret så hoppade hon jätteglatt och utan minsta problem: ”vaddå, det här var väl inget, det var ju roligt”.
Knäpp häst! :-D Jag störde mig inte så mycket över det utan satt mest och åkte med, ganska förnöjd faktiskt. Det kändes bara så roligt att vara tillbaks. Och jag tror att jag har lyckats styra om mina tankar en del i och med att jag försöker se ridningen som motion istället för prestation. Hoppas att jag kan hålla det så!
Sedan jag bokade provlektionen så hade hoppschemat ändrats, och det innebar att det hade blivit hoppning den här gången. Snällt nog fick jag rida med ändå. Men det innebär att jag kommer få vänta längre på besked om jag får rida kvar eller inte. Ridläraren ville se mig rida dressyr, och helst på flera olika hästar, för att avgöra om jag skulle passa in i gruppen. Nu måste jag alltså se till att prestera ordentligt nästa gång...
Jag blev både förvånad och lite glad när jag såg vilken häst jag skulle rida. Det var fem år sedan sist jag satt på lilla Bukett, och jag mindes henne som knepig men snäll. Hon är ganska liten och tunn, och dessutom har hon ingen framdel. Eller jo, det är väl klart att hon har, men den är tunn. Så pass tunn att hon t.o.m. går med svanskappa på sadeln. Glad blev jag för att jag hade varit lite nervös för att jag skulle få rida en helt okänd häst såhär på hoppningen, men det slapp jag ju då.
Det var så himla trevligt att göra iordning henne! Man öppnar boxdörren, går in till hästen, hälsar, kliar och klappar, borstar och pysslar. Hästen står stilla, det är en lugn och avslappnad stämning i boxen. Inget bråk, inget slagsmål. Gud så underbart! (med tanke på hur hästarna var på förra ridskolan...)
Ridmässigt gick det inte särskilt bra alls. Jag rider nog inte särskilt bra längre, men konstigt nog känner jag mig inte särskilt störd över det faktiskt. Bukett är lite konstig. Jag vet inte om det är att hon är stoig, eller om hon pratar med älvor eller nåt... :-) Ibland gick det ganska bra, ibland gick hon inte fram alls. Ena stunden travade vi ganska trevligt på en volt, nästa stund gick hon plötsligt emot alla mina hjälper och skulle bara tvärvända, sen travade vi trevligt på volten igen. Och jag uppfattar henne inte som arg eller irriterad, hon bara får en helt annan idé helt plötsligt.
Och särskilt framåt är hon inte, snarare tvärtom. Men jag fick inte heller någon jättebra respons på min drivning, så jag fattade inte riktigt var hon hade knapparna. Vi travade över bommar i en serpentin, och några gånger gick det jättelångsamt, några gånger gick hon fint, sen tvärnitade hon bara mitt i bomserien en gång helt oförberett. :-D Inte sur, bara tvärnit. Älvorna sa väl åt henne att stanna. :-D
Sen skulle vi hoppa. Det var en rolig övning, lite lätt markarbete/hoppning med att hoppa två kryss i en åtta. Och eftersom hon inte svarade framåt för mina hjälper var jag osäker på om hon skulle hoppa, men det gjorde hon faktiskt riktigt trevligt och stabilt. Förutom ett språng. Plötsligt sa älvorna åt henne att hon inte skulle hoppa. Så hon tvärnitade, och sedan var det lögn att få över henne över hindret. Läraren la ner bommarna på marken, men älvorna sa till Bukett att hon inte skulle över, så hon gick bara inte över. :-D Tillslut tog ridläraren tag i tränset och DROG hästen över bommen, då blev hon jättestirrig och galopperade iväg med en himla rulle. I ett halvt varv. Sen hade älvorna slutat prata, för nästa gång vi red an mot hindret så hoppade hon jätteglatt och utan minsta problem: ”vaddå, det här var väl inget, det var ju roligt”.
Knäpp häst! :-D Jag störde mig inte så mycket över det utan satt mest och åkte med, ganska förnöjd faktiskt. Det kändes bara så roligt att vara tillbaks. Och jag tror att jag har lyckats styra om mina tankar en del i och med att jag försöker se ridningen som motion istället för prestation. Hoppas att jag kan hålla det så!
