positivt

[vja]

Jaha... gravtestet visade pos. Det är blandade känslor.
Vill jättegärna ge min son ett syskon,....men .
Vi har så mycket inplanerat bygga hus, hunden ska valpa, hundarna ska ställas ut,tävligshästen ska tränas och tävlas, driva vårt företag gifta oss.
Vi bor i ett jättelitet hus, och det är osäkert om det nya är klart tills dess.
Är livrädd inför en förlossning igen Då den första var jobbig och traumatisk,min sambo tänker inte närvara igen har han sagt.
Hur svårt är det att få igenom ett planerat kejsarsnitt, och hur ont har man efteråt? Någon här som gjort ett?

Sedan har jag inget sagt till min sambo än. Vet inte hur jag ska haspla ur mig det? Och ju längre jag väntar, ju dåligare samvete får jag( har bara vetat sen i fredags).
Vill att han ska hurra och bli glad, men han kommer bara se hur det krockar med allt. Hur säger jag det?

 

[Petronilla]

Sv: positivt

Vilket dilemma. Grattis till graviditeten och hoppas att allt kommer att gå bra för er.

Kejsarsnitt kan jag inte säga något om än. Jag vill definitivt inte göra något själv. För jag kommer ihåg hur jag mådde efter en blindtarmsinflamation och den smärtan kan jag vara utan. Då hellre en ensam förlossning den här gången. vi har lite svårt med barnvakter.

Allt annat kan man ju prioritera om eller hur!

Kramar Petronilla

 

[us_lover]

Sv: positivt

Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men du måste prata med din sambo. Visst, han kanske inte blir överlycklig och hurrar, men han kanske blir glad ändå?

Jag är lite i samma sits, men ändå inte Jag berättade direkt för maken att testet var positivt eftersom vi trots allt är två om det.

Vi har diskuterat det från olika synvinklar. Ekonomiskt är det inga större problem. Vi behöver inte köpa vagn, säng eller skötbord eftersom vi har kvar allt vi köpte till dottern. Dottern skulle säkert tycka det skulle vara jätteroligt med ett syskon, hon hinner dessutom fylla 5 innan syskonet tittar ut. Plats har vi, även om vi får göra en del omflyttningar.

För vår del är problemet främst att vi undrar om vi orkar. Ingen av oss är någon ungdom längre. Jag är 38 och han 43, men eftersom vi troligtvis bestämmer oss för att behålla barnet är det bara att bita ihop. Det måste helt enkelt gå.

 

[Girasol]

Sv: positivt

Grattis!

Tycker du ska kolla på mvc om det finns någon sk aurorabarnmorska. En som är mer kunnig på det här med förlossningsrädsla.
Själv är jag inte drabbad av det, men har likväl gjort 4 planerade kejsarsnitt under narkos (pga fysiska problem). Det skiljer mycket från ett snitt till ett annat hur det känns. Första syddes ihop lite tokigt + att jag fick sårinfektion. Andra glömde de ge mig smärtlindring, så när jag varknade ur narkosen hade jag ont.
Vid tredje hade jag så mycket ärrvävnad att de inte kunde använda skalpell utan klippte till slut bara bort en massa. Snittet var super och jag hade väldigt lite ont. Förutom eftervärkar.. Vid 4e barnet var det ingenting. Klart det gjorde ont, men absolut inte outhärdligt. Bm kunde inte fatta att jag kunde sätta mig upp från ryggläge utan att behöva stödja mig etc. Likaså knatade jag upp ganska omgående. Det som är värst är ju ömheten i magen, skratta, nysa och hosta är INTE roligt. De skär ju av muskulaturen...

Så det är nog en individuell upplevelse. Jag har alltid förväntat mig frukstansvärd smärta och då varit beredd och inte tyckt att det varit så farligt.
Prata igenom noga med bm för skulle det vara så att din rädsla fortfarande är stor så skulle jag tippa på att du nog får ett snitt, särskilt som du faktiskt har gått igenom en vanlig förlossning. Värre vore nog om du var förstagångsföderska.

Vad gäller hus så kan jag bara säga, finns det hjärterum så finns det stjärterum. Vi bor i litet hus på nästan 120 kvm och är då 6 personer. värst är att vi bara har en toa.... -men med tiden så hinner vi nog åtgärda det också. Utöver det har vi 15 hästar samt driver företag och har varsitt vanligt jobb också. sen försöker jag plugga lite också. Tänkte faktiskt läsa till just barnmorska.

Hunden hinner valpa,att ställa hundarna fixar du med lite hjälp. husetbygget löser sig ska du se. Gifta er borde ni också hinna -eller så får ni skjuta lite på det. Det jag tyckt varit värst är hästarna. Här blir det ingen träning, fast det fixar ju inte min fysik iallafall. (har ehlers danlos syndrom, som mer än gärna krånglar)Men jag har inte hunnit jobba unghästarna vid hand så som jag brukar. Men kanske kan du hitta någon som kan hjälpa dig hålla igång hästen ett tag ? I annat fall får du kanske avstå från själva tävlandet?

Måla nu inte på väggen utan tag ett djup andetag och berätta för din gubbe. Ni är ju två om det hela. Man gråter ihop likväl som skrattar ihop!

