Problem med vänskap

[Klubbisen]

Hej! Behöver verkligen hjälp med detta då jag inte vet hur jag ska tänka.

Jag har varit bästa kompis med en tjej i runt 15 år, vi har känt varandra sedan lågstadiet. Vi har gått igenom mycket tillsammans och jag vet allt om henne precis som hon vet allt om mig. Hon har verkligen varit som en del av min familj. Vi har rest tillsammans och allltid funnits där för varandra. Jag trodde att jag kände henne utan och innantill.

Men för ett tag sedan flyttade vi till en ny stad tillsammans. Jag mådde extremt dåligt när vi flyttade, hade extrem social ångest. Vi bor tillsammans men ska hon ska flytta till egen lägenhet snart. Min depression och sociala ångest gjorde att jag mådde extremt dåligt och hon stöttade mig mycket till viss del, genom att till exempel hjälpa till med vardagliga sysslor och självklart trösta mig om jag var ledsen. Jag hade svårt att få kompisar på grund av min sociala ångest men försökte ändå det bästa jag kunde. Min kompis träffade jättemycket kompisar och blev vän även med dom i min klass (universitet.)

Problemet är att jag känner att hon inte alls är så stöttande som jag trodde att hon är. Då menar jag inte att jag förväntade mig. Nu har vi bott här ett tag och jag mår mycket bättre och är mer social. Men hamnade lite efter på grund av min depression vilket gör att jag inte har någon speciell grupp att hänga med. Min kompis har sin grupp med tre tjejer i min klass och en i en annan. Det som jag tycker känns jobbigt är att hon aldrig bjuder med mig på något eller försöker stötta mig till att må bättre. Det känns nästan tvärtom som att hon försöker manipulera mig till att åka hem eller inte trivas. Hennes kompisar som går i min klass har bjudit med mig ut någon gång men inte min kompis, vilket jag tycker är konstigt och lite sårande. Hon märker ju hur ensam jag är. Jag hade gjort tvärtom för henne. Hon är alltid negativ om saker. Till exempel när jag pratar om en jobbig tenta säger hon ” ta bara sovmorgon och gör den någon annan gång” eller när jag säger att jag börjar trivas kan hon säga något i stil med ”men det här är ju faktiskt jättedåligt med staden” det känns verkligen som att hon försöker få mig att åka hem. Eller om jag pratar om en annan utbildning som jag kanske vill läsa istället pratar hon om hur sjukt bra den är och pratar ner det jag pluggar nu. Det känns verkligen som att jag blir manipulerad och det känns obehagligt. Det känns som att jag hade trivts bättre här och haft lättare att hitta kompisar utan henne, och så ska det ju inte vara.

Jag vet inte vad jag ska göra. Är bara så besviken och trött på hela situationen. Blir trött av att prata med henne då hon inte lyssnar på vad jag säger och jag känner verkligen att hon har ett ”mål” med varje konversation.

Känns som att hon tar mig för givet trots att jag verkligen alltid är positiv och stöttar henne när hon har det jobbigt. Känns svårt att prata med henne då hon bara skulle blå förneka det. Jag trodde att vi hade en djupare relation en såhär, där vi kunde vara ärliga med varandra. Hon betyder fortfarande så mycket för mig så jag vet inte vad jag ska göra! Någon som har några tips?

 

[skiesabove]

Det är ganska vanligt att vuxna har olika förväntningar på vad en vänskap är och hur djup en sån relation ska vara.

Jag tycker är det inte är rimligt att förvänta sig av vän det som en partner eller förälder kan göra för en, eller det som man som vuxen måste göra för sig själv. Vänner är gottat i livet, inte grunden.

Trivs du inte med henne längre så flytta isär och sluta umgås med henne.

 

[nightcrawler]

Det är svårt att vara deprimerad och ha social ångest men det är inte din kompis ansvar att se till att du mår bra. Det är helt och hållet upp till dig. Du kan inte förvänta dig att andra ska hjälpa dej.

 

[Görel]

Hon kanske tänker att hon stöttar dig på det sättet? Har du varit tydlig med vad du förväntar dig av henne? Hon kanske menar något helt annat med sitt bemötande av dig än det som du tolkar in?

Jag vet att när man är deprimerad och mår dåligt så har man svårt att se andras perspektiv, men detta är ju hennes studietid också, och det här är kanske det hon behöver för att hon ska kunna klara av sina studier. Det blir kanske för mycket för henne att ge dig det stöd som du önskar av henne.

