Jag satt vid ett tillfälle i en lite liknande situation som du även om det ju inte är samma bekymmer. Jag sållades bort. Jag har en utbildning, hade jobbat i ett år och arbetstränat ett halvår på samma arbetsplats före jag blev anställd. Blev arbetslös och sökte därmed jobb inom samma yrke, det är lätt att få jobb inom det i min region, har hört otaliga exempel på andra som kommit direkt från skolbänken och sökt 1-2 jobb, gått på 1-2 intervjuer och fått erbjudande om ett eller båda jobben. Jag sökte och sökte men för mig var det inte alls så lätt. Jag fick försörjningsstöd av kommunen och det var till och med så att handläggaren där sa att om jag inte "snart" fick jobb så skulle hon hjälpa mig med en DO anmälan till regionen.
Jag är syn- och hörselskadad och har sjukersättning halvtid. Jag skrev det i ansökan, där till skrev jag att AF gick in med en lönebidragsanställning, att jag var beviljad och använde flertal hjälpmedel så att jag kunde utföra jobbet bra samt att jag skickade med rekommendationsbrev från tidigare arbetsplats. 46 jobb sökte jag. Gick på 5 intervjuer, fick erbjudande om ett jobb, där jag sedan bara jobbade ett halvår (hemskt ställe), blev arbetslös igen, låg på som en gnu på ett ställe med hjälp av en vän som arbetade där och fick in foten- nu med två rekommendationsbrev i ansökan + min vän som gick i god för mig (jobbade på samma ställe en gång tidigare)...... Har funderat på att byta jobb av olika anledningar, men när de andra kollegorna får första bästa jobb de söker är jag medveten om att det inte lär vara så för mig, så jag har inte orkat ta tag i det.
Ärlighet varar ju längst, men ibland är det oerhört tufft när de inte vill ta chansen att se vad de får om de anställer. Jag fixar mitt jobb utmärkt, inget att klaga på alls, folk är mer än nöjda med mig. Men fördomarna låter man ju välja person, vilket är skittrist och gör att vissa aldrig kan visa vad de går för.
Min arbetsplats har garanterat inte ångrat sig heller!