Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
om ni orkar läsa vill jag gärna dela med mig av min berätelse..
jag var tolv år och skulle få min första häst. vi åkte för att titta på en " lovande tävlingsponny". När vi kom fram till stället såg vi en skitig gård med två MAGRA hästar i. det var stoet jag skulle kolla på, som då var fyra år och hennes mamma. Hon var uppdragen i buken, jättesmal och hovarna såg förskräckliga ut. mamman var ännu värre. nåväl, väl där skulle jag provrida. kändes grymt att lägga sadel på ryggraden som stack upp, men vi ville ändå kolla hurdan hon var. det första hon gjorde var att bocka av mig, vilket inte var så konstig, hon var nog inte så van att bli riden, och det gjorde säkert ont.
jag tänkte att hon kanske var lite trevligare att hantera, så medan mina föräldrar pratade med ägaren satte jag mig inne hos den faktiskt väldigt vackra hästen om man bortser från alla skavanker. hon tittiade mig djupt in i ögonen och jag kände att vi hörde ihop. sedan högg hon mig i kinden, jag fick ett blodig sår.
Den hästen köpte vi, dels för att det faktiskt kändes som att hon hade något speciellt, det var något med hennes blick. dels för att det var så synd om henne.
veterinären konstaterade att hon var väldig mager och förmidligen var en hosthäst. han sa att vi nog tagit oss vatten över huvudet.
safir fick bara stå och äta upp sig i ett halvår, i början fick vi ställa in två stora hinkar vatten hos henne eftersom hon var så törstig.
hur som hellst, efer ånga om och men blev hon en väldigt fin häst. vart vi än var drog hon uppmärksamheten till sig, hon hade en enorm utsrålning, ett steg och en hoppeknik som många andra önskade att sina hästar hade. och framförallt så gjorde hon allt för mig, då jag hade blivit den enda hon litade på, förmodligen hade hon blivit illa behandlad tidigare.
när vi tävlade kom folk fram och ville köpa henne, men jag ville såklart ha lvar min häst, vi hade blivit så samspelta att det räckte att jag tänkte vad vi skulle göra så utförde hon det.
vart jag än gick följde hon efter, vi badade i sjön tillsammans, lekte i hagen och kliade varandra, hon älskade att pilla mig i håret..
en dag började hon sanna på hinde vilket hon ALDRIG gjort förut. många sa att det var pga att vi precis gått ut efter vintersäsong eller pga att hon brunstade. men jag visste att något var fel.
vi kollade upp hene, men man kunde inte hitta något fel. hon blev knappt märkbart hal, men fortfarande hittade man inget fel. hon fick en allmän behandling, men blev bara sämre. hon började även må mycket psykiskt dåligt, då hon inte trivdes med att bara gå, utan ville bli riden. efter ca ett års vila och behandling utan positivt resultat beslutade vet att det var dags att sätta slut på hennes lidande då hon även började få väldigt öm i ryggen. vi og beslutet att ta bor henne, vilket var ett väldigt svårt beslut. med hon blev utdömd.
en dag kom en kvinna och sa att hon skulle kolla på vår häst. onödigt tyckte vi, för hon var redan utdömd. hon skulle iaf kolla och sa att det inte var något fel på hästen.. för hon var minsann ridlärare och equiterapeft, så hon kunde sin sak, vilket våra veterinärer tydligen inte kunde. efersom kvinnan var från vårt försäkringsbolag fick vi inte ta bort hästen efersom de ansåg att vi bara var ute efter pengarna. de ville köpa henne och låta henne vila upp sig i stora gröna hagar och sedan sälja henne vidare. vilket vi vägrade. Safir ville ju så gärna bli riden att hon inte visade hur ont hon hade, så vi hade lät kunnat sälja henne som ridhäst, men det var inte rätt mot hästen eftersom hon bara fick mer och mer ont i ryggen.
tillslu gick försäkringsbolagen med på att vi fick ta bort henne om vi röntgade hela vägen. så hon, som redan hade ont fick stå i en transport i flera timmar. de skulle kolla hela hästen, men redan efter att ha upptäckt sju fel i ryggen, hennes kotpelare var ojämna, så sa de att de måste ta bort henne på plats.
Queen Safir blev tio år, och hade under den tiden fått två underbara föl.
jag glömmer aldrig henne, och trots att det var et år sedan hon gick bort har jag inte kommit över det, jag kommer aldrig att räffa en sådan häst igen..