 

[Motacilla]

Finns det möjlighet för dig att få samtalsstöd, så att en utomstående, utbildad person kan vara den som har ansvar för att stötta dig i orkandet? Så kan din kompis vara en mer lättsam kontakt tänker jag.

Att flytta hemifrån och börja plugga är ett stort steg för ALLA. Då kan det bli lite övermäktigt om man ska stötta nån som mår väldigt dåligt.

Vänner är bäst i rollen som vänner, tycker jag. Det ska vara roligt att träffa vänner, och vänskap behöver ibland lite paus ifall det blivit lite för mycket från endera hållet.

 

[Milosari]

Vet du hur tungt det är när ens bästa vän är deprimerad? Hur dränerad man blir på energi? Om du älskar din vän måste du låta henne få sina andningshål där hon kan hämta energi att vara en god och stöttande vän till dig. Det är möjligt att hon är påväg bort, men det kan du aldrig stoppa genom att vara en ännu större energitjuv. Hon har liksom ingen skyldighet att hänga ihop med dig hela livet, utan vänskap ska ge något för båda parter. Det enda du kan göra är att låta henne ha roligt utan dig, och att ta ett snack om er relation. Kanske är det något ni kan reda ut genom att prata? Men absolut inget skuldbeläggande i det snacket.

 

[Nahar]

Det är jättejobbigt att bo med en deprimerad människa, men det är också väldigt lätt att som deprimerad läsa in mer negativt i närståendes beteende än vad som faktiskt finns där. Som andra skrivit kanske hon bara behöver andningshål. Jag tror att det blir bra för er vänskap att flytta isär, så kan ni umgås och dela det positiva igen

 

[Cattis_E]

Det är jättejobbigt att bo med en deprimerad människa, men det är också väldigt lätt att som deprimerad läsa in mer negativt i närståendes beteende än vad som faktiskt finns där. Som andra skrivit kanske hon bara behöver andningshål.

Läs detta en gång till. Det är så otroligt lätt att övertolka vad någon säger i en sådan situation som ni är i.

 

[Red_Chili]

Låt henne vara din vän, inte din psykolog. Hon är inte, och ska inte vara din psykolog. Er vänskap kommer med största sannolikhet inte klara sig om hon förväntas ta den rollen också.

Så: se till att ta hjälp av något proffs. Hitta en bra psykolog. Om ni studerar kanske det finns en skolkurator eller liknande som kan vara ett bra första steg? Ja, det kommer vara tufft, men då kan du få hjälp.

Låt sedan vännen göra saker på egen hand, hon behöver också få ha sina vänner, sin egentid, få ta hand om sig och det som får henne att må bra. Och så jobbar du på för att själv må bättre och så kan ni hitta på roliga saker tillsammans.

 

[Klubbisen]

Tack för svar alla. Jag har nog övertolkat väldigt mycket. Jag använder henne absolut inte som psykolog eller har krav på att hon ska få mig att må bättre. Jag lägger ingenting på henne eller går runt och är sur och ledsen. Jag hade bara velat bli medbjuden eftersom jag hade gjort det för henne. Som sagt bjuder hennes kompisar in mig men inte hon. Är det så konstigt tänkt? Jag förstår att en kompis är en kompis, man kan aldrig ställa orimliga krav. Och som sagt kan det mycket väl vara så att jag övertänker saker men om man vet att sin kompis mår dåligt känns det dumt att hetsa personen att stanna hemma eller att flytta hem.

 

[Klubbisen]

Vet du hur tungt det är när ens bästa vän är deprimerad? Hur dränerad man blir på energi? Om du älskar din vän måste du låta henne få sina andningshål där hon kan hämta energi att vara en god och stöttande vän till dig. Det är möjligt att hon är påväg bort, men det kan du aldrig stoppa genom att vara en ännu större energitjuv. Hon har liksom ingen skyldighet att hänga ihop med dig hela livet, utan vänskap ska ge något för båda parter. Det enda du kan göra är att låta henne ha roligt utan dig, och att ta ett snack om er relation. Kanske är det något ni kan reda ut genom att prata? Men absolut inget skuldbeläggande i det snacket.

