Prestationsångest.

[svarten_som_natten]

Hej!

Jag har ett ganska jobbigt problem när jag rider.
Jag har denne underbara häst, som jag känner mig SÅ lyckligt lottad att ha.

Men det är bara det att jag sätter kraven aldelless för högt när jag skall rida, och tappar oftast inspirationen efter sisådär 30 min.
Om jag ser en underbart proffsig häst på tex. YouTube, tänker jag "så där kan jag väl också göra", och sen när jag sätter mig upp på min stackars kuse och tycker att han kan göra piaff och passage( missförstå mig inte att jag försöker pressa min häst till att göra saker han inte håller till än, för vi håller på med övningar till både passage och piaff) men när jag gör det som jag har tänkt, är det klart att Svarten inte är helt med på noterna. vad/hur skall jag tänka så jag inte sätter ribban för högt?

Är väldigt tacksam för svar!

MVH AnnaSofia och Svarten

 

[Damp_]

Sv: Prestationsångest.

Ta hjälp av en skicklig tränare. Som instruerar och inspirerar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Prestationsångest.

Fokusera på/glöm inte bort att ha roligt när du rider. Med rolig träning kommer resultaten.

 

[svarten_som_natten]

Sv: Prestationsångest.

Jag tränar för en tränare 1 gång varannan vecka. Jag tror det är lite svårt för mig att hålla uppe "andan" när det är så sällan. jag måste hitta någon egen rytm i min träning tror jag, men frågan är bara hur...

Tack för ditt svar förresten!

MVH

AnnaSofia

 

[LaBanba]

Sv: Prestationsångest.

Sätt upp ett rimligt mål till varje lektion innan du börjar. Det gör inget om det är "för" enkelt till en början bara så att du ska klara det men ändå att det blir något att jobba med.

Träna övningen under lektionen och ge både dig själv och hästen beröm så blir båda glada:smirk:. Efteråt kan du göra en snabb utvärdering. Var nöjd med framstegen oavsett om de var stora eller små och lär dig av misstagen.

Det som är problemet verkar vara att du vill begära att hästen ska gå perfekt med en gång - jag vet att det är jobbigt för har själv det problemet - men det gäller bara att acceptera att hästen inte kan vara perfekt, annars blir både hästen och ryttaren ledsna.
Tvinga dig helt enkelt att sätta lägre krav i ditt mål med lektionen och jag lovar dig att det kommer att gå bättre.

 

[EmmaBovary]

Sv: Prestationsångest.

Jag känner igen mig själv mycket i det du skriver (även om hästen jag rider inte ligger på DEN utbildningsnivån )

Jag brukar lida av rejäl prestationsångest av många saker, speciellt det man brinner för, för det _vill_ man ju vara bra på. Men jag måste säga att gällanden ridningen så har den släppt lite. När jag var yngre var ångesten gräslig, ibland tog den liksom glädjen från ridningen.

Iår har jag börjat rida igen efter ett uppehåll på två år. Och jag måste säga att det uppehållet var nyttigt, det fick mig att få lite perspektiv på saker och ting. Jag var så lycklig över att ens få sitta på en häst igen, och släppte tanken på att prestera.

Nu har jag väl börjat rida liiiite mer seriöst igen, jag rider åtminstonde 4-5 gånger i veckan, i skogen och dressyr, nån enstaka gång för tränare. Ett tag var jag rädd för att prestationsångesten skulle ta över och förstöra det roliga igen när jag började ta saker och ting lite allvarligare. Och visst, jag känner av det lite. Men det är en annan glädje i min ridning nu. Det viktigaste är att jag oh hästen har roligt, och jag blir helt varm om hjärtat när vi hittar rätt och jag märker att han också har roligt. Det är verkligen ren terapi för mig att rida, ja att ens mocka gör mig glad haha

Så, mitt råd är väl lika tradigt som alla andras, det ska vara roligt att rida hitta en känsla istället för perfektion, iaf till en början.

 

[Lucky_Me]

Sv: Prestationsångest.

Jag har också prestationsångest, men det har mattats ut lite nu
när jag börjat fokusera mer på att först värma upp och rida igenom hästen så gott jag kan och sedan efter det sätta kraven beroende på hur hästen känns. Om hästen är ofokuserad en dag så tränar jag mest på att få henne lyssna och vakna till lite, och om hon känns super en dag efter uppvärmning försöker jag sätta lite mer krav så att hon får träna mer.

Det hjälper också om man slutar "drömma" lite. Alltså istället fokusera på nuet och utgå från det istället för att drömma om 1:a priser, piaff, passage mm. Jag är inte alls på samma nivå som dig men det här fungerar för mig. Låtsas vara hästens lektant när du tränar

 

[lethal_smile]

Sv: Prestationsångest.

rider du bara på ridbana/ i ridhus?

annars är det jättebra att rida ut.. jag gör det med min och tränar mkt galoppombyten och skänkelvikningar och allt annat..

det är jättebra för hästen och riktigt roligt

 

[Damp_]

Sv: Prestationsångest.

Jag tränar för en tränare 1 gång varannan vecka. Jag tror det är lite svårt för mig att hålla uppe "andan" när det är så sällan. jag måste hitta någon egen rytm i min träning tror jag, men frågan är bara hur...

Tack för ditt svar förresten!

MVH

AnnaSofia

Det är inte lätt det är nog därför man håller på och håller på... om man har en tuff period, av olika anledningar, får man väl se över sina mål, eller bara sänka kraven för en kortare period. Allt löser sig, som timbuk säger ; Det gör det alltid!!!!!

 

[lektra]

Sv: Prestationsångest.

Med problemen kommer utvecklingen.

Man ska inte gråta över problemen, det är ju faktiskt dom som gör att man som ryttare utvecklas.

_____________________________

Jag tolkar det som att din häst kan piaff och passage.

Ditt problem är att du vill kunna gör felfri piaff och passage, men den blir inte felfri - varför? jo, det är något som inte fungerar, något som ligger längre ned i prioriteringslistan.

Liknelse:
Ditt problem är att när du nu står så pass högt upp på berget (hästen ska kunna piaff och passage) så det skulle vara skit läskigt att hoppa (gå tillbaka och leta fram problemet), för du vet inte hur långt du måste falla innan du slår i marken (problemet kanske handlar om basic-saker som start och stopp) plus att det sedan kanske blir skit jobbigt att klättra upp igen (problemet kan vara större än du tror)


Jag tycker du ska fråga dig själv. Är det värt att hoppa ned, kanske slå hårt i marken och ta den långa och jobbiga vägen upp igen? Du kan ju faktiskt komma så långt att du når toppen och sedan börjar söka efter nya berg.

För att få ned dina krav. Kan man alla basic-saker så blir plötsligt berg som piaff och passage bara små kullar.
Alla som någon gång kommit till toppen av ett berg går ofta tillbaka till bergssluttningen för att åter testa sin klättringsteknink (problemlösning)


Hoppas du förstod och lycka till