Sv: "problem"
Det lät riktigt bra det där med att aldrig låta hästen misslyckas. Ungefär hurdana övningar gör du? Hur lägger du upp passet? Hur ofta rider du ut? Gör du något annat som hästen tycker är roligt när du rider?
Detta var när jag fick min häst:
Vi red ut varje dag. Jag hade lång tygel och vi red enkla vägar och varierade gångarterna - äv galopp. Tempot fick han bestämma lite själv då han inte var så stark än, och jag lade inga som helst krav på hästen. Det enda jag bad var att byta gångart och varje gång han svarade så berömde jag med eftergift, röst och ev klapp.
Efter varje tur gick jag in på banan och i början tog det ett tag att överala honom. Men jag sa aldrig "nej" eller höll hårt i honom. Jag ställde honom i riktningen och väntade. Vände han så vände jag tillbaka. Varje steg berömdes och till slut gav han med sig. Gick in på banan, gjorde genast en ganska stor volt i skritt(lång tygen redan innan vi gick in på banan) och när vi kom tillbaka till spåret där vi gått på och skulle gå upp, fick han beröm en bit påväg tillbaka till stallet.
På uteritterna var målet att få en avslappnad häst. Jag började locka ner honom djupare och lockade konstant, men mkt mjukt, tills han svarade minsta cm. Då släppte jag tyglarna helt och klappade om. Sen red vi vidare och efter en stund provade jag igen - samma sak. Kanske gjorde detta 2-3 ggr/tur och med tiden höll han sig "där nere" längre tid.
Jag red alltid på lång tygel, förutom när situationen krävde annat, även i trav och galopp. Jag tog i tygeln endast när jag skulle stanna honom eller om han gick för fort. På så sätt minskade jag alla krav och tryck maximalt.
Med tiden började jag rida i en åtta på volten istället för en volt. Och när den "låga formen" blev naturlig och positiv för honom(han tog det som en reflex) provade jag att locka när jag red åttan. Han behövde aldrig stanna där nere utan så fort han sänkte huvudet berömde jag. Höll han kvar så berömde jag igen efter några sek tystnad. Till slut gick vi hela åttan i "låg form" på halvlång tygel.
När jag ridit på det sättet i några veckor så gick han av sig själv in på banan och sänkte huvudet helt själv. Det är fortfarande naturligt för honom att gå i form på banan för han är van vid att man alltid gör det.
Resultatet hade jag redan första dagen och endast 1½ vecka senare hade jag en mkt positiv häst som hela tiden sökte berömmet. Men jag fortsatte hela sommaren då jag valde att lära galopp och annat, ute, och ville att han skulle ha samma positiva inställning kvar även sen.
Idag rider jag nästan alltid fram ute (skitt kanske 5 min) och skrittar ofta av ut. Men ofta vill han hellre gå direkt till banan. Han väljer ofta vad vi ska göra, då jag anser att det viktigaste är att han känner för det vi gör. Rider ut lika mycket som på banan kanske, vissa perioder mer på banan, andra mer ut.
Vi gör allt för att han ska tycka det är kul. Det "roliga" jag använde mig av förut var ffa galopp - vi hade en speciell galoppsträcka där vi lärde oss galopp. Där var tempot helt upp till honom och vi startade ofta från skritt el halt. Han älskar när det går fort.
Min ridning är alltid improviserad och vi gör det vi känner för. Samma sak gäller upplägget - jag har aldrig planerat utan anpassar ridningen efter min häst. Känner jag att han idag är känslig för skänkeln så ger jag honom hjälpen för sidvärtsrörelse. Och detta går då naturligt och han lyckades med uppgiften hur lätt som helst, trots att han aldrig gjort det förut. Man får känna efter hur han känns och prova det som verkar kunna fungera. Nyligen tänkte jag att jag skulle samla honom då han var mkt avslappnad i traven, han svarade blixt snabbt och innan någon han förstå vad som hände så piaffade han utan minsta tecken på ansträgning eller några svåra hjälper från mig.
Det viktigaste är att endast ha ett krav i taget och låta hästen vila ofta och länge mellan dessa. Ridningen måste bli avslappnad och njutfull innan man börjar lära nåt.
Jag tror inte att ridskoletiden spelar ngn roll, det viktiga är att hon får en ny syn på ridningen.
Nu blev det långt, och rörigt.. hoppas det går att läsa ändå.