Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Vet inte om jag skall kalla det projekt eller kärleksaffär.
Hittade min första häst på annons, en korsning havlblod/arab 3 år gammal.
Endast inriden. Veterinär besiktigade och hästen var halt på tre ben, riktigt halt och med pålagringar i båda kotorna fram. Veterinären avråde från köp.
Jag köpte för slaktpengar och behandlade och lät honom vila i ett år.
Han blev 16 år gammal, behandlades en gång till som 15 åring och då utan resultat. Så sista året fick han gå och skrota tillsammans med min unghäst.
Mycket kan läka ut ifall man har tid att vänta och behandla. Sommaren när han var 16 så blev han dock gammal, han följde inte med flocken i deras tempo utan kom lunkandes låååååångt efter. Tog beslutet att ta bort honom innan vi stallade in de andra. Så den 28 augusti 1998 åkte han till Trappaland.
/B
Vet inte om jag skall kalla det projekt eller kärleksaffär.
Hittade min första häst på annons, en korsning havlblod/arab 3 år gammal.
Endast inriden. Veterinär besiktigade och hästen var halt på tre ben, riktigt halt och med pålagringar i båda kotorna fram. Veterinären avråde från köp.
Jag köpte för slaktpengar och behandlade och lät honom vila i ett år.
Han blev 16 år gammal, behandlades en gång till som 15 åring och då utan resultat. Så sista året fick han gå och skrota tillsammans med min unghäst.
Mycket kan läka ut ifall man har tid att vänta och behandla. Sommaren när han var 16 så blev han dock gammal, han följde inte med flocken i deras tempo utan kom lunkandes låååååångt efter. Tog beslutet att ta bort honom innan vi stallade in de andra. Så den 28 augusti 1998 åkte han till Trappaland.
/B
Tussilago
Trådstartare
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Vilken härlig historia! Vad är slaktpengar? 5000?
jag överväger att köpa en häst med kotledsinfl på 4 ben. Felverkad i en hov där allt troligen började, felriden, o hastigt igångsatt efter 1,5 års vila då ägaren vart dålig. Från endast hage till ridning de allra flesta dagarna i veckan utan krav på samling.. frågan är ju, blir hästen bra? Håller den?
Kunde du under hans friska tid använda honom fullt ut?
Vilken härlig historia! Vad är slaktpengar? 5000?jag överväger att köpa en häst med kotledsinfl på 4 ben. Felverkad i en hov där allt troligen började, felriden, o hastigt igångsatt efter 1,5 års vila då ägaren vart dålig. Från endast hage till ridning de allra flesta dagarna i veckan utan krav på samling.. frågan är ju, blir hästen bra? Håller den?
Kunde du under hans friska tid använda honom fullt ut?
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Mitt projekt visade sig vara min once-in-a-lifetime-häst
Ohanterad 4-årig halvblodsvalack med dålig stamtavla. En bekant hade hans 1 år äldre helbror, och det var en häst jag verkligen INTE gillade (varken typ eller temperament, och dessutom en riktig avkastare). Fick veta att 4-åringen skulle säljas, och eftersom han stod bara 12km hemifrån och var billig så bestämde vi oss för att iaf åka och titta. Det vi fick se var en häst i megalång vinterpäls (inte borstad på en vecka vad det såg ut som), uppspärrade ögon för allt som rörde sig och som gick i en hage med lera upp till knäna. Trots det var det enda jag (och mamma) kunde se hans otroligt fina ben (har nog inte sett någon mer rättställd häst) och gång . Beslutade oss för att ta hem honom på prov efter att ägaren hade gett oss möjlighet till 3 månaders prövotid samt ersättning för nedlagt jobb ifall vi inte skulle vilja köpa honom. Fick hem honom bara 2 dagar senare, och när han gick ur transporten var han så pleggad att han knappt kunde stå på benen, han vinglade som en skadeskjuten huggorm på väg in i stallet.
Första veckan slet vi vårt hår varje dag... var det inte ett grässtrå som rörde sig som fick honom att gå i luften så var det något annat. Lyfta fötterna visste han knappt hur man gjorde alls.
Nåja.. Galen som jag är så bestämde jag mig för att "det här SKA gå!", och efter 3 veckor red jag på honom (han hade varken haft sadel eller träns på sig innan), och det var en helt annan häst. Lugn, harmonisk och förtroendefull (även om han fortfarande hade lätt för att gå på tårna när något inte var precis som han var van vid). Skulle bara ha honom för att rida in och sälja (för att tjäna en hacka) men hade honom kvar i 7 år. Den hästen hade gångarter som inte var av denna världen, hoppkapacitet som hade räckt hur långt som helst (men inte nerver till de högre klasserna) och ett hjärta av renaste, renaste GULD!!!! Han hade verkligen gått genom eld och vatten för mig om det hade varit nödvändigt. Lite svårriden vid hoppning, men annars totalt okomplicerad.
Sålde honom endast pga att jag skadade min axel vid ett fall, och han efter det blev för stark i hoppningen för mig. Har ångrat den försäljningen många gånger...
Mitt projekt visade sig vara min once-in-a-lifetime-häst
Ohanterad 4-årig halvblodsvalack med dålig stamtavla. En bekant hade hans 1 år äldre helbror, och det var en häst jag verkligen INTE gillade (varken typ eller temperament, och dessutom en riktig avkastare). Fick veta att 4-åringen skulle säljas, och eftersom han stod bara 12km hemifrån och var billig så bestämde vi oss för att iaf åka och titta. Det vi fick se var en häst i megalång vinterpäls (inte borstad på en vecka vad det såg ut som), uppspärrade ögon för allt som rörde sig och som gick i en hage med lera upp till knäna.
