Presentera sin häst med stamtavla

[Alexandra_W]

Jag frågar alltid vad det är för stam på individer jag har/får ett extra gott öga till. För det är bra att veta nästa gång man ska köpa häst. Har man sett femtioelva fina, bussiga avkommor efter en viss hingst eller en viss kombo - då vill man hitta en egen sen!

 

[Mabuse]

@Esset
Jag är heller inte så insatt i stammarna, så även om folk skulle säga något till mig, säger det mig ingenting, lika lite som stammen på min häst säger mig någonting. Det som har betydelse för mig är att jag och hästen i fråga fungerar ihop och tycker om varandra, men det är klart att stammen kan spela roll om man ska sälja/avla, annars känns den mindre viktig tror jag.

En anledning till varför man vill veta stammen på en häst är att man helt enkelt vill lära sig mer om stammar. Om man får veta stammen på alla hästar man träffar, så lär man sig ju mer om vad det blir för hästar efter olika hingstar. Ska man träna en häst, och har koll på stammar, så går det ju fortare att förstå sig på hästen om man får veta vilken stam den har.

 

[Mabuse]

Fick erbjudan och vara med på en hoppkurs med gamla tanten för några år sedan. Tränaren är mkt känd i Sverige, och jag skulle vara med i en nybörjargrupp, då tanten var gammal (19-20) men väldigt ny på hoppning.

Tränaren ber också om stam på hästarna när vi presenterar dem. "Little Boy- Furidant". Han tittade snett på mig. "den där kan väl inte vara nybörjare, eller?" Varpå jag fick förklara senskadan osv.

Men vad jag blev mest imponerad över var nästa häst. Ryttaren säger nåt helt obegripligt. Tränaren funderar ett tag och säger sedan "hmm, fransk-stammad travare, va?"

Den här svenske hopptränaren hade alltså koll på franska travarhingstar?

Det kan ju ha varit uteslutningsmetoden också - det syntes väl på hästen att den stod högt i blod (jag antar att den inte var frysmärkt, det hade ju gjort saken synnerligen enkel), och har hingstarna franska namn, så lär det ju vara en travare om man som halvblodsmänniska inte känner igen dem.

 

[Snowball]

Fick erbjudan och vara med på en hoppkurs med gamla tanten för några år sedan. Tränaren är mkt känd i Sverige, och jag skulle vara med i en nybörjargrupp, då tanten var gammal (19-20) men väldigt ny på hoppning.

Tränaren ber också om stam på hästarna när vi presenterar dem. "Little Boy- Furidant". Han tittade snett på mig. "den där kan väl inte vara nybörjare, eller?" Varpå jag fick förklara senskadan osv.

Men vad jag blev mest imponerad över var nästa häst. Ryttaren säger nåt helt obegripligt. Tränaren funderar ett tag och säger sedan "hmm, fransk-stammad travare, va?"

Den här svenske hopptränaren hade alltså koll på franska travarhingstar?

Vem vet han kanske höll på lite med trav också eller i alla fall var intresserad av trav. För övrigt så finns det väl en hel del travstammade hopphästar ifrån Frankrike, Baloubet tex. Är man stamtavlenörd så fastnar det otroligt mycket hästar i huvudet, att sedan komma ihåg sina arbetskamraters (mänskliga alltså ) namn är betydligt svårare

 

[Ketrawzc]

Min häst har ett par gånger förväxlats som en varmblodig travare när hon står stilla, och jag förstår inte hur. Ser ut som vilket lite smäckrare halvblod som helst, men är brun utan tecken.

Så när nån frågar får dom ett tydligt svar. "Det är ett dressyrstammat halvblod efter Santana"

Om jag frågar nån vad det är för häst så förväntar jag mig stammen, men i regel säger man väl också rasen om det inte är uppenbart, det kanske är nog om man har en lite ovanligare ras och inte är i raskretsen. Tex att det är ett holländskt sto efter nån hingst. Eller en lippizaner. Man samlar på sig en egen liten uppfattning av alla hästar man träffar och vad stammen har gett för individ.

