Problem vid lastning!!!

[Poison_ivy127]

Mitt sto har helt plötsligt blivit helt omöjlig att lasta, jag har haft henne i drygt 6 mån och från början var hon jättefin att lasta men helt plötsligt har hon helt enkelt börjat vägra gå in i den. Jag har rannsakat mig själv och det har inte vid något tillfälle hänt något under själva lastningen som skulle kunna sammanbindas med obehag och vägringen började helt plötsligt en kväll. Först trode vi att det berodde på transporten och bytte däremd till en större men ändå samma sak...
Det som händer är att hon sätter upp frambenen på lemmen och sen står hon där... Vi kommer alltså ingenstans, försöker du mana på trycker hon ut en och drar bakåt, tar du linor blir hon helt stressad och bara kickar. Dock återvänder hon alltid till denna grundposition där hon verkar vara trygg, hon stänger nämligen av när hon står så här.
Jag läste i sista numret av Hästfynd angående en islänning som var exakt likadant och författaren hänvisade till ngt som kallas "passiv hanterare av stress". Någon som har någon kunskap om denna term eller detta beteende?

 

[Sudd]

Sv: Problem vid lastning!!!

Kör ni lugnt o försiktigt..?? Samma grej hände en kompis till mig, fast jag tjatade på att dom körde alldeles för fort. Bromsade för häftigt och körde för fort i kurvorna.
Hon betedde sig precis likadant.
Om hon står på lemmen och inte vill gå längre fram..backa henne i stället några steg, ta fram ett steg..backa några till sen fram..
Gör lite så så hon blir lite uppmärksam. sen ha inte fööör mycket tryck i grimman..då kan du få motsatt effekt.
Annars är ett bra tips också att longera henne utanför transporten och sen bjuda in henne..ta små steg i taget. Belöna först när hon sätter upp fötterna på rampen, låt henne tänka några sekunder och mycket berömm..backa sen tillbaka..longera igen och bjud in henne..kräv fler och fler steg för varje gång. Men se till att alltid DU backar ut henne..börjar hon backa, då hänger du på och backar ut henne i ganska rask takt och longerar igen..Ingen belöning då. !!
Så har jag gjort med min polle och nu typ springer han in i transporten..ser han transporten så är det .."Det här kan jag !!!" och sen springer han in.

 

[peperoni2]

Sv: Problem vid lastning!!!

Så gjorde min häst också efter ett tag... För min del har det inget med stress elelr rädsla att göra... Det är att du börjar få ledarskap över din häst... Den känner att den inte bestämmer lika mycket själv längre och då försöker de ta tillbaka iniativet... Transporten är då utmäkt ur deras synvinkel för där kan vi människor inte göra så mycket... Det är bara att träna... Med min häst tränade jag på att flytta ett steg i sidled på rampen, flytta fram och tillbaka och rygga... Även longering som nämdes i nilägget tidigare är bra... Träna lydnad i och runt transporten...

/Linda

 

[Welsh]

Sv: Problem vid lastning!!!

Så gör mitt ena sto när hon tycker att det är tråkigt att träna (märks om man varit iväg för ofta)

 

[Poison_ivy127]

Sv: Problem vid lastning!!!

tackar för svaren.. skönt att höra att det är fler som har hästar som fungerar likadant. Jag ska arbeta utifrån det ni svarat nästa gång jag lastar. Tack än en gång!

 

[fialotta40]

Sv: Problem vid lastning!!!

Jag har en häst som beter sig ungefär likadant som din plus att hon gärna börjar backa och resa sig om man försöker tvinga henne. Vi tror dock inte att det egentligen handlar så mycket om själva transporten utan mer om att hon inte gillar trånga utrymmen och passager. Hon gör nämligen likadant i stallet om man vill ha henne till spolspiltan och dit är det en förhållandevis trång passage.

Vi jobbar enligt "nyfikenhet- och förtroende"-modellen. Jag laddar med morötter i fickan. Går mot passagen med hästen bakom mig i löst, långt grimskaft. Så fort jag känner att hon stannar, stannar jag också och är noga med att inte dra utan bara ha ett sträckt grimskaft så att vi har kontakt, inget annat. Då vänder jag mig om och erbjuder en bit morot ur handen. Oftast tar hon då ett par steg till så hon når moroten. Sedan blir det tvärstopp och då går jag ner på huk en bit framför henne och pillar med fler morötter på golvet. Efter en stund (det kan ta ett tag så det gäller att ha gott om tid) blir hon nyfiken och tar ett kliv till och kollar vad jag gör. Då får hon genast klapp och beröm och morot. Och så gör vi det igen.

Det viktiga här är att så fort jag känner att hon börjar tänka bakåt, kräver jag bara ett litet steg fram så att det är jag som avbryter och inte hon, och så backar jag ut henne ur passagen igen. Det har tagit tid att komma så här långt och vi är inte inne i den eländiga spolspiltan ännu men det är inte många steg kvar, så hopp finnes!

/Anna