Trots det var det enda jag (och mamma) kunde se hans otroligt fina ben (har nog inte sett någon mer rättställd häst) och gång . Beslutade oss för att ta hem honom på prov efter att ägaren hade gett oss möjlighet till 3 månaders prövotid samt ersättning för nedlagt jobb ifall vi inte skulle vilja köpa honom. Fick hem honom bara 2 dagar senare, och när han gick ur transporten var han så pleggad att han knappt kunde stå på benen, han vinglade som en skadeskjuten huggorm på väg in i stallet.Första veckan slet vi vårt hår varje dag... var det inte ett grässtrå som rörde sig som fick honom att gå i luften så var det något annat. Lyfta fötterna visste han knappt hur man gjorde alls.
Nåja.. Galen som jag är så bestämde jag mig för att "det här SKA gå!", och efter 3 veckor red jag på honom (han hade varken haft sadel eller träns på sig innan), och det var en helt annan häst. Lugn, harmonisk och förtroendefull (även om han fortfarande hade lätt för att gå på tårna när något inte var precis som han var van vid). Skulle bara ha honom för att rida in och sälja (för att tjäna en hacka) men hade honom kvar i 7 år. Den hästen hade gångarter som inte var av denna världen, hoppkapacitet som hade räckt hur långt som helst (men inte nerver till de högre klasserna) och ett hjärta av renaste, renaste GULD!!!!
Han hade verkligen gått genom eld och vatten för mig om det hade varit nödvändigt. Lite svårriden vid hoppning, men annars totalt okomplicerad.Sålde honom endast pga att jag skadade min axel vid ett fall, och han efter det blev för stark i hoppningen för mig. Har ångrat den försäljningen många gånger...
S
sinner
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
oj oj oj...var ska jag börja?
min första häst var en ponnykorsning russ/shetland, okänd ålder och ca 113cm över havet..hon gick ihop med en yngre hingst ren shetland och vacker som en dag. (han var troligen oduglig som hingst dock)
jag var elva år och jag och min kompis fick ha hästarna aldeles som våra egna.(vilken lycka!!)
ida, som ponnyn hette, hadde långt gången kronisk fång, då vi inte var så gamla så fattade vi väl inte så mycket av det, utan började glatt att rida på henne. ingen visste om hon ens var inriden då. och jag kunde inte rida. men hon och jag lärde oss ihop och vi var bästa vänner.
efter en del turer hit och dit så lämnades ponnyerna tillbaka, då jag och min kompis inte var vänner längre och dom stod hos henne.
må¨nga många år senare, när jag gick i nian, sålde min pappa min häst(travare) och jag blev förkrossad. mamma som gärna ville trösta mig tyckte att -jag kan väl köpa dej en ny? aldrig! sa jag, men så kom jag att tänka på min ida...
åkte upp med transport till ägaren, betalade ett otroligt överpris för en egentligen "slaktfärdig" häst, och åkte till gården.... det skriket jag hörde när hon såg mig glömmer jag aldrig. hovarna var som snabelskor och hon kunde knappt gå. när hon fick syn på transporten sprang hon in, halkade och gick ner på knä, sen kravlade hon sig upp i transportn på knäna eftersom hon inte kunde resa sig.. för att göra en väldigt lång historia kort, så såldes hästen till kvinnan som ägde stallet efter en tid. ida tävlade hoppning och vann en massa priser och fick också föl senare i sitt liv. för två år sedan hörde jag att hon hade omkommit i en olycka med en lastbil.
sen har vi min älskade goliat.
ardenner med nerverna utanpå och hovar som inte var av denna värld.
vet ville ta bort honom, men jag gjore ett försök. det tog över ett och ett halvt år, men nu är han fri ifrån återkommande hovbölder, kvar är sprickor som inte vill läka och röta.. han är den känsligaste individen jag har träffat, och han älskar att följa mig som en hund.. nu kan jag både sadla och täcka honom, något som var omöjligt när han kom. första gången jag skulle sadla honom höll han på att dra ikull hela ladugården)han var bunden i en ring i väggen)
han är 18 år idag.
mitt nyaste projekt är en liten otroligt vacker shettis, med väldigt långt gången fång, mager och så har hon troligen öronskabb?? ska ha ut vet i morgon, hon kom igår och hovis träffade henne idag. varje gång jag ser henne tänker jag på min lilla ida... hur den sgagn slutar får vi se...
tja, det var väl dom värsta..
oj oj oj...var ska jag börja?
min första häst var en ponnykorsning russ/shetland, okänd ålder och ca 113cm över havet..hon gick ihop med en yngre hingst ren shetland och vacker som en dag. (han var troligen oduglig som hingst dock)
jag var elva år och jag och min kompis fick ha hästarna aldeles som våra egna.(vilken lycka!!)
ida, som ponnyn hette, hadde långt gången kronisk fång, då vi inte var så gamla så fattade vi väl inte så mycket av det, utan började glatt att rida på henne. ingen visste om hon ens var inriden då. och jag kunde inte rida. men hon och jag lärde oss ihop och vi var bästa vänner.
efter en del turer hit och dit så lämnades ponnyerna tillbaka, då jag och min kompis inte var vänner längre och dom stod hos henne.
må¨nga många år senare, när jag gick i nian, sålde min pappa min häst(travare) och jag blev förkrossad. mamma som gärna ville trösta mig tyckte att -jag kan väl köpa dej en ny? aldrig! sa jag, men så kom jag att tänka på min ida...