Många kramar och lycka till
/Jennie


Ps: min pappa har ett motto som jag ofta tänker på: Man klarar mer än man tror.

 

[Sar]

Sv: positivt

Jag hade ett bra snitt (som dock var akutsnitt då bebisarna fastnade och en låg fel väg)! Jag har fått tillbaka all känsel och ärret är i det närmaste osynligt. Jag har inga som helst men eller skador efter snittet.
Jag hade ordentligt ont i början, värst är att ta sig upp och lägga sig ner i sängen. Jag åkte rullstol upp till neo första dagarna men kunde sedan gå fast det gick rätt sakta.
Jag läste en så otroligt rolig bok på bb med noveller skrivna av kvinnor där Astrid Lindgren beskrev ett tekalas Pippi var bjuden på. Det gick bara inte att låta bli att skratta och det gjorde SÅ ont! Min sambo började allvarlig tvivla på min psykiska hälsa då jag skrattade och kved om vartannat.

 

[vja]

Sv: positivt

Tack för peppningen!!
Berättade för min sambo igår kväll. I säkert de två första minuterna sa han bara -skojar du? -skojar du? Sedan böjade jag med alla fördelar med att få ett barn till. Efter 10min drog han lite på smilbanden. Vi vet att detta inte är bästa tidspunkten i våra liv, men vi ser fram emot det ändå. Vi får göra vårt bästa, så får det bli som det blir... Så nu är det fölossningen jag går o oroar mig för, han oxå. Ingen mer som gjort kejarsnitt som kan berätta om sina erfarenheter??

 

[Curly]

Sv: positivt

Jag talar inte ur egen erfarenhet då jag inte har någon på det området, men...

Du har en förlossning i bagaget. Det är en bra erfarenhet inför en eventuell kommande. Gör ni inte det nu, när ska ni då hinna..? Är man ung tänker man att man vill göra en massa annat, är man äldre tänker man att man vill göra en massa annat... så är det ju! När du väl står där sen med barnet så undrar du nog inte vad du gav dig in på. Ett hus kan man skaffa sen mm. Hundar hit och dit... Om barn är en del av ditt liv så hinner ni alltid gifta er och allt det där. Jag skulle "bara" vara tacksam för graviditeten.

 

[Mithra]

Sv: positivt

hej
först och främst grattis till graviditeten.
Ville bara skriva för jag är lite is amma sits som dig. har en pojke på 1,5 år, har äntligen kommit igång ordentligt med hästarna, vi har 10 stycken....inte alls somrids som tur är, men ändå...och nu trots skydd så gjorde jag ett positivt grav test. Mycket blandade känslor....glad så klart med, mannen är glad..men jag är lite splittrad...och hur ska man hinna med allt, och så får man leta efter bra fold som kan ta över tävlandet och den seriösa träningen av hästarna...
min förlossning var inte svår men jag fick havandeskapsförgiftning sis, och var inlagt mycket och länge i omgångar, och hade ett väldigt problem med att få allt att gå ihop hemma med hästarna.
men ......det ger så mycket glädje med....kände bara att jag ville skriva till dig, då jag så väl känner igen mig i dina tankar!

 

[ameo]

Sv: positivt

Tack för peppningen!!
Berättade för min sambo igår kväll. I säkert de två första minuterna sa han bara -skojar du? -skojar du? Sedan böjade jag med alla fördelar med att få ett barn till. Efter 10min drog han lite på smilbanden. Vi vet att detta inte är bästa tidspunkten i våra liv, men vi ser fram emot det ändå. Vi får göra vårt bästa, så får det bli som det blir... Så nu är det fölossningen jag går o oroar mig för, han oxå. Ingen mer som gjort kejarsnitt som kan berätta om sina erfarenheter??

Jag har gjort tre snitt, där det första var pga förlossningsrädsla, som int ehann bearbetas innan det var dags. (de följande två var pga att de fick klippa upp livmodern lite extra för att få ut första barnet, så även om det står "psykologiska orsaker" i min förlossningsjournal, så stämmer detta inte helt - enligt min gynläkare fick jag absolut inte gå igenom ett värkarbete av medicinska skäl, risk för att livmodern spricker då...

OM jag vore i dina kläder så hade jag kontaktat MVC direkt i morgon och berättat att jag vore nygravid, att förra förlossningen var traumatisk (vad det nu var som hände) och att jag är livrädd inför en ny förlossning.
Det som händer då är att du får gå på samtal med en erfaren barnmorska med förlossningsrädsla som specialintresse. Ni kommer tillsammans gå igenom vad som hände förra gången, vad som skrämmer dig och, viktigast av allt, hur Ni ska göra för att ge dig en bra förlossning den här gången! Oavsett om det till slut innebär att det blir ett kejsarsnitt eller en till vaginal förlossning. Eftersom du har gått igenom det en gång och då haft en skräckupplevelse, om jag förstår det lilla du skrivit rätt, så är det nog inte särskilt svårt att få ett löfte om snitt. Detta löfte kan DU välja att bortse ifrån om du skulle få för dig att föda vagialt, men det är bindande från deras sida!

Ett tips till från mig, läs gärna Kejsarsnittsboken som beskriver snitt på ett bra sätt!

Fråga gärna om du vill veta mer, jag svarar gärna efter bästa förmåga!