Jag vet hur svårt det är då jag själv varit i den situationen för både med syskon, föräldrar och kompisar. Med henne också. Dock tar jag verkligen inte ut något på henne. När vi är med varandra är jag den glada. Jag skulle verkligen inte beskriva mig själv som en energitjuv. Jag är alltid positiv och ställer inga krav på henne. Vänner ska alltid ge varandra något, absolut, men ska man överge någon för att den personen går igenom en jobbig period? Om det var det hon vill göra för att må bättre så absolut, alla har en fri vilja. Men för mig är ändå vänskap när man stöttar varandra när någon har det svårt. Jag har stöttar henne väldigt mycket när hon har mått dåligt.

 

[Pilot]

Ibland när man är väldigt nära vänner och umgås mycket/ eller har umgåtts mycket så behöver man en paus. Det blir bara att antingen går den ena en på nerverna eller tvärtom.
Förstår att det känns jobbigt men tror att er vänskap kommer att vinna på att ta en paus och att det behöver inte betyda att man bryter vänskapen.

Sen utan att känna någon av er särskilt mycket, ibland kan vilja ha ett "eget liv" och att känna att man är en egen person, men sina intressen och egna vänner. Jag tror egentligen att det kanske inte handlar så mycket om dig utan att din kompisar behöver sitt space.

 

[Sirap]

Det låter ju som om hon kanske är lite dränerad efter din depression. Att hon behöver få vara självständig och tänka mer på sig själv ett tag.

 

[Klubbisen]

Det låter ju som om hon kanske är lite dränerad efter din depression. Att hon behöver få vara självständig och tänka mer på sig själv ett tag.

Tack för svar! Men tror inte så är fallet. Jag har som sagt inte varit påfrestande för henne eller ställt några som helst krav. Jag har varit deprimerad i fem år men det är inte något som går ut över mina vänner. Hon tar inte heller avstånd från mig. Det jag reagerar på är att ifall läget var tvärt om hade jag bjudit med henne att träffa mina kompisar ifall dom gick i hennes klass. Vi har alltid varit självständiga gentemot varandra och hon mår själv väldigt dåligt i perioder och då stöttar jag henne. Isåfall tror jag snarare det är så att jag övertänker saker men som sagt så dränerar jag inte människor oavsett hur dåligt jag mår.

 

[Klubbisen]

Ibland när man är väldigt nära vänner och umgås mycket/ eller har umgåtts mycket så behöver man en paus. Det blir bara att antingen går den ena en på nerverna eller tvärtom.
Förstår att det känns jobbigt men tror att er vänskap kommer att vinna på att ta en paus och att det behöver inte betyda att man bryter vänskapen.

Sen utan att känna någon av er särskilt mycket, ibland kan vilja ha ett "eget liv" och att känna att man är en egen person, men sina intressen och egna vänner. Jag tror egentligen att det kanske inte handlar så mycket om dig utan att din kompisar behöver sitt space.

Jag håller med dig, jag tror det är bra för oss att vi inte bor tillsammans. Dock är det där med egna vänner svårt då hon som sagt är kompis med människor i min klass. På universitet är väldigt många kompisar och det blir komplicerat om inte jag känner att jag kan bli vän med vem jag vill för att det är hennes vänner.

 

[Scata]

Tack för svar! Men tror inte så är fallet. Jag har som sagt inte varit påfrestande för henne eller ställt några som helst krav. Jag har varit deprimerad i fem år men det är inte något som går ut över mina vänner. Hon tar inte heller avstånd från mig. Det jag reagerar på är att ifall läget var tvärt om hade jag bjudit med henne att träffa mina kompisar ifall dom gick i hennes klass. Vi har alltid varit självständiga gentemot varandra och hon mår själv väldigt dåligt i perioder och då stöttar jag henne. Isåfall tror jag snarare det är så att jag övertänker saker men som sagt så dränerar jag inte människor oavsett hur dåligt jag mår.

Jag har fetat ordet tror. Att tro är att icke veta!

Du måste faktiskt prata med din vän om hur Du upplever er relation!

Något skaver i det du skriver, det är väldigt mycket dina behov.
Vet du vad din väns behov är?
Det du skriver är Dina känslor och vad du tror att du gör för din vän. Men din vän kanske inte har samma åsikt?! Det vet inte vi (eller du).

 

[Mia_R]

Jag håller med dig, jag tror det är bra för oss att vi inte bor tillsammans. Dock är det där med egna vänner svårt då hon som sagt är kompis med människor i min klass. På universitet är väldigt många kompisar och det blir komplicerat om inte jag känner att jag kan bli vän med vem jag vill för att det är hennes vänner.