åkte upp med transport till ägaren, betalade ett otroligt överpris för en egentligen "slaktfärdig" häst, och åkte till gården.... det skriket jag hörde när hon såg mig glömmer jag aldrig. hovarna var som snabelskor och hon kunde knappt gå. när hon fick syn på transporten sprang hon in, halkade och gick ner på knä, sen kravlade hon sig upp i transportn på knäna eftersom hon inte kunde resa sig.. för att göra en väldigt lång historia kort, så såldes hästen till kvinnan som ägde stallet efter en tid. ida tävlade hoppning och vann en massa priser och fick också föl senare i sitt liv. för två år sedan hörde jag att hon hade omkommit i en olycka med en lastbil.
sen har vi min älskade goliat.
ardenner med nerverna utanpå och hovar som inte var av denna värld.
vet ville ta bort honom, men jag gjore ett försök. det tog över ett och ett halvt år, men nu är han fri ifrån återkommande hovbölder, kvar är sprickor som inte vill läka och röta.. han är den känsligaste individen jag har träffat, och han älskar att följa mig som en hund.. nu kan jag både sadla och täcka honom, något som var omöjligt när han kom. första gången jag skulle sadla honom höll han på att dra ikull hela ladugården)han var bunden i en ring i väggen)
han är 18 år idag.
mitt nyaste projekt är en liten otroligt vacker shettis, med väldigt långt gången fång, mager och så har hon troligen öronskabb?? ska ha ut vet i morgon, hon kom igår och hovis träffade henne idag. varje gång jag ser henne tänker jag på min lilla ida... hur den sgagn slutar får vi se...
tja, det var väl dom värsta..
S
sinner
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
nej jag tror inte du är galen. däremot så måste du vara envis som synden, ha ett jävlaranamma och vara beredd på att det tar TID att hjälpa en häst.. oftast många år, varav det blir en hel del väntan...
nej jag tror inte du är galen. däremot så måste du vara envis som synden, ha ett jävlaranamma och vara beredd på att det tar TID att hjälpa en häst.. oftast många år, varav det blir en hel del väntan...
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Min numera 7-åring är född till ett projekt... Hon är delvis aggressiv, har en kronisk sjukdom och är allmänt koko, men hon är min lilla pärla ändå
Dock skulle jag aldrig köpa en sjuk häst, det är så onödigt att planera att bli bankrutt och mycket läker tyvärr inte med kärlek och god omvårdnad.
Min numera 7-åring är född till ett projekt... Hon är delvis aggressiv, har en kronisk sjukdom och är allmänt koko, men hon är min lilla pärla ändå
Dock skulle jag aldrig köpa en sjuk häst, det är så onödigt att planera att bli bankrutt och mycket läker tyvärr inte med kärlek och god omvårdnad.
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Projekt 1:
Fbl val köpt från banan som 6-åring för 15 000,-. Skrapad i kotorna fram men startad och tränad efter det med resultat. Han var i gott skick vid köpet men det var ändå ett projekt att skola om honom. I 1,5 år hade jag honom och gick från 0-120 i hoppningen, lätt fälttävlan och LA dressyr. Vi hade egentligen inga större problem, det var en väldigt behaglig kille!
Såldes som 7-åring till en 15-årig tjej som första egna häst och första tävlingshäst. Det är nu knappt 2,5 år sedan och de trivs jättebra ihop! Har plockat massor av fina placeringar, nästan varenda start. 60 000,- fick jag för honom vid försäljningen, klinikbes och exp rtg UA (förutom ärren från skrapningen, men inga förändringar på kotorna).
Projekt 2:
Fbl val som jag fick från tränaren som ägre/tränade hästen ovan med orden "Då vet jag att han får det bra. När du inte vill eller kan ha kvar honom så tar vi bort honom." Slagen som ung har gjort honom mycket huvudskygg och misstänksam. Steeplechasehäst med Grand National-seger i bagaget, het som ingen annan och mer i luften än på marken. Har haft honom i drygt 2,5 år nu och det går framåt. Det är fortfarande en svår häst på många sätt, men det har hänt MYCKET. Seger i 1,05, startad 1,10 med gott resultat. Vi red i Falsterbo Team Chasing i somras och där glänste han verkligen! Målet är att få honom ännu mer ridbar och gå upp något snäpp till i klasserna, men det är långsiktiga mål.
Projekt 3:
Också en fullblodsgrabb direkt från banan, köpt för 10 000,- som 10-åring med över 1,25 miljoner insprunget. Mager som ett staket och efterbliven hovvård. Första halvåret gick åt till att fodra upp honom och försöka få fason på hovarna. En mycket känslig kille men med stort hjärta. Väldigt försiktig av sig så jag gick långsamt fram med honom. Såldes i augusti i år, då hade jag haft honom knappt 1,5 år, som mor-dotter-häst för 40 000,- och är högt älskad av sin nya familj! Gick när jag sålde honom 100-klasser på tävling och 110 hemma, LA dressyr och var även han med i Falsterbo Team Chasing och skötte sig utmärkt. Vet bes helt UA.
Projekt 4:
Sv hbl sto på 11 år som jag fick av uppfödaren till en av mina andra hästar (som inte är en projekthäst, jag har några sådana också) med orden "Jaa, är det någon som får rätt på henne så är det du!" En häst som blev inriden av välrenomerad unghästryttare som 3-åring och sedan utlånad till en fodervärd som inte klarat av henne, blivit rädd och börjat slå på den stackars hästen. Ägaren tog naturligtvis tillbaka hästen så fort hon fick veta hur det var, men då hade fodervärden redan ställt till med stor skada. I samma veva fick ägarens man en hjärtinfarkt och hela deras livssituatuion förändrades, vilket bla innebar att tiden för att börja jobba med hästen inte fanns (de hade 8 till + lantbruk och vars ett heltidsjobb) så hon fick bara gå till ingen nytta tills en dag i somras då ägaren var och tittade på min fölunge och stoet som jag köpt av henne 5-6 år tidigare. Hon ställde frågan, och inte kan man tacka nej till ett sådant erbjudande... Det är en väldigt fin häst med bra stam och (har det visat sig) underbar personlighet.