 

[tuaphua]

Hej!
Jag har noterat vid ett flertal tillfällen, såsom tömkörningskurs, vid klinikbesök m.m då jag samtalat med andra hästägare och frågat: vad har du för häst? eller vid en presentation och svaret har blivit: Fadern, modern eller möjligen morfar?
Underförstått ett svenskt halvblod, har jag fått erfara. Jag kan inget om halvblodstammar och tycker att det skulle vara mer informativt om hästen presenterades som ett svenskt halvblod.
Jag blir ibland tillfrågad vad jag har för häst. Att svara Malvernico-Signorina Martelli (Sibirian Express) gör väl ingen klokare om det inte är specifikt personer som håller på med engelska fullblod. Kul att höra andrar synpunkter.

När folk undrar vad jag har för häst säger jag svb 10 år och far och morfar. Oftast drar folk efter andan lite och suckar medkännande pga farfaderns mindre skoj rykte.

 

[Marita73]

Hmmm, jag får nog plugga in Annies föräldrar och morföräldrar. Jag har ingen aning om de holländska hästarna men lite koll på svenska halvblod (som hästen jag hade tidigare var).

 

[Efwa]

Jag håller ju på med fjordingar och för mig är det "viktigt" eller snarare roligt att veta vad det är för stam.
Inte för att man bedömer individen i sig efter stammen men det är roligt att se om man kan gissa beroende på hur den beter sig och hur den ser ut. Är den lik? Har den typiska anlag? Färg?

Eftersom man är relativt insatt är det ju också kul att samtala med hingst- eller stoägare om att man träffat en avkomma och hur det ser ut o.s.v.

Man vill också vara insatt och se hur aveln går framåt eller bakåt och hur individer växt sedan man såg dem, om man gjorde det.

Åååååå, det är ju jättkul!!

Sedan kan jag tycka, men vet att andra inte gör det, att man ska kunna lite om sin hästs stam och hur föräldrarna är och/eller kunna deras meriter. Det kan förklara så mycket, man kan få insikt i varför saker går bra eller mindre bra och veta om hästen växer till sig sent, mognar tidigt eller andra kanske viktiga saker.

 

[Amanda_F]

Jag säger ofta att min häst är e: Don Primero, för att det verkligen syns och det säger ganska mkt om honom. Är det någon som är intresserad nämner jag morfar också...

 

[cirkus]

Om nån frågar "Vad har du för häst?" så brukar jag svara att han är SWB och sen pappa-morfar.

När det gäller avelsstona så är det den viktigaste informationen

 

[mooi]

Samma här som för många andra; när nån frågar "Vad är det för nån?", så svarar jag med ras och pappa-morfar. Oftast frågar folk för att de tycker hon är trevlig och vill veta "vad det är för nån".

När jag undrar om en häst så är det denna information jag själv efterfrågar, och även om jag inte är någon avelsprofessor direkt så brukar stammen säga en del även för mig, och jag sparar till min kunskapsbank - ni vet, man ser många trevliga hästar och det visar sig att de har samma namn som återkommer i stammen, då vet man att det kanske är nåt att själv kika efter sen. Eller i de fall där det är helt tvärtom

 

[nullo-modo]

Jag brukar svara ålder, ras, hingstarna i stammen sedan frågar jag om dom vill veta stona oxå.

Om det är någon som inte kan häst brukar svaret bli ålder, ras och vad jag använder hästen till.

 

[Görel]

Jag brukar säga att jag har en Ceylon-tant.

Tant för att Ceylon skulle ha fyllt 50 år i år om han varit i livet, så alla som är lite insatta har koll på att hon måste vara uråldrig. Att hon är efter Ceylon för att många känner till att han gav hästar som kunde upplevas som antingen multitalanger eller knäppa i huvudet.