Varför skulle du inte kunna vara vän med hennes vänner? Man äger inte sina vänner utan du kan vara vän med vem du vill, oavsett om det också är hennes vänner.

Jag säger som de andra, jag tror att det är bättre för er vänskap att flytta isär, att umgås både på universitetet, bo tillsammans och även tillbringa fritiden ihop blir för mycket, särskilt om en mår dåligt och blir krävande för även om du inte tycker att du är det så framgår det av din text att du inte tycker hon gör tillräckligt.

Du behöver stå på egna ben, skaffa nya vänner och umgås med din vän för att ni båda vill det och inte pga hur du mår eller för att ni bor ihop.

 

[Milosari]

Tack för svar! Men tror inte så är fallet. Jag har som sagt inte varit påfrestande för henne eller ställt några som helst krav. Jag har varit deprimerad i fem år men det är inte något som går ut över mina vänner. Hon tar inte heller avstånd från mig. Det jag reagerar på är att ifall läget var tvärt om hade jag bjudit med henne att träffa mina kompisar ifall dom gick i hennes klass. Vi har alltid varit självständiga gentemot varandra och hon mår själv väldigt dåligt i perioder och då stöttar jag henne. Isåfall tror jag snarare det är så att jag övertänker saker men som sagt så dränerar jag inte människor oavsett hur dåligt jag mår.

Det går alltid ut över omgivningen när man är deprimerad. Det är liksom en del av sjukdomsbilden att man har svårt att sprida glädje och energi kring sig. Men en hygglig omgivning har överseende med det, för det är inte ditt fel utan sjukdomens. Din vän verkar också tycka om dig riktigt mycket och vilja umgås med dig. MEN du kan inte bestämma hur en vän ska vara. Du hade gjort si, du hade gjort så. Ja, men nu är din vän inte du. Hon är en annan person och har all rätt att göra som det behagar henne. Försöker du ändra på det är du kontrollerande och manipulativ och då är det nog definitivt stopp på er vänskap. Däremot behöver du prata med henne och förklara hur du känner, utan att bestämma hur hon ska göra. Och sen borde du nog försöka hänga mer med dina nya vänner om det är möjligt. Har du energi nog att engagera dig i någon studentkår t ex?

 

[Pilot]

Jag håller med dig, jag tror det är bra för oss att vi inte bor tillsammans. Dock är det där med egna vänner svårt då hon som sagt är kompis med människor i min klass. På universitet är väldigt många kompisar och det blir komplicerat om inte jag känner att jag kan bli vän med vem jag vill för att det är hennes vänner.

Jag tycker att det är superviktigt att du har vänner och att när du blir bjuden (bjud in dig själv om det så behövs) så går du. Får ni en paus på andra plan så kommer det ge med sig där med, eller så vill hon ha en paus och då får hon välja att inte följa med. Just den biten hade jag inte ändrat mig.
Jag tänker att det kan nog skava lite i början när man ska hitta ett nytt vänskapsmönster.

Jag har en kompis, fd kollega och vi hade väldigt lätt för att plocka upp varandras humör och i ett försök att stötta varandra så blev det bara att man tog på sig lite av hennes dåliga mående och vice versa.
Vi pratade om det och kom fram till att vi fick ha andra än varandra som vi pratade med om "hur skit det var". Jag tänker att även om ni inte pratar om det (nu) så är det lätt att plocka upp den andras humör, särskilt om man är väldigt bra vänner och det kan ju vara rätt dränerande.

 

[Tassa]

Jag har haft en jobbig period under en längre tid. Min man har slutat bjuda med mig på roligheter/aktiviteter mm för han vet att jag antagligen inte vill, orkar eller mäktar med det. Det är inte för att han inte vill att jag följer med, men jag vet också att jag kan bjuda med mig själv den dagen jag känner för att haka på. Kan det vara samma sak med din vän? Du har problem med det sociala och hon kanske inte bjuder in dig för din egen skull? Men som flera redan skrivit så kan man ju inte veta om man inte frågar. Fråga om du kan hänga med om du känner för det. Men tror också att det kommer släppa en del när ni bor på varsitt håll. Det kan ju vara ganska påfrestande att bo med andra oavsett hur bra vänner man är.