Jag har haft stoet i 3-4 månader nu och fick börja om helt från början, bara att ta på grimman var en utmaning, därefter var det att få röra hela hästen som stod högst på prioritetslistan. Nu håller vi på med inridning på nytt och har börjat kliva över lite bommar, med stora framsteg! Ibland kommer det bakslag, naturligtvis, konstigt vore annars. Men dagarna då allt stämmer blir fler och fler. Min förhoppning är att såsmåningom kunna tävla henne i både hoppning och dressyr, och om hon visar goda kvalitéer, ta föl.
Projekt 1:
Fbl val köpt från banan som 6-åring för 15 000,-. Skrapad i kotorna fram men startad och tränad efter det med resultat. Han var i gott skick vid köpet men det var ändå ett projekt att skola om honom. I 1,5 år hade jag honom och gick från 0-120 i hoppningen, lätt fälttävlan och LA dressyr. Vi hade egentligen inga större problem, det var en väldigt behaglig kille!
Såldes som 7-åring till en 15-årig tjej som första egna häst och första tävlingshäst. Det är nu knappt 2,5 år sedan och de trivs jättebra ihop! Har plockat massor av fina placeringar, nästan varenda start. 60 000,- fick jag för honom vid försäljningen, klinikbes och exp rtg UA (förutom ärren från skrapningen, men inga förändringar på kotorna).
Projekt 2:
Fbl val som jag fick från tränaren som ägre/tränade hästen ovan med orden "Då vet jag att han får det bra. När du inte vill eller kan ha kvar honom så tar vi bort honom." Slagen som ung har gjort honom mycket huvudskygg och misstänksam. Steeplechasehäst med Grand National-seger i bagaget, het som ingen annan och mer i luften än på marken. Har haft honom i drygt 2,5 år nu och det går framåt. Det är fortfarande en svår häst på många sätt, men det har hänt MYCKET. Seger i 1,05, startad 1,10 med gott resultat. Vi red i Falsterbo Team Chasing i somras och där glänste han verkligen! Målet är att få honom ännu mer ridbar och gå upp något snäpp till i klasserna, men det är långsiktiga mål.
Projekt 3:
Också en fullblodsgrabb direkt från banan, köpt för 10 000,- som 10-åring med över 1,25 miljoner insprunget. Mager som ett staket och efterbliven hovvård. Första halvåret gick åt till att fodra upp honom och försöka få fason på hovarna. En mycket känslig kille men med stort hjärta. Väldigt försiktig av sig så jag gick långsamt fram med honom. Såldes i augusti i år, då hade jag haft honom knappt 1,5 år, som mor-dotter-häst för 40 000,- och är högt älskad av sin nya familj! Gick när jag sålde honom 100-klasser på tävling och 110 hemma, LA dressyr och var även han med i Falsterbo Team Chasing och skötte sig utmärkt. Vet bes helt UA.
Projekt 4:
Sv hbl sto på 11 år som jag fick av uppfödaren till en av mina andra hästar (som inte är en projekthäst, jag har några sådana också
) med orden "Jaa, är det någon som får rätt på henne så är det du!" En häst som blev inriden av välrenomerad unghästryttare som 3-åring och sedan utlånad till en fodervärd som inte klarat av henne, blivit rädd och börjat slå på den stackars hästen. Ägaren tog naturligtvis tillbaka hästen så fort hon fick veta hur det var, men då hade fodervärden redan ställt till med stor skada. I samma veva fick ägarens man en hjärtinfarkt och hela deras livssituatuion förändrades, vilket bla innebar att tiden för att börja jobba med hästen inte fanns (de hade 8 till + lantbruk och vars ett heltidsjobb) så hon fick bara gå till ingen nytta tills en dag i somras då ägaren var och tittade på min fölunge och stoet som jag köpt av henne 5-6 år tidigare. Hon ställde frågan, och inte kan man tacka nej till ett sådant erbjudande... Det är en väldigt fin häst med bra stam och (har det visat sig) underbar personlighet.Jag har haft stoet i 3-4 månader nu och fick börja om helt från början, bara att ta på grimman var en utmaning, därefter var det att få röra hela hästen som stod högst på prioritetslistan. Nu håller vi på med inridning på nytt och har börjat kliva över lite bommar, med stora framsteg! Ibland kommer det bakslag, naturligtvis, konstigt vore annars. Men dagarna då allt stämmer blir fler och fler. Min förhoppning är att såsmåningom kunna tävla henne i både hoppning och dressyr, och om hon visar goda kvalitéer, ta föl.
Senast ändrad:
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Mitt russ köpte jag från ett ställe där han inte hade det bra. NÄr jag träffade honom så anföll han människor och var livrädd. Med lite mutor (knäckebröd) kunde jag tillslut efter några dagar röra honom.
Han hade svår eksem som var obehandlad och hade sår och var svullen på mestadelen av kroppen. Oinriden och bara ledd till och från hagen. ÄR idag riden och rids av en 5 åring idag. Han är en oerhört myskille som vill ha uppmärksamhet hela tiden. Älskar allt man gör med honom. Han är dessutom sy,tomfri mer eller mindre så länge han ar eksemtäcke, vilket han alltid har på sig under vår,sommar och höst.
