Jag kan ju berätta hur jag gjorde. Jag begåvades med Sveriges mest självständiga kräk.. förlåt snuttefölis
Hon hade övht ingen lust ALLS av att följa mamma. Det fanns ju en hel värld därute att undersöka och morsan fick väl klara sig själv.
Detta var alltså redan från andra dagen. Fölis knatade runt på byn och överallt utom dit där mamma gick. mamma skrek, snurrade och sprang och fölis tyckte 'jaja morsan, jag kommer...SEN.. Jag ska bara..." *s*
Jag provade det mesta, jag SPRANG (inte rek för dig) iväg med stoet, då brukar även den mests jälvsäkra fölis få fart på benen. Icke. Resultatet blev att jag fick stänga in det hysteriska stoet i boxen och gå till grannen och hämta en helt oberörd fölis.
Ovanpå detta skulle kräk.. jag menar snuttefölis inte gå dit man ville sen heller. det finns en hel del humoristika anteckningar från den tiden
Bland annat den gången hon inte skulle gå in i stallet och jag efter 20 minuters försäkande med allt möjligt LYFTE in henne i stallet. Eller den gången hon växt fast och sen plötsligt bestämde sig för att GALOPPERA iväg framåt och byn kunde studera en liten röd fölis som i full fart galopperade, med en matte i andra änden på ett grimskaft, sprintandes det fortaste hon kunde så tofflorna flög och ropandes "Duuuuktig fölis! Rätt så! Duuuktig tjej". det var nog därnågonstans misstankarna om att min mentala status inte riktigt var som den skulle övergick till vetskap
I alla fall så blev ju lilla kräket/snuttefölisen ledbar tillslut. Det var liksom bara kämpa på. Och jag tog ett LÅNGT grimskaft. Knäppte det i grimman, såg till att det var några decimeter slack, la sen grimskaftet i en loop runt bakdelen. Med högerhanden höll jag ihop det uppe vid manken, och med vänsterhanden höll jag i den slaka delen vid grimman. Så var det 'bara' att lägga tryck med repet runt bakdelen med ena handen och styra huvudet med den andra. Så jäkla bara var det inte alla gånger och jag var blöt av svett vissa dagar, och andra for hon som skjuten ur en kanon och då är det bara att för allt i världen inte sträcka grimskaftet och berömma.
I alla fall, efter ungefär en månad så var damen i princip (hon kunde få bensinstopp ibland men efter lite funderande började hon knata igen) fullt ledbar och jag hade henne i ena handen och stoet i den andra. När hon var två månader så tog jag in och ut TRE hästar samtidigt. Valacken i vänsterhanden, stoet till höger om mig och fölet på utsidan av stoet. Bägge de i högerhanden. Jag har en rätt härlig bild på det (som tyvärr inte finns på datorn).
Så jag tror att när ni vält fått den lille ledbar så finns det inget större behov av det där med longergjord?
Men i början bör man vara (minst) två, en har stoet och den andra/de andra två fölet. Nu var ju min exceptionellt envis, oftast så brukar de fatta principen rätt fort om man börjar utnyttja den tid de följer mamman till att träna =)
