Problem med födsel vanligare hos raskatter?

[lime]

Jag har haft katter sedan jag var liten och de har fått ungar titt som tätt, aldrig har det varit något annat problem ens om de varit förstföderskor annat än att hitta nya hem till ulltussarna. Nu har jag haft två Birmor och den fösta honan fick ungar förra året, de två första ungarna fick jag navla av och torka, hon bara struntade i allt detta, sedan fick hon två till under dagen när jag var på jobbet, jag trodde hon var färdig för hon hade inte fått någon få flera timmar när jag åkte hemifrån. De två sista dog antingen av att de frös ihjäl eller bet hon ihjäl dem, i alla fall hade de hinnorna kvar och en var svårt biten när jag kom hem, döda var båda två.
Nu i år fick min andra Birma ungar. Jag trodde det som hände förra året var en engångshändelse. Vad som hände nu har ni redan läst under "min kattunge diar inte".
Vågar man låte sina raskatter få ungar, är det så att raskatter fått sina instinkter bortavlade till fördel för utseende och andra egenskaper, jag bara undrar för så här har det aldrig varit förr med kattungar.

 

[Sassy]

I min ras har jag aldrig hört talas om några problem alls. Jo förresten, förra året var det en hona som fick en helt dödfödd kull (4st). Uppfödaren, som var den som tog hit koraterna till europa, och har fött upp dem i 30 år har aldrig tidigare haft problem.
Koraterna tillhör de raser där hela familjen, även hankatter, är engagerade i ungarna, och kullarna är relativt stora.

 

[palle]

Jag har fött upp Turkisk Van sedan-88.
Och Scottish Fold sedan-02.

Jag har haft 1 hona som inte fick några värkar så hela kullen dog.
Sen har jag också haft en hona som mentalt inte förstod att hon väntade smått.

Den första honan fick någon forma av förlossningspykos efteråt, så henne blev jag tvungen att avliva.
Samtalsterapi hjälper tyvärr inte på katter...

Den andra honan kastrerades och blev en sällskapskatt.
Av hennes 3 ungar har 1 hona gått vidare i avel, och hon har aldrig haft några förlossningsproblem.

Nu har jag ingen större erfarenhet av Birmor men jag tror du bara har haft otur.

Sen är det väl kanske inte tillrådligt att lämna en första gångs föderska ensam direkt efteråt.
Jag brukade ta semester dom första dagarna, så att jag kunde kolla så alla ungarna och mamman mådde bra.

Men lycka till med dom kattungarna som fick.
Och det har ju inget med ras att göra.

 

[MissFideli]

Just dom problemen du beskriver är nog mer individproblem än rasproblem.
Min Britthona fick en dödfödd för 1,5 år sen som hon struntade fullkomligt i, men så var den död från scratch också. Hon åt upp moderkakan, precis som man ska.

Detta år fick hon 3, varav jag såg 2. Den första föddes i garderoben så den missade jag tyvärr. Den andra kom baklänges (om jag inte minns fel) och då var mamma katt så trött att jag tog mig åt att torka bort kladdet ur nosen och lägga fram den till baren.
Den 3:e kom 1,5 h senare och då var hon pigg igen, men hade ju fullt upp med sina andra små så den lade jag fram med moderkaka och allt så kom hon på att hon visst fått en till.

Onödigt vetande, en helt okomplicerad förlossning. Vet att vissa raser, typ Perser och även "min ras" Britter kan ha lite problem med att huvudet är så brett. Men så får dessa raser stora bäbs också.

 

[Sol]

Mig veterligen har inte raskatter svårare med förlossningar eller är sämre mödrar pga bortavalde instinkter. Däremot är det viktigt när man skaffar en avelskatt att man kollar hur det ser ut på mödernet. Har mamman, mostrar, systrar eller andra närabesläktade honor fått komplikationer eller har de varit dåliga mödrar.

Jag är noggrann med att välja ut avelshonor ifrån komplikationsfria linjer och linjer där honorna är bra mammor. Tyvärr finns det som avlar på honor som inte tar bra hand om sina kattungar och det finns skäl att misstänka att det är ärftligt.

 

[lime]

Min honas mor har iaf aldrig haft komplikationer med förlossningar, möjligen finns det på pappans sida för hans mor dog under en förlossning, dock ej när han föddes.