Mitt russ köpte jag från ett ställe där han inte hade det bra. NÄr jag träffade honom så anföll han människor och var livrädd. Med lite mutor (knäckebröd) kunde jag tillslut efter några dagar röra honom.
Han hade svår eksem som var obehandlad och hade sår och var svullen på mestadelen av kroppen. Oinriden och bara ledd till och från hagen. ÄR idag riden och rids av en 5 åring idag. Han är en oerhört myskille som vill ha uppmärksamhet hela tiden. Älskar allt man gör med honom. Han är dessutom sy,tomfri mer eller mindre så länge han ar eksemtäcke, vilket han alltid har på sig under vår,sommar och höst.
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Till Charmex och andra duktiga häst människor som räddar många häst liv med er kunskap och engagemang , det utan all Nh och allt vad det heter...
Till Charmex och andra duktiga häst människor som räddar många häst liv med er kunskap och engagemang , det utan all Nh och allt vad det heter...
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Jag red till ett varmblodssto vid namn Dina Royal när jag gick i 3an på gymnasiet, det var dock en tjejs häst som bodde i norge.
jag körde otroligt mycket NH med henne samt red henne mkt i skog o mark för att hon skulle bygga lite muskler..
gick otroligt bra, red henne i 2 månader och när ja åkte hem var hon som en helt annan häst, gick bra i form, jobbade med bakbenen, hade lärt sig galopp och hoppade otroligt bra
Dina Royal lyckades inte på banan, var snabb men inte tillräckligt snabb.
Tjejjen som hade henne köpte henne för slaktpriset o Dina var väldigt huvudskygg
Jag red till ett varmblodssto vid namn Dina Royal när jag gick i 3an på gymnasiet, det var dock en tjejs häst som bodde i norge.
jag körde otroligt mycket NH med henne samt red henne mkt i skog o mark för att hon skulle bygga lite muskler..
gick otroligt bra, red henne i 2 månader och när ja åkte hem var hon som en helt annan häst, gick bra i form, jobbade med bakbenen, hade lärt sig galopp och hoppade otroligt bra
Dina Royal lyckades inte på banan, var snabb men inte tillräckligt snabb.
Tjejjen som hade henne köpte henne för slaktpriset o Dina var väldigt huvudskygg
Senast ändrad:
S
sinner
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
jösses... projekt 3 ser riktigt hemsk ut... i hull åtminstone!! det är så jag tror min senaste lilla ponny ser ut under all päls...
jösses... projekt 3 ser riktigt hemsk ut... i hull åtminstone!! det är så jag tror min senaste lilla ponny ser ut under all päls...
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Hej
Jag gav runt 5000 kr för honom och då fick jag med utrustningen. Han användes som ridhäst/tävlingshäst under alla år. Jag var väl lite extra noggran med honom, skrittade fram länge, stretchade noga efter ridning m.m. vet inte om det gjorde någon betydelse men någon skada gjorde det inte.
Tror dock att det viktigaste var att jag tog mig tiden att låta honom läka ut ordentligt första gången. Hade andra hästar att rida så för min del så var det helt ok att han stod i nästan ett år. Alla har/ vill inte ta sig den tiden.
/B
jag överväger att köpa en häst med kotledsinfl på 4 ben. Felverkad i en hov där allt troligen började, felriden, o hastigt igångsatt efter 1,5 års vila då ägaren vart dålig. Från endast hage till ridning de allra flesta dagarna i veckan utan krav på samling.. frågan är ju, blir hästen bra? Håller den?
Kunde du under hans friska tid använda honom fullt ut?
Hej
Jag gav runt 5000 kr för honom och då fick jag med utrustningen. Han användes som ridhäst/tävlingshäst under alla år. Jag var väl lite extra noggran med honom, skrittade fram länge, stretchade noga efter ridning m.m. vet inte om det gjorde någon betydelse men någon skada gjorde det inte.
Tror dock att det viktigaste var att jag tog mig tiden att låta honom läka ut ordentligt första gången. Hade andra hästar att rida så för min del så var det helt ok att han stod i nästan ett år. Alla har/ vill inte ta sig den tiden.
/B
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Vår tant var väl inte direkt köpt som ett projekt, fast vi borde väl ha varit beredda på att hon skulle bli det.
7-årigt quartersto, inriden som treåring efter det endast riden sporadiskt, hade fått ett föl hos tidigare ägare.
När vi köpte henne så kunde hon som sagt var ingenting, skvätte för minsta lilla (när en quarter skvätter så gär det FORT) så man vart rätt paff när man ena sekunden satt på hästen och i nästa befann sig på backen...
Två månader hos en tränare i närheten fick ordning på en hel del av detta, men hon är fortfarande inte att lita på ute i naturen.
När vi haft henne i drygt två år blev hon halt och både vi och vet trodde det satt i vänster fram. Men efter mycket kollande och grejande upptäckte vår laserbehandlardam att det var höger höft det huvudsakligen satt i och efter att det behandlats så blev hon bra nog att både träna och tävla.
Träning
Med mig
Tävling
Med mig
Med syrran
Men så blev hon halt när vi var på en tävling för drygt fyra år sedan. när vi kollade upp det visade det sig att hon fått spatt i höger bak. Men eftersom vi inte är de som ger upp i första taget så lyckades vi få vår vet att prova en ny sorts behandling på henne, nämligen schockwave.
Vi gjorde denna behandling tre gånger och efter den tredje röntgades hasen igen och det visade sig att det var nästan helt ihopläkt i leden, nu blir ju aldig en spatthäst frisk från spatt men det har inte synts något på henne varken på träningar eller tävlingar.