 

[Speedway]

Mitt svar varierar nog väldigt mycket beroende på vem som frågar. Om personen verkar insatt så kan det bli "SWB e. Cortez, ue. Strong Statement xx" men är det någon som t ex min granne så säger jag bara att jag har "en alldeles vanlig brun häst som är lagom stor".

 

[mackan]

Håller med övriga om att det är mer regel än undantag att presentera sina hästar med stam.
Jag har ett fullblod av lite mer "ridhästmodell" (stor och reslig) , så folk frågar ofta efter stam på honom utan att ha fattat att han är fullblod, då de blir nyfikna över modellen på SWB då han ju trots storlek givetvis är lite nättare och mer "kompakt" än många SWB

Schenholmskan tex, blev förvirrad när jag lydigt gav stammen innan hon hängde med

 

[LenaH]

Gäller det den store glade så säger jag oftast bara att han är en Fetcher, och om personen verkar vara lite mer insatt än genomsnittet bidrar jag med morfar Concarneau medan jag med den lille sure säger Royal - Maraton då Maraton är skrivet i pannan på honom.

 

[Efwa]

Jag satt och tänkte på ett sommarpratarprogram jag lyssnade på för några år sedan när en konstnär (har jag för mig) som också är same berättade om hur de presenterade sig när de träffades för första gången.
De presenterade sig alltid med sitt namn först, sedan mor, far och, om jag inte minns fel, generationen före det samt var de bodde. Det var liksom ett sätt att visa hur man var släkt och få historian med på en gång och många kunde sortera i huvudet både stamträd och ursprung.

Hon blev lite kulturkrockad när hon kom till Stockholm och man bara sa förnamnet och inte alls var intresserad av något annat om personen.

Det får en att tänka lite........

 

[athena_arabians]

Jag satt och tänkte på ett sommarpratarprogram jag lyssnade på för några år sedan när en konstnär (har jag för mig) som också är same berättade om hur de presenterade sig när de träffades för första gången.
De presenterade sig alltid med sitt namn först, sedan mor, far och, om jag inte minns fel, generationen före det samt var de bodde. Det var liksom ett sätt att visa hur man var släkt och få historian med på en gång och många kunde sortera i huvudet både stamträd och ursprung.

Hon blev lite kulturkrockad när hon kom till Stockholm och man bara sa förnamnet och inte alls var intresserad av något annat om personen.

Det får en att tänka lite........

Det skulle bli lite komplicerat för mig, jag vet inte ens vad min farfar hette Han är inte okänd men han övergav min farmor när hon var gravid så jag har faktiskt inte brytt mig i att ta reda på det. Han var en spermadonator, inget annat.

 

[athena_arabians]

När folk undrar vad jag har för häst säger jag svb 10 år och far och morfar. Oftast drar folk efter andan lite och suckar medkännande pga farfaderns mindre skoj rykte.

Ungefär min reaktion då när Marino finns i stammen Jag älskade min lilla fuxa men Marino-hästarna är ofta lite väl speciella

 

[Cilva]

Jag satt och tänkte på ett sommarpratarprogram jag lyssnade på för några år sedan när en konstnär (har jag för mig) som också är same berättade om hur de presenterade sig när de träffades för första gången.
De presenterade sig alltid med sitt namn först, sedan mor, far och, om jag inte minns fel, generationen före det samt var de bodde. Det var liksom ett sätt att visa hur man var släkt och få historian med på en gång och många kunde sortera i huvudet både stamträd och ursprung.

Hon blev lite kulturkrockad när hon kom till Stockholm och man bara sa förnamnet och inte alls var intresserad av något annat om personen.

Det får en att tänka lite........

Jag vet inte om det är en "på landet"-grej eller om det har med Tornedalen att göra men här förväntas man rätt ofta svara på frågan: Och vems flicka/pojke är du? Det blir lite samma sak som sommarprataren.