Bakgrund : Rider min älskade medis- häst 3 ggr / v sen 3 år. Har i höst börjat rida för tränare 2- 3 ggr / månad. Har ej tillgång till ridhus. Rider även på ridskola 1 g / vecka på deras hästar. Bytte ridskola i våras då det var ganska rörigt, dyrt och risiga hästar på min gamla...Men det känns inte roligt med ridskolan. Tanken var att jag skulle lägga mig i hårdträning och bli bättre men det känns tvärtom...=( . Har istället drabbats av riktig prestationsångest och går bakåt. Kan inte se / känna om jag sitter ner på fel ben, rider i fel galopp, skänkelvikningarna blir vingliga och för tvära osv...Trivs inte på 175 cm- hästarna, som jag bara får rida när jag sa att "jag känner ju inte hästarna, men jag gillar inte jättehästar utan hellre dom i 150- 160 " när vi skulle önska häst!( Är inte rädd men vantrivs på så stora...) Känner mig ledsen och dålig varje gång.Tycker inte man får någon vägledning / feed back alls när man klättrat upp på någon ny häst fast man frågar. Känns som jag börjat hata dressyr nästan.Hur är det möjligt att man kan bli sämre av att rida och träna mer? Har det låst sig för att jag känner såna krav? Jag vill ju bli bättre, mest för att det varit tal om ev köp av medis- hästen i framtiden.Hur ska man kunna ha häst om man inte ens kan dom basala grejerna? Hur kan mant.ex tappa bort lättridningen fast man ridit i mer än 10 år???? Har ni upplevt något liknande? Hälsningar ledsen och desperat som drömmer om att bli ägare till hästen med det stora H:et.