Våren -06 bestämde vi oss för att betäcka henne, men trots att vi var iväg med henne tre gånger ville det sig inte så vi väntade tills året efter och då tog hon sig direkt.
Men tyvärr så slog oturen till igen för oss och bebisen som såg så frisk ut vid födseln blev akut dålig och dog endast 36 timmar gammal.
Efter det så dividerade vi länge och väl om vi skulle försöka igen och kom fram till att det är nu eller aldrig eftersom hon ju faktiskt blir 19 år -09.
Så nu går hon med en stooor magge igen och vi håller alla tummar vi har att den här bebisen ska klara sig....
Chappe med maggen oktober -08
Bakifrån....hon har sååå goo rumpa..
Vår tant var väl inte direkt köpt som ett projekt, fast vi borde väl ha varit beredda på att hon skulle bli det.
7-årigt quartersto, inriden som treåring efter det endast riden sporadiskt, hade fått ett föl hos tidigare ägare.
När vi köpte henne så kunde hon som sagt var ingenting, skvätte för minsta lilla (när en quarter skvätter så gär det FORT) så man vart rätt paff när man ena sekunden satt på hästen och i nästa befann sig på backen...
Två månader hos en tränare i närheten fick ordning på en hel del av detta, men hon är fortfarande inte att lita på ute i naturen.
När vi haft henne i drygt två år blev hon halt och både vi och vet trodde det satt i vänster fram. Men efter mycket kollande och grejande upptäckte vår laserbehandlardam att det var höger höft det huvudsakligen satt i och efter att det behandlats så blev hon bra nog att både träna och tävla.
Träning
Med mig
Tävling
Med mig
Med syrran
Men så blev hon halt när vi var på en tävling för drygt fyra år sedan. när vi kollade upp det visade det sig att hon fått spatt i höger bak. Men eftersom vi inte är de som ger upp i första taget så lyckades vi få vår vet att prova en ny sorts behandling på henne, nämligen schockwave.
Vi gjorde denna behandling tre gånger och efter den tredje röntgades hasen igen och det visade sig att det var nästan helt ihopläkt i leden, nu blir ju aldig en spatthäst frisk från spatt men det har inte synts något på henne varken på träningar eller tävlingar.
Våren -06 bestämde vi oss för att betäcka henne, men trots att vi var iväg med henne tre gånger ville det sig inte så vi väntade tills året efter och då tog hon sig direkt.
Men tyvärr så slog oturen till igen för oss och bebisen som såg så frisk ut vid födseln blev akut dålig och dog endast 36 timmar gammal.
Efter det så dividerade vi länge och väl om vi skulle försöka igen och kom fram till att det är nu eller aldrig eftersom hon ju faktiskt blir 19 år -09.
Så nu går hon med en stooor magge igen och vi håller alla tummar vi har att den här bebisen ska klara sig....
Chappe med maggen oktober -08
Bakifrån....hon har sååå goo rumpa..
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Jag har två "projekt" igång, men de är familjemedlemmar och kommer endast lämna familjen om jag en dag inte längre kan sköta dom så dom mår bra.
Andi, islandshäst f 1996
Andi kom ursprungligen i träning hos min kusin. Hon hade hört talas om en galen och ohanterbar 8åring hos sin gamla arbetsgivare/kompis. Kusinen ville låta pröva NH'ns metoder på en äkta knäpp häst. Andi var livrädd för ALLT som hade med människa o ridning o göra. Han hade haft många paniska upplevelser o slängt av ryttare än hit o än dit. Han lade sig i ren skräck när de sadlade. Framförallt gck han nog inte ihop med ägaren o dennes anställda eftersom de "visste hur han var". Men min kära kusse gick bara in i hagen, hämtade honom o ledde hem honom. Hon tog det värsta arbetet med att lära kontakt, att det inte var farligt att bli klappad, att sadeln var okej etc. Jag hälsade på när han var tränad i ca en månad -o blev inte direkt kär. Hårda stressade ögon hade han... Jag fic äran att vara ryttare på hans första tur utaför rundpddocken, min kusin ledde honom i repgrimma o jag åkte med. Kusinen körde samtidigt barnvagn, vi mötte postmopeden, en traktor o till sist en 24m lstbil m släp, allt på smala enfiliga asfaltsvägar. O han litade blint på oss! Jag var såld Men hade inga pengar.. Men så blev det så att om ägaren inte fick sålt skulle han till slakt. Kusinen lånade mig pengarna o så blev han min. När han importerades så var han riden som en nyinriden unghäst. Men utan den glada unghästarbetsviljan. Han hatade paddockar, hatade bett, hatade kort tygel etc... dessutom hade han 200kg övervikt. Det här var 2004.
HT 2004
2006: (skyndat långsamt)
Men i år har det släppt, 2008 tadaaa:
Trygg, 100% stabil, kan ridas i grimma på lång tygel i alla gångarter i skogen (även med springlatt sällskap!) och kan klara ett helt dressyrpass i paddock. Snällast i världen, klipps, lastas, trafik, barn -nemas problemas. Drar stock i skogen, dratt släde, tolkas o man kan klättra hur som helst på honom. Men allt gällande dressyr har fått gå långsamt, många repetitioner och mycket beröm.
Det vi har kvar är utbildningen. Få honom än mer trygg med bett och att få honom att tölta! Och köpa en vagn att avsluta vår inkörning med. Han är väldigt enveten, lite "trögskallig" i samarbete men jäkla smart. Typiskt en häst som blivit sent inriden o skrämts till arbete.
Mitt andra projekt är min unghäst Kveikja, fast nu fyller hon 6år så unghäst är hon nog inte längre eg. Ingen konstig historia bakom henne, köptes som grisen i säcken före födsel, inriden o tränad. Nu har vi mer utbildning, tömkörning (inkörning?) kvar. Inte så mkt spännande att skriva om, en glad intresserad unghäst som älskar att lära nytt.
Kveikja 2008
Jag har två "projekt" igång, men de är familjemedlemmar och kommer endast lämna familjen om jag en dag inte längre kan sköta dom så dom mår bra.
Andi, islandshäst f 1996
Andi kom ursprungligen i träning hos min kusin. Hon hade hört talas om en galen och ohanterbar 8åring hos sin gamla arbetsgivare/kompis. Kusinen ville låta pröva NH'ns metoder på en äkta knäpp häst. Andi var livrädd för ALLT som hade med människa o ridning o göra. Han hade haft många paniska upplevelser o slängt av ryttare än hit o än dit. Han lade sig i ren skräck när de sadlade. Framförallt gck han nog inte ihop med ägaren o dennes anställda eftersom de "visste hur han var". Men min kära kusse gick bara in i hagen, hämtade honom o ledde hem honom. Hon tog det värsta arbetet med att lära kontakt, att det inte var farligt att bli klappad, att sadeln var okej etc. Jag hälsade på när han var tränad i ca en månad -o blev inte direkt kär. Hårda stressade ögon hade han... Jag fic äran att vara ryttare på hans första tur utaför rundpddocken, min kusin ledde honom i repgrimma o jag åkte med. Kusinen körde samtidigt barnvagn, vi mötte postmopeden, en traktor o till sist en 24m lstbil m släp, allt på smala enfiliga asfaltsvägar. O han litade blint på oss! Jag var såld
Men hade inga pengar.. Men så blev det så att om ägaren inte fick sålt skulle han till slakt. Kusinen lånade mig pengarna o så blev han min. När han importerades så var han riden som en nyinriden unghäst. Men utan den glada unghästarbetsviljan. Han hatade paddockar, hatade bett, hatade kort tygel etc... dessutom hade han 200kg övervikt. Det här var 2004. HT 2004
2006: (skyndat långsamt)
Men i år har det släppt, 2008 tadaaa:
Trygg, 100% stabil, kan ridas i grimma på lång tygel i alla gångarter i skogen (även med springlatt sällskap!) och kan klara ett helt dressyrpass i paddock. Snällast i världen, klipps, lastas, trafik, barn -nemas problemas. Drar stock i skogen, dratt släde, tolkas o man kan klättra hur som helst på honom. Men allt gällande dressyr har fått gå långsamt, många repetitioner och mycket beröm.
Det vi har kvar är utbildningen. Få honom än mer trygg med bett och att få honom att tölta! Och köpa en vagn att avsluta vår inkörning med. Han är väldigt enveten, lite "trögskallig" i samarbete men jäkla smart. Typiskt en häst som blivit sent inriden o skrämts till arbete.
Mitt andra projekt är min unghäst Kveikja, fast nu fyller hon 6år så unghäst är hon nog inte längre eg. Ingen konstig historia bakom henne, köptes som grisen i säcken före födsel, inriden o tränad. Nu har vi mer utbildning, tömkörning (inkörning?) kvar. Inte så mkt spännande att skriva om, en glad intresserad unghäst som älskar att lära nytt.
Kveikja 2008
Senast ändrad:
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
Hade min häst på foder, ägaren hade tröttnat och köpt ny häst, så han gick bara och skrotade i hagen 7 år gammal.
Hans liv började på Island där han reds in och knäcktes på det tuffa sättet för att sedan snabbt säljas till sverige.
Såldes till en vanlig ridskola som gick i konkurs.
En islänning köpte honom ( hyfsad stamtavla).
Sen såldes han till en herre som hans nybörjarhäst vilket inte fungerade.
Såldes vidare till en annan herre som nybörjarhäst.
Nu var nog livsgnistan slut hos pållen.
Ägaren tröttnade och köpte en annan piggare häst.
jag blev fodervärd till denna misstänksamma häst som inte gick att fånga i hagen, tränsa eller sätta på grimma utan att knäppa upp i sidan.
3 gångarter skritt, grisepass och galopp. ville aldrig ta i eftersom han sparade på krafterna.
Nu är han en fullt fungerande idiotsäker ridhäst som inte gillar alla karlar.
gångarterna sitter fast någon ökad tölt får vi nog aldrig.
har nu ägt honom i 7 år och haft hand om honom i 9år.
Hade min häst på foder, ägaren hade tröttnat och köpt ny häst, så han gick bara och skrotade i hagen 7 år gammal.
Hans liv började på Island där han reds in och knäcktes på det tuffa sättet för att sedan snabbt säljas till sverige.
Såldes till en vanlig ridskola som gick i konkurs.
En islänning köpte honom ( hyfsad stamtavla).
Sen såldes han till en herre som hans nybörjarhäst vilket inte fungerade.
Såldes vidare till en annan herre som nybörjarhäst.
Nu var nog livsgnistan slut hos pållen.
Ägaren tröttnade och köpte en annan piggare häst.
jag blev fodervärd till denna misstänksamma häst som inte gick att fånga i hagen, tränsa eller sätta på grimma utan att knäppa upp i sidan.
3 gångarter skritt, grisepass och galopp. ville aldrig ta i eftersom han sparade på krafterna.
Nu är han en fullt fungerande idiotsäker ridhäst som inte gillar alla karlar.
gångarterna sitter fast någon ökad tölt får vi nog aldrig.
har nu ägt honom i 7 år och haft hand om honom i 9år.
Sv: "Projekthästar", berätta om dem!
När min första häst gick bört för ett antal år sen fick jag via en bekants bekant höra om en häst som blivit "räddad" på en marknad på Irland och hemfraktad till Sverige. Första gången jag träffade denna häst var tre dagar efter han kommit hit. Han var sönderslagen, hade haft kedjor i munnen, var rakad över hela kroppen (inklusive i öronen och runt mulen så han hade ingen avståndsbedömning utan "krockade" med krubban när han skulle äta etc), i februari. Och han var så rädd!
Han stod kvar ett par veckor så det mesta fick läka, sen gjorde vi en veterinärbesiktning. Stor eloge till den snälla, snälla veterinären som tog sig all tid i världen då den lilla hästen var fullkomligt livrädd, vi kunde kolla ett ben, fick vänta tjugo minuter, kolla nästa ben etc. Hela tiden lugn och trygg veterinär.
Första tiden hemma var inte lätt. Det tog en halvtimme att få på en grimma så han kunde få komma ut på morgonen. Med andra hästar fungerade han jättebra, men så fort det var människor inblandat var det desto värre. sadla och tränsa tog en timme, men när man väl satt på ryggen var han kanonsnäll, märktes att han var van vid ryttare, enligt säljaren på Irlad var han jaktriden.
Efter ett par veckor tog jag honom till min vanliga veterinär som konstaterade att hästen som sagts vara sex år på sin höjd var tre, antagligen inte ens det. Ändå såpass riden...
I ett år höll vi på och tränade, och efter den tiden gick det att tränsa utan problem, borsta som vanligt osv, så länge man inte var främmande eller rörde sig snabbt.
Tyvärr visade det sig när vi kom igång med ridningen att han blivit slagen över ryggen och fått skador i kotor som inte gick att göra något åt. Han fick därför somna in. Men jag bär alltid med mig att han under sitt sista år mådde bra, var trygg och fick ordentligt med mat. Och att han litade på oss.
Det var ett hemskt år på många sätt, och jag kände länge att jag aldrig vill vara med om något liknande igen. Nu har jag istället en häst med total hybris. Och ibland funderar jag på om det inte vore kul att ha ett projekt igen, för det var en härlig utveckling att följa. Och det är ändå många som blir bra och inte behöver dö. Men det får framtiden utvisa.
När min första häst gick bört för ett antal år sen fick jag via en bekants bekant höra om en häst som blivit "räddad" på en marknad på Irland och hemfraktad till Sverige. Första gången jag träffade denna häst var tre dagar efter han kommit hit. Han var sönderslagen, hade haft kedjor i munnen, var rakad över hela kroppen (inklusive i öronen och runt mulen så han hade ingen avståndsbedömning utan "krockade" med krubban när han skulle äta etc), i februari. Och han var så rädd!
Han stod kvar ett par veckor så det mesta fick läka, sen gjorde vi en veterinärbesiktning. Stor eloge till den snälla, snälla veterinären som tog sig all tid i världen då den lilla hästen var fullkomligt livrädd, vi kunde kolla ett ben, fick vänta tjugo minuter, kolla nästa ben etc. Hela tiden lugn och trygg veterinär.
Första tiden hemma var inte lätt. Det tog en halvtimme att få på en grimma så han kunde få komma ut på morgonen. Med andra hästar fungerade han jättebra, men så fort det var människor inblandat var det desto värre. sadla och tränsa tog en timme, men när man väl satt på ryggen var han kanonsnäll, märktes att han var van vid ryttare, enligt säljaren på Irlad var han jaktriden.
Efter ett par veckor tog jag honom till min vanliga veterinär som konstaterade att hästen som sagts vara sex år på sin höjd var tre, antagligen inte ens det. Ändå såpass riden...
I ett år höll vi på och tränade, och efter den tiden gick det att tränsa utan problem, borsta som vanligt osv, så länge man inte var främmande eller rörde sig snabbt.
Tyvärr visade det sig när vi kom igång med ridningen att han blivit slagen över ryggen och fått skador i kotor som inte gick att göra något åt. Han fick därför somna in. Men jag bär alltid med mig att han under sitt sista år mådde bra, var trygg och fick ordentligt med mat. Och att han litade på oss.
Det var ett hemskt år på många sätt, och jag kände länge att jag aldrig vill vara med om något liknande igen. Nu har jag istället en häst med total hybris. Och ibland funderar jag på om det inte vore kul att ha ett projekt igen, för det var en härlig utveckling att följa. Och det är ändå många som blir bra och inte behöver dö. Men det får framtiden utvisa.
Liknande trådar
Senast: jemeni
·
Senast: annikarun
·
Hästvård
Hej! Mitt vuxna islandshäst sto på 12 år har för några månader sedan påvisat ”svaga” bakknän och ”problem” med patellan. Vi har...
Senast: tara
·
Hästvård
Min ena häst har sedan den kom till mig för några månader sedan (och även med senaste ägaren) men inte tidigare ägare blivit plötsligt...
Senast: Dodatomtejavel
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Hästar kan bli lejonmat på djurpark- Hästnyheter Samma här, jag skulle personligen inte vilja äta mina egna men har ingenting problem med att se hästkött på menyn.
- Sel
- Svar: 42
- Visningar: 1 878
- Hästnyheter
-
Två ryttare får stöd av SOK- Hästnyheter Då läste jag uppenbart dåligt.
- Ceta
- Svar: 5
- Visningar: 351
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Headset- IT & mobiler Alltså- nu när jag läser på om Jabras produkter så verkar de inte vara kompatibla med apple och vi har bara iphones på jobbet som vi ska...
- TantAgda
- Svar: 17
- Visningar: 287
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Shettistråden del II- Svar: 758
- Visningar: 52 899
- Hästmänniska
