Sv: Projekt Greta..
Du gjorde verkligen rätt Zenith....din häst var ju oxå ärrad av sitt förflutna, precis som Watte....Man gör ALLT man kan, men det enda man önskar man kunde göra; är att vrida klockan tillbaka - så att de som lekt med hästens liv - aldrig nånsin skulle få rört den....
Tyvärr har vi inte den makten....
Vad vi kan göra är att kämpa så gott vi kan, och ge våra djur ett värdig liv igen, ett liv där de kan få må gott, känna livsglädje och kärlek igen. Att får vara HÄST. Gör vi det, finns det inget mer vi kan göra....man kan inte trolla....
Har man gåvan att kunna SE när sitt djur inte klarar livet längre, INNAN den nästan ramlar ihop av smärta, då ska man vara tacksam. Din vän hästen kommer vara dig evigt tacksam.
Det finns inget som gör mer ONT än att skiljas från sin älskade vän, att ta ett beslut om att avsluta ett liv.
Men när hästen lägger sitt hjärta i dina händer, och lovar att älska dig livet ut då säger den oxå "Ta hand om mig matte/husse, och se till att jag mår bra...och den dagen min smärta blir för stor - lova att inte låta mig lida mer..."
Det är vad vi gjort för våra hästar, du Zenith, Djurjouren, Jag - och alla andra här på Buke som delat med sig av sin sorg.
Vi har tagit det ansvar vi lovade våra hästar när vi gav dom VÅRT hjärta....
De fick vandra vidare - lyckliga. Lyckliga över att en gång i livet funnit en vän som ville deras allra bästa.....För tänk vad många hästar där ute som aldrig får uppleva det.....
Att inse när tiden kommit, då man gjort allt, men inget mer finns att göra. Att då kunna ta beslutet om att låta så vän vandra vidare - är ett hårt beslut, men ett beslut vi är skyldig vår trotjänare....
Och att kunna genomföra det - är starkt. Även om VI själva får leva med smärtan, det onda i själen - så måste vi vara starka....för våra vänners skull.....
Du gjorde verkligen rätt Zenith....din häst var ju oxå ärrad av sitt förflutna, precis som Watte....Man gör ALLT man kan, men det enda man önskar man kunde göra; är att vrida klockan tillbaka - så att de som lekt med hästens liv - aldrig nånsin skulle få rört den....
Tyvärr har vi inte den makten....
Vad vi kan göra är att kämpa så gott vi kan, och ge våra djur ett värdig liv igen, ett liv där de kan få må gott, känna livsglädje och kärlek igen. Att får vara HÄST. Gör vi det, finns det inget mer vi kan göra....man kan inte trolla....
Har man gåvan att kunna SE när sitt djur inte klarar livet längre, INNAN den nästan ramlar ihop av smärta, då ska man vara tacksam. Din vän hästen kommer vara dig evigt tacksam.
Det finns inget som gör mer ONT än att skiljas från sin älskade vän, att ta ett beslut om att avsluta ett liv.
Men när hästen lägger sitt hjärta i dina händer, och lovar att älska dig livet ut då säger den oxå "Ta hand om mig matte/husse, och se till att jag mår bra...och den dagen min smärta blir för stor - lova att inte låta mig lida mer..."
Det är vad vi gjort för våra hästar, du Zenith, Djurjouren, Jag - och alla andra här på Buke som delat med sig av sin sorg.
Vi har tagit det ansvar vi lovade våra hästar när vi gav dom VÅRT hjärta....
De fick vandra vidare - lyckliga. Lyckliga över att en gång i livet funnit en vän som ville deras allra bästa.....För tänk vad många hästar där ute som aldrig får uppleva det.....
Att inse när tiden kommit, då man gjort allt, men inget mer finns att göra. Att då kunna ta beslutet om att låta så vän vandra vidare - är ett hårt beslut, men ett beslut vi är skyldig vår trotjänare....
Och att kunna genomföra det - är starkt. Även om VI själva får leva med smärtan, det onda i själen - så måste vi vara starka....för våra vänners skull.....
Klokt